Krönika: om en förening som flyttat fram sina positioner
Vilken väg väljer Varbergs BoIS framåt?
Ett nytt klubbhus med förbättrade träningsfaciliteter. En ny sittplatsläktare och en numera stabil ekonomi. Med lite distans känns ändå utfallet av 4 års allsvenskt spel som väldigt gott för Varbergs BoIS. En förening som verkligen har utvecklats och flyttat fram sina positioner under de senaste åren.
Den fortsatta utvecklingen ska bli spännande att följa trots att det nu blir spel i landets näst högsta serie. Men man ska inte heller glömma att för bara drygt 10 år sedan kändes superettan som något fantastiskt. Och att Varberg nu med 12 års spel i eliten etablerat sig (i vilken mån det nu går att göra det) i svensk elitfotboll är även det en bra prestation.
Nu väntar vi med spänning på att få se vilken prägel nye tränaren Tobias Linderoth ska sätta på laget. Och vilken väg väljer Varbergs BoIS framåt nu när “svängdörrs-strategin” och en stor trupp snart är ett minne blott? Att BoIS kommer fortsätta att våga släppa fram yngre talanger ser jag som en förutsättning för att klubben ska kunna fortsätta sin utveckling. Men talangerna måste kanske scoutas med mer omsorg framöver. Förhoppningen måste väl också vara att en förbättrad akademi ska kunna bidra i större utsträckning?
För att återknyta till Linderoth känns det bra att han lyckades hålla Skövde AIK kvar i superettan och få med sig den prestationen till sejouren i Varberg. Även om jag inte hade haft något emot att få se hallandsderbyn nästa år. 10 poäng med halva serien avverkad kändes som ett hopplöst utgångsläge för västgötarna. Men 23 inspelade poäng under hösten och bara målskillnad från att storklubben Helsingborgs IF istället fick kvala imponerar. Liksom det faktum att Linderoth på 3 år tog upp Skövde till superettan - och höll dem kvar.
