Tre snabba
Domarens två ansikten
Per Melin hade full kontroll i första halvlek, men tappade greppet efter paus. Två gula på Sundsvalls tränare blev symbolen för en frustrerad bortalagsbänk.
Kevin Jensen outtröttlig
Landskronas ytterback var både trygg bakåt och ständigt med i offensiven. Hans löpningar och djupledsbollar gav BoIS flera av deras bästa lägen.
Kagayama kvitterade och hotade
Sundsvalls mest aktiva spelare fick välförtjänt göra 1–1 och var lagets främsta hot matchen igenom med sin fart och arbetskapacitet inte bara offensibt utan defensivt också.
Tre djupa
Zon 1 Målvakter & försvar
Den här matchen berättade egentligen två historier om försvarsspel. För BoIS var det en kollektiv disciplin, för Sundsvall snarare individuella misstag som kostade. Redan vid 1–0 såg vi det tydligt: Amaro Bahtijar tappade boll på egen planhalva, en nonchalant passning rakt in i pressen, och Adam Egnell var snabb nog att snappa upp och frispela Streete. Där och då sattes tonen – BoIS behövde inte skapa så mycket själva, Giffarna gav bort chanserna.Landskronas målvakt Petersson hade en ojämn kväll men levererade när det gällde. I första halvlek stod han för en reflexräddning vid 34:e minuten som var matchavgörande i stunden. I andra halvlek, när Kagayama fick sitt friläge efter Melker Jonssons missbedömning, kliver Petersson åter fram och räddar med pondus. Två ingripanden som på många sätt definierade BoIS match – inte felfritt spel, men avgörande aktioner i rätt lägen.
Mittbackarna var mer skakiga. Hampus Näsström på mitten blandade och gav: han satte 2–1 på hörna men såg samtidigt både stel och osäker ut med boll. Hans passningsspel blev ett problem, där enkla felbeslut riskerade att bjuda in Giffarna. Även Melker Jonsson hade svåra stunder – framför allt i andra halvlek då han slarvade i luftdueller och vid friläget för Kagayama.
Sundsvalls försvarslinje hade en kväll de helst glömmer. Malte Hallin missbedömde en boll i första halvlek och var nära att ge bort ett friläge. Bahtijar som sagt direkt inblandad i 1–0 och aldrig riktigt trygg. Tammivuori fick problem på sin kant när Jensen tryckte upp från ytterbacksposition och hotade bakom. För Sundsvall var det inte det kollektiva försvarsspelet som föll – de pressade ofta bra och vann boll högt – utan det individuella slarvet. Två misstag, två mål bakåt.
Det mest intressanta i "zon 1 " var ändå kontrasterna, BoIS backlinje såg trött ut redan före paus (särskilt när lagdelarna började dras isär i minut 42), men deras målvakt klev fram och räddade laget i de största momenten. Sundsvall däremot hade en målvakt i Jonas Olsson som gjorde en klassräddning på Egnells avslut i 58:e minuten och stod tryggt, men hans backlinje förrådde honom gång på gång.
Zon 2 Mittfält & speluppbyggnad
Om zon 1 präglades av individuella misstag, så var zon 2 där matchen verkligen svängde fram och tillbaka. Det var här båda lagen försökte etablera kontroll, men också där matchen ofta tappade tempo eftersom passningsvalen blev för långsamma eller för slarviga.Landskrona BoIS:
BoIS startade med ambition att pressa kollektivt och vinna boll högt. Redan efter 20 minuter såg vi hur deras mittfältare stängde centrala ytor och tvingade Sundsvall ut på kanten – en press som mynnade ut i hörnan till 2–1. Markus Björkkvist gjorde ett enormt jobb i det dolda, löpte otaliga meter och stängde ner passningsvägar, även om han inte stack ut med boll. Adam Egnell blev paradoxens man i "zon 2" : på samma gång osynlig i stora delar av matchen men ändå med direkt inblandning i 1–0 och ett farligt avslut i andra halvlek. Det märktes dock att han inte var matchformad – seg i besluten, långsam i bollbehandling och utan den dominans han visat tidigare.
Hampus Näsström, som stundtals fick kliva in och agera spelfördelare från mittfältet, bromsade ofta upp anfallen istället för att driva tempot. Det här är ett återkommande problem i BoIS: när uppbyggnaden går centralt tar det för lång tid och laget tappar momentum. Därför blev Jensen på kanten så viktig – han erbjöd fart, löpvägar och enkla djupledsalternativ när mittfältet körde fast.
GIF Sundsvall:
Sundsvall hade en mer komplex relation till "zon 2" . Amaro Bahtijar blev en belastning i början, inte bara för misstaget vid 1–0 utan även för flera slarviga passningar. Hans nonchalans med boll skapade osäkerhet och rytmbrott i lagets speluppbyggnad. Samtidigt hade Giffarna andra krafter som växte in i matchen. Miguel Sandberg var kanske deras mest framträdande mittfältare – han stod för energi, återerövringar och var ofta startpunkten i offensiven. Det var tydligt att mycket av Sundsvalls spel gick genom honom när de väl fick kontroll.
En annan nyckel var att Sundsvall i andra halvlek började söka Finney mer. Han var hårt markerad i första och tvingades ofta ner centralt för att ens bli spelbar. När laget i andra 45 minuterna hittade sätt att sätta honom rättvänd, fick de fart och hot i speluppbyggnaden. Men det var först när de började vinna andra bollar och återvinna snabbt centralt som Giffarna kändes farliga – det var grunden till trycket sista 20 minuterna.
Matchens rytm i zon 2
Det var egentligen här avgörandet låg: BoIS lyckades döda Sundsvalls rytm genom kollektiv press och hög arbetskapacitet i första halvlek, men tappade det i andra när lagdelarna drogs isär och de sjönk för lågt. Sundsvall tog då över mittfältet men saknade den där sista precisionen för att göra det till mål. Zon 2 var alltså kampen om initiativet – och även om Giffarna vann den i andra halvlek, så räckte inte deras kreativitet för att slå hål på BoIS försvar.
Zon 3 Sista tredjedelen & anfall
Matchen avgjordes i zon 3 – inte genom ett överflöd av chanser, utan genom skillnaden i effektivitet. Landskrona BoIS satte sina två första riktiga lägen, medan GIF Sundsvall brände sina bästa.BoIS framåt:
Inledningen tillhörde BoIS. Redan vid 1–0-målet visade Streete varför han kan vara så farlig när han får rätt ytor: Egnell vann bollen högt, spelade snabbt fram, och Streete fick göra ett ”gratismål”. Men efter den öppningen försvann han mer och mer – Sundsvalls mittbackar fick bättre kontroll, och energin som var så tydlig första 20 minuterna klingade av.
Edi Sylisufays prestaion var blandad. Han hotade i djupled, särskilt när Jensen satte in en boll bakom Giffarnas ytterbackar, men hans avslut höll inte riktigt klass – flera gånger kom han till bra lägen men saknade kyligheten. Bytet in med Gent Elezaj i andra halvlek visade att BoIS ville få in något nytt, och även om det inte blev några avgörande aktioner från hans fötter så gav det laget energi.
BoIS största hot i sista tredjedelen var faktiskt Jensen. Han stormade fram som ytterback men fungerade som en extra ytter. Hans löpningar skapade bredd och öppnade upp för Streete och Edi. Det var också genom hans passningar som flera av lagets bästa chanser uppstod.
GIF framåt:
Här var Kagayama central. Han kvitterade tidigt med ett bra löp i boxen och visade sen samma mönster hela matchen – outtröttlig i sina djupledslöpningar, lika ivrig i defensiven som i offensiven. Han hade det stora friläget i andra halvlek efter Melker Jonssons missbedömning, men avslutet räddades av Pettersson. Med bättre skärpa där kunde matchen ha tagit en helt annan riktning.
När Engblom byttes in fick Giffarna mer tyngd framåt, och kombinationerna i straffområdet började sätta press på BoIS. Finner hade sitt bästa läge efter en hörnvariant som slutade i kalabalik framför mål – men hans avslut gick högt över. Dessutom träffade Sundsvall ribban i slutminuterna. Små marginaler, men symptomatiskt för ett lag som saknade effektivitet.
Helhetsbild i zon 3
BoIS anfall var inte sprudlande, men det var tillräckligt. Två mål varav en på fast situation och pressvinster räckte. Sundsvall däremot skapade fler och bättre chanser i andra halvlek, men Kagayama och hans kollegor brände för mycket. Det blev också tydligt att kreativiteten i sista tredjedelen saknades – mycket byggde på individuella prestationer snarare än organiserade mönster.
Sista 20 minuterna visade matchens dilemma: BoIS valde att sjunka lågt och försvara resultatet, men det gav Giffarna momentum. Ändå saknade de verktygen att verkligen straffa BoIS. När Pettersson i BoIS målet klev upp i luften i 97:e minuten och plockade det sista inlägget, var det symboliskt – BoIS vann matchen i zon 1 och effektiviserade i zon 3, medan Sundsvall fastnade mellan bra intentioner och dålig skärpa.
Matchens Lirare: Jensen (BoIS)
Det går inte att underskatta den roll Jensen hade för BoIS den här kvällen. Som ytterback tog han ett enormt ansvar i båda riktningarna. Defensivt höll han ihop sin kant mot Tammivuori och såg till att Sundsvall inte kunde hota konsekvent där. Offensivt var han däremot lika mycket en ytter som en back. Hans djupledslöpningar var ständiga, och varje gång BoIS fastnade centralt kunde han ge laget ett andrum genom att ta yta på kanten. Det var också genom hans initiativ som BoIS skapade flera av sina bästa lägen – bland annat bollen på Edi Sylisufaj som borde ha förvaltats bättre. Jensen var dessutom en spelare som höll intensiteten matchen igenom. När BoIS tröttnade mot slutet var det ändå han som fortsatte kliva upp, erbjuda sig, springa hem och täcka ytor. Han symboliserade arbetsinsatsen som gjorde att BoIS höll undan.
Underskattad: Kagayama (GIF)
Kagayama blev målskytt, men hans prestation var så mycket mer än siffrorna. Redan i första halvlek satte han tonen genom sina ständiga löpningar i djupled, och målet var ett resultat av just detta – en perfekt tajmad löpning i boxen. Men det var arbetsinsatsen som gjorde honom matchens mest kompletta offensiva spelare. Han sprang hem, pressade, täckte ytor centralt och visade en arbetskapacitet som ofta saknades hos hans lagkamrater. I andra halvlek fick han matchens största chans när han sprang sig fri efter Melker Jonssons missbedömning. Där visade han dock svagheten – avslutet var för svagt och Pettersson kunde rädda. Hade han satt det hade han blivit matchhjälte. Ändå: Kagayama var den som bar Sundsvalls offensiv och visade en inställning som andra borde ta efter.
Underkänd: Amaro Bahtijar (GIF)
Tyvärr blev Bahtijar den spelare som starkast symboliserade Sundsvalls problem. Hans inledning var katastrofal: det var han som slog den slarviga passningen som gav Egnell möjlighet att sätta upp 1–0-målet. Men det var inte bara en enstaka miss. Hans passningsspel var genomgående vårdslöst – nonchalanta bollar centralt, bolltapp i farliga ytor och ett kroppsspråk som signalerade brist på skärpa. När Sundsvall behövde en trygg punkt i speluppbyggnaden var han snarare en riskfaktor. Även i defensiven hade han svårt att stänga ner ytor i tid, och ofta fick lagkamraterna täcka upp för honom. I en match där Giffarna kämpade för kontroll i mittfältet blev Bahtijar en svag länk. Att han var direkt inblandad i det tidiga baklängesmålet cementerade intrycket: han underkände sig själv och sitt lag när det som mest behövdes.
Efter matchen träffade vi båda tränarna för deras syn på insatsen – och som bonus fick vi även en pratstund med BoIS senaste nyförvärv från Hammarby, Gent Elezaj, som inte gjorde sin seriedebut men däremot fick göra sin första match inför Landskronapubliken men först med lite noterbara händelser från matchen.
Noterbart från matchen
Avtackningen av Svante Hildeman
Innan avspark fick publiken på IP resa sig för Svante Hildeman, som valt att bryta sitt kontrakt med BoIS. En känslosam avtackning för en spelare som burit tröjan med stolthet och som lämnar klubben med respekt. Att stämningen var varm och att fansen gav honom sitt tack satte en högtidlig inramning på en annars nervig fotbollsdag ur BoIS ögon.
Erols röda kort
I andra halvlek exploderade frustrationen hos Sundsvalls tränare Erol. Efter en serie tveksamma domslut tappade han till slut tålamodet och fick två raka gula kort. Utvisningen speglade den kokande irritationen på Giffarnas bänk och förstärkte känslan av att matchen rann dem ur händerna – både på planen och utanför.
Sundsvalls bortasupportrar
Trots avståndet till Landskrona hade ett tiotal trogna Sundsvallsfans tagit sig ner till Skåne. De gjorde sig hörda, stöttade laget matchen igenom och visade vad lojalitet betyder även i motgång. En liten men stark påminnelse om att Giffarna alltid har sitt följe, oavsett var de spelar.
Domarens två ansikten
Första halvlek styrde Per Melin matchen med fin känsla, han tillät spel och hade bra kommunikation med spelarna. Men efter paus förändrades bilden. Små marginaler, misstänkta handsituationer och tuffa domslut mot Giffarna fick Sundsvall att rasa. Från att vara en trygg faktor blev domaren i stället en snackis efter slutsignal.
Inifrån arenan med bla presskonferens och intervjuer
Vi började med GIF Sundsvalls tränare Erol Ates, och självklart med den fråga som alla undrade:
Erol, det blev lite passionerat vid sidlinjen. Vill du kommentera dina två gula kort som ledde till det röda?
Erol svarade med tydlig frustration men också reflektion:
”Det första gula förstår jag fortfarande inte varför jag fick. Efter matchen gick jag till domaren och frågade med respekt varför han visade det kortet. Svaret jag fick var att han uppfattade att jag upprepade samma mening till honom sex gånger, och att han inte hade tid att lyssna mer. Men ärligt talat – om du inte har gjort något fel och inte förstår varför du blir bestraffad, då reagerar du precis som jag gjorde. Det andra gula accepterar jag, det tar jag ansvar för, men det bygger på min reaktion på det första. Så i praktiken får jag rött kort för att jag reagerar på något jag inte förstår. Jag visste dessutom innan matchen att jag redan hade två gula i serien och var väldigt försiktig med mitt uppträdande. Ändå blev det så här. Jag känner helt enkelt att jag inte förtjänade att bli utvisad.”
Efter frågan om det röda kortet gick vi vidare:
Erol, ditt lag är ett av de starkare i ligan på bortaplan. Hur förklarar du att ni lämnar Landskrona utan poäng i dag?
Erol:
”Jag tycker inte det gäller bara i dag, utan även i förra matchen. Vi skapar mycket, och framför allt i andra halvlek i dag har vi flera klara chanser. Frilägen, ett skott i ribban, flera situationer där vi måste göra mål. Till slut blir det så enkelt att om motståndarna gör fler mål än du själv, ja då vinner de matchen. Så är fotbollen.”
Vi följde upp: Så det handlar om kvalitet i avsluten?
Erol:
”Man kan kalla det kvalitet, men jag skulle säga att det är en mix. Det handlar om precision i avsluten, men också om beslutsfattande i de avgörande lägena.”
Vi la till : Är det här också anledningen till att ni valde att värva en ny anfallare i det senaste transferfönstret?
Erol:
”Inte riktigt. Situationen är att Pontus Engblom haft sina problem, och Mille Eriksson – vår unga talang – växte fram snabbt men hans axel är paj och han är inte tillgänglig. Engblom är fortfarande ett stort frågetecken, så vi behövde få in någon som kan avlasta och förstärka. Vår nya anfallare kommer definitivt hjälpa oss framåt i de sista nio matcherna som återstår av säsongen.”
Erol, förlusten innebär att ni tappar lite kontakt med den absoluta toppen. Hur frustrerande är det?
Erol:
”Såklart, det här är otroligt frustrerande. Förra matchen, den här matchen… det är tråkigt. Jag hade kunnat acceptera det mer, och det hade inte svidit lika mycket, om vi spelade dåligt, inte skapade något och förlorade rättvist. Men med all respekt – i dag förtjänar vi att komma härifrån med poäng. Vi skapar tillräckligt många chanser för det, och därför svider det extra mycket att stå här utan något.”
Sedan var det dags att vända oss till BoIS-tränaren Robin Asterhed, och vi började med att fråga om comebackande Adam Egnell:
Adam Egnell har varit skadad och gör comeback i dag. Hur ser du på hans insats?
Robin svarade :
”Han bidrar direkt med det som är hans spets. Det är en snabbtänkt assist där han bryter och sätter fram bollen, och det är just den kvalitén – det han ser och uppfattar – som är på väldigt hög nivå. Där är han en spelare som verkligen kan göra skillnad. Sen bidrar han också med fina ledaregenskaper i gruppen, och det ska man inte underskatta. Däremot har han fortfarande en bit kvar tills han är i full toppform, men det kommer. För oss var det väldigt positivt att få in honom på planen igen.”
Robin kan du summera matchen och peka på både de positiva bitarna och det som oroar inför nästa match?
Robin :
”Nu väntar derbyt mot Helsingborg, och det kommer förmodligen leva sitt eget liv. Såna matcher går inte riktigt att förutspå, men man kan säga på förhand att det blir en ordentlig kamp. Det positiva i dag är framför allt kollektivet, arbetsinsatsen, laginsatsen – där visar vi styrka. Sen har vi väldigt bra utdelning när vi kommer rättvända i kontringar, nästan alla våra farliga chanser kommer där. Men när vi ska bygga vårt eget spel, när vi har bollen på motståndarens planhalva, där är vi inte tillräckligt vassa just nu. Det var samma sak mot Trelleborg senast – vi kommer dit, men sista biten saknas. Och det är just den delen som kommer avgöra hur bra vi blir över tid. Det är där vi måste fortsätta utvecklas.”
Vi frågade också Robin om de sista 20 minuterna, när BoIS föll tillbaka och bjöd in Sundsvall i matchen:
Var det ett medvetet val att droppa, eller något som bara hände automatiskt ute på planen?
Robin:
”I dag var det nog en kombination. Risken finns alltid att det händer i slutet av matcher när man leder. Men det är inget vi uttryckligen instruerat spelarna att göra. Däremot fanns det en tanke redan i halvtid att vi behövde bättre kontroll på deras två tior, som låg på varsin sida om Näsström bakom vårt mittfält. Vi spelade 4-1-4-1 och jag såg hur de hotade i fickorna där. Så vi ville slå ut dem mer konsekvent, och det blev lite av en följdeffekt att vi sjönk lägre och pressade en aningen mindre.
Vi passade även på att fråga Robin om Kevin Jensens nya roll som högerback – en positionsförändring som redan ser ut som en fullträff:
Du har hittat en ny roll för Kevin Jensen som högerback, och man måste säga att han briljerar där. Hur kom du fram till ”uppfinningen” att spela honom just där?
Robin:
”För mig har han väldigt bra egenskaper för det. Han är lojal, jobbar hårt och är otroligt löpstark så han kan komma både upp och ner längs kanten. Han är bolltrygg, och ännu bättre med bollen när han får den rättvänd. Så det är många små saker som passar väldigt bra i just den rollen. Sen ska jag erkänna att jag inte riktigt trodde att han skulle vara så bra defensivt. Han försvarar riktigt starkt, både i att bryta framför och i att plocka löp bakom. Det har imponerat.”
Till sist fick vi en kort pratstund med BoIS nyförvärv från Hammarby, Gent Elezaj, som gjorde sin första match inför Landskronapubliken.
Gent, första matchen framför hemmapubliken här i Landskrona – hur kändes det?
Gent:
”Det kändes jättekul att få debutera här hemma. Det var roligt att möta och träffa alla fans, att känna stödet från läktaren och få springa ut på IP i BoIS-tröjan för första gången inför vår publik.”
Vi skojade lite med Gent om hans start i BoIS: Tre inhopp, två gula kort – beskriver det dig som spelare?
Gent:
”Egentligen inte. Men jag gör det för lagets skull. Om det krävs att man tar ett kort för att stoppa en situation, då har jag inga problem med att göra det. Det viktiga är alltid laget först.”
Gent, vilken position skulle du själv säga är din bästa?
Gent :
”Jag skulle säga som åtta egentligen – att kunna komma ner och hjälpa till i speluppbyggnaden men också ta klivet upp i banan. En box-till-box-spelare helt enkelt.”
Nu för varje inhopp blir det mer och mer speltid. Hur redo är du för att starta en match?
Gent:
”Ja, det är jag verkligen. Jag hoppas den chansen kommer, för jag är redo i alla fall.”
Vi avslutade intervjun med att prata lite mer personligt med Gent:
Hur är det att byta Hammarby och Stockholm – storstan – mot ett mindre ställe som Landskrona?
Gent:
”Självklart är det en stor skillnad och en förändring. Jag har bott hemma hela livet, och nu bor jag ensam här i Landskrona. Men jag försöker anpassa mig så gott det går.”
Och vem i laget har du fått bäst connection med och umgås mest med?
Gent:
”Jag skulle säga Edi Sylisufaj, det blir naturligt med vår bakgrund och allt. Men annars är alla verkligen snälla i laget, alla har tagit hand om mig på ett väldigt fint sätt.”
Vi vill avsluta med att tacka Landskrona BoIS och särskilt Mattias Hallberg för möjligheten att vara på plats. Tack också till klubbens personal för ett väldigt fint bemötande.
