Värnamo satte tonen redan i minut två när Meriluoto nickade in 1–0 efter ett anfall via vänsterkanten där Björnström fick tid att bredda och slå in. Kvitteringen kom i 15:e genom Odhiambo och gav BoIS syre, men spelmässigt var det Värnamo som hade kontrollen med sitt presspel och sina snabba återerövringar.
Efter paus kom avgörandet snabbt. 2–1 kom direkt i upptakten när BoIS inte var påkopplade i duellspelet och Värnamo kunde kombinera sig fram till avslut genom Johansson. Kort därefter kom 3–1 efter ett bolltapp där Johansson fick springa från egen planhalva och avsluta ostört. Där och då kändes matchen avgjord. 4–1 kom på en retur där Värnamo fyllde på med fler spelare än BoIS hann plocka upp. Hebibovic reducerade snyggt till 4–2 efter en individuell prestation, men rycket Värnamo gjorde i början av andra halvlek hämtade BoIS aldrig.
IFK Värnamo
Värnamo kom ut i en tydlig 4–2–3–1: Keto i mål, Björnström–Bergqvist–Andersson–Rapp där bak, Kujundzic och Calle Johansson som två sittande, Bozicevic–Meriluoto–Bandeh bakom Antonsson (C). Och man såg snabbt att de hade bestämt sig för hur matchen skulle se ut.
Med boll var de raka och trygga. De breddade tidigt i uppspelen och fick ofta en “trea” i första läget, så att de alltid hade en fri passning. Ytterbackarna tog höjd, särskilt Björnström, och då blev det lätt för Värnamo att ta sig förbi första pressen utan att stressa. Meriluoto rörde sig smart mellan ytorna och gjorde att Värnamo kunde spela igenom istället för att bara slå långt.
1–0 i minut 2 var exakt så de ville anfalla. Ett fint utspel, bollen ut till Björnström som breddar, inlägget kommer tidigt – och Meriluoto fyller på och nickar. Enkelt, men riktigt bra gjort. I första halvlek var Björnström matchens gigant. Han var spelbar hela tiden och satte fart på allt Värnamo gjorde till vänster.
Utan boll var det pressen som satte tonen. Värnamo pressade högt, men det viktiga var att de pressade som ett lag. Antonsson styrde spelet åt ett håll, och när bollen gick dit klev de upp direkt och gjorde det trångt. BoIS fick ofta bollen felvända, tog en extra touch och då vann Värnamo tillbaka. Bakom pressen låg Kujundzic och Calle Johansson rätt och plockade upp mycket av det som studsade löst.
Efter paus blev det ännu tydligare. 2–1 kommer när BoIS inte är på tårna i en duell, Värnamo vinner den, får ut bollen, spelar in och Johansson skjuter. 3–1 är ännu hårdare: ett misstag, en omställning och Johansson springer hela vägen från egen planhalva och sätter den i friläge. 4–1 kommer på en retur efter inspel från höger där Kujundzic är först framme.
Bandeh ska också nämnas. Han var pigg på högerkanten, tog yta och hotade med avslut, så BoIS kunde inte bara fokusera på Björnström-sidan. Värnamo var i dagens match snabbare i allt bokstavligen i pressen, i andrabollarna och i besluten när de vann boll. Välförtjänt seger.
Landskrona BoIS
BoIS startade i en 4-1-2-3 med Kaddoura i mål och en backlinje med Bruzelius – Murbeck – Alvarez Perez – Westström . Framför dem låg Elezaj som sittande, med Egnell och Capotondi framför. Längst fram började Shamoun – Odhiambo – Jensen
Det positiva är att BoIS tar sin chans och gör 1–1 i minut 15 genom Odhiambo . Det målet höll dem kvar i matchen när Värnamo hade sin starkaste period. Men om man ska vara ärlig: utöver kvitteringen hade BoIS svårt att få fast sitt spel i första halvlek. Uppspelen blev ryckiga, och när Elezaj föll ner för att hjälpa till fanns inte alltid de enkla alternativen framför honom. Då blev det sidled, hemåt eller en längre boll som snabbt kom tillbaka.
Utan boll blev det också tydligt varför BoIS hamnade så lågt. De fick inte grepp om Värnamos press, och när de väl vann bollen orkade de sällan flytta upp laget tillsammans. Det blev stora avstånd mellan lagdelarna, och då hamnade Capotondi ofta i ett läge där han fick för lite boll i rätt ytor. BoIS blev ett lag som försvarade länge och attackerade i korta stötar.
Defensivt fanns det ändå saker som höll emot ett tag. Murbeck var stabil och tog bort en del inspel, och Kaddoura stod för flera fina räddningar. Bruzelius hade också bra stunder. Men matchen tippar direkt efter paus. Vid 2–1 är BoIS inte riktigt på tårna i en stökig situation där de vill ha frispark där Elezaj rivs ner, men spelet går vidare och Värnamo gör mål. BoIS har sedan ett läge som måste träffa mål – Jensen får en fri nick – men när den går utanför blir det istället 3–1 kort efter på en omställning där BoIS tappar avstånd och ger bort ett friläge.
Därifrån blir det tungt. 4–1 kommer på en situation där BoIS inte är först på returen i eget straffområde. Reduceringen till 4–2 genom Hebibovic Enes är däremot riktigt fin: han blir fri, tar sig förbi målvakten och sätter dit den. Det målet visar att det finns individuell kvalitet, men också att BoIS oftare fick förlita sig på enskilda aktioner än på ett samlat anfallsspel.
Helhetskänslan är att BoIS fick en bra värdemätare. Inte för att allt var dåligt, utan för att matchen visade vad som händer när laget inte får kontroll centralt: uppspelen hackar, laget blir långt och man blir sårbara när matchen öppnar sig. För att BoIS ska se mer “BoIS” ut behöver de få mer lugn i första passningen under press, kortare avstånd mellan mittfält och anfall och mer närvaro i de ytor där Värnamo vann matchen. Visst saknades ordinarie spelare – men helheten får ändå inte se så här hackig ut.
Fem saker att ta med sig från matchen
Värnamos press satte hela matchbilden
De gick inte bara fram och “jagade” – de gjorde det ihop. BoIS fick ofta bollen felvänd, tog en extra touch och då small det. Värnamo vann tillbaka snabbt och BoIS hann sällan flytta upp laget. Det är därför Värnamo kunde styra så mycket utan att ens behöva skapa jättemycket hela tiden.
Alvarez Perez som mittback?
Det var lite nytt och det märktes, särskilt när BoIS skulle spela sig ur press. Det handlar inte om att allt var fel, men om att tajmingen blir känslig: när ska man kliva, när ska man falla, var är nästa passning? När motståndaren pressar så hårt blir varje liten tvekan synlig.
Björnström var matchens gigant
Värnamo fick fart på vänstersidan gång på gång. Han var spelbar hela tiden, tog höjd, fick tid att leverera och tvingade BoIS att backa. Det var också där 1–0 startade: bredd, tidigt inlägg och folk som fyller på i boxen.
Elezaj – det blev för passivt ibland
Efter en stund kändes det som att han inte riktigt tog matchen med samma energi som man vill se i den rollen. Antingen i att gå i press, eller i att göra sig spelbar så BoIS kan komma ur trängsel. Och när den spelaren inte är aktiv blir BoIS ännu mer stillastående i uppspelen.
Calle Johansson avgjorde – men det var mer än målen
Han gör två mål, ja. Men han var också den som gav Värnamo tempo centralt. Han tog löpningarna när BoIS tappade avstånd, han var där när ytorna öppnade sig, och han straffade direkt när BoIS gjorde misstag
