Igår förlorade vi en final. Och ja, det gör ont.
Det här är en tung förlust, och den känns djupt.
Låt oss börja där det hör hemma: Grattis till Senegal.
Ni spelade starkt och förtjänade er seger.
Men Afrikanska mästerskapet gjorde något mer än att utse en vinnare. Den visade oss sanningen. Det bekräftade det som Kung Hassan II en gång sa:
”Marocko är en egen kontinent.”
Vi hör tydligen inte hemma någonstans.
Inte bland araber.
Inte bland afrikaner.
Inte bland någon annan än oss själva.
Och kanske är det just det som är sanningen. Det är språket världen talar till oss.
Om AFCON har lärt mig något, så är det detta: Marocko har inte alltid allierade – men vi har oss själva. Våra värderingar. Vår historia. Vår utveckling. Vår framtid. Och framförallt vår fotboll.
Det finns de som var mer glada över Marockos förlust än över Senegals seger.
Det säger ingenting om oss – men allt om dem.
Den som avundas oss, låt honom vara avundsjuk.
Den som hatar oss, låt honom hata.
Vi bryr oss inte om vad de tror.
I slutändan är detta sanningen:
Ibland blir ett land inte hatat för att det gör fel – utan för att det rör sig framåt. Framgång gör ont när den inte är din egen.
Vi skrev historia genom att bli det första afrikanska och arabiska landet att nå semifinal i ett världsmästerskap.
Våra ungdomslandslag har vunnit kontinentala och globala titlar.
Våra atleter har burit den röda flaggan med den gröna stjärnan till medaljer i Afrika, Medelhavet och världen.
För vissa är den flaggan vacker.
För andra är den en röd flagga för tjuren – den triggar, den stör, den gör ont.
Jobbigt när man tvingats se den överallt på senare tid.
Men våra segrar stannar inte på planen.
Marocko har vunnit respekt internationellt – inom diplomati, kultur, sport och globalt inflytande. Vi har visat att framgång inte handlar om tur, utan om arbete, värderingar och vision.
Detta är Marocko.
Och vår resa har bara börjat.
Med er kämpar vi tillsammans.
Vår boll är vår livlina.
Vårt land är det som förenar oss – genom det förstår vi varandra.
Vi föll igår
Men vi föll stående.
Vi förlorade en match – men bekräftade vår identitet.
VM 2026 väntar alldeles runt hörnet. Ensam är stark men tillsammans är vi oslagbara
Dima Dima Maghreb!
