Matchinledning
Premiären på hemmaplan krävde både tålamod och nerver.
Atlaslejonen dominerade bollinnehavet med imponerande 70–30 procent, men hade stora problem att bryta igenom Komorernas kompakta försvar. Frustrationen växte på läktarna, och chanserna uteblev – det var först i den 55:e minuten som Brahim Díaz spräckte nollan och öppnade upp matchen på allvar. Hemmapubliken exploderade, och det stod klart att Marocko hade kontroll – men också att turneringen kommer kräva både tålamod och precision.
Bytena som förändrade matchbilden
Walid Regraguis byten blev matchavgörande. När Ounahi och Rahimi lämnade planen i minut 65 och ersattes av Ezzelzouli och Ayoub El Kaabi ökade tempot och rörelsen på planen. Hotet i boxen blev mer konstant, och Komorerna tvingades sjunka djupare, vilket skapade fler ytor för Marocko att exploatera.
När matchen behövde ett ögonblick av magi klev Ayoub El Kaabi fram. I den 74:e matchminuten tryckte inbytte Kaabi dit en magnifik bicykleta – ett mål som mycket väl kan bli ett av turneringens vackraste. Det blev ett tydligt besked: Marockos bänk håller hög klass. Frågan är om just denna bredd – kvaliteten att avgöra matcher med byten – kan bli det som fäller avgörandet i detta AFCON.
Slutsats – kontroll, men med frågetecken
Marocko gjorde jobbet i premiären. Tre poäng. Nolla bakåt. Full kontroll.
Defensivt fortsätter Atlaslejonen att imponera på ett sätt som få landslag i världen kan matcha: 10 raka tävlingsmatcher utan insläppt mål och endast två mål insläppta på de senaste 15 matcherna. Det är ingen slump – det är struktur, disciplin och kollektiv styrka.
Samtidigt väcker matchen legitima frågor. Mot ett lågt stående Komorerna krävdes tålamod och individuell kvalitet – men mot starkare motstånd kommer marginalerna vara mindre och kraven högre. Premiären var en stabil start, men inte ett kvitto på hur långt Marocko kan gå.
Vad väntar nu?
Nu börjar turneringen på riktigt. Kommande matcher kommer ställa helt andra krav: högre tempo, mer individuell kvalitet hos motståndet och fler beslut under press. Marocko måste bli vassare i sista tredjedelen, skapa fler klara målchanser tidigare och ha tydliga alternativa offensiva lösningar när matchbilden låser sig. Motståndare med spelare som Victor Osimhen straffar minsta misstag – här krävs kyla, beslutsamhet och ibland cynism.
Laguttagningen – dags för justeringar?
Walid Regragui har byggt landslaget på lojalitet och kontinuitet. Det har tagit Marocko långt. Men skadan på kaptenen Romain Saïss kan tvinga fram ett generationsskifte snabbare än planerat. 36 år, lårskada – ett tungt avbräck både sportsligt och emotionellt. Kanske såg vi, med all respekt, slutet på en veterans era.
Tankar inför framtiden- styrka, frågetecken och en väg framåt
Marocko visar fortsatt imponerande stabilitet. Defensiven håller världsklass – ytterligare en nolla i premiären, tio raka tävlingsmatcher utan insläppt mål och endast två insläppta mål på de senaste 15 matcherna. Kollektivet fungerar perfekt och visar att struktur och disciplin är lagets styrka.
Tålamodet och den mentala styrkan är också tydlig. Även när det stod 0–0 i paus fanns ingen panik, och laget fortsätter ofta att avgöra sent i matcherna. Publiken bidrog till energin på ett sätt som sällan skådats – 60 000 jublande marockaner skapade ett rödgrönt hav och en elektrisk stämning som gav laget extra kraft. Supportrarna är i absoluta världsklass – kanske bara arenor i Argentina som internationellt kan mäta sig med denna elektriska stämning.
Samtidigt finns frågetecken att jobba med inför kommande matcher.
Mot Komorerna räckte tålamod och kontroll, men mot starkare lag krävs fler offensiva verktyg och lösningar. Laguttagningen väcker också frågor om balans mellan erfarenhet och framtid. Laget upplevs delvis ålderstiget, och skadan på kapten Romain Saïss efter bara 15 minuter var ett tungt avbräck – och kanske ett farväl. Efter nästan ett och ett halvt års frånvaro från landslaget riskerar detta att ha varit hans sista framträdande.
Framtiden kräver alltså både kontinuitet och nytänkande. Marocko har styrkan och kollektivet som grund, men kommer behöva fler offensiva alternativ och taktiska anpassningar för att möta tuffare motstånd och fortsätta avancera i turneringen. Kanske kan en nyss friskförklarad Achraf Hakimi bli den lösning som ger laget extra spets framåt?
DIMA DIMA MAGHREB
