Det var inställt redan ifrån början att bortamatch mot Stoke inte är någon walk in the park, för något lag. Man var inställd på det men ändå fanns det där, den lilla djävulen på axeln som fnissade och sa: "vafan, det är ju faktiskt bara Stoke!". Tji fick man för det.
Någon timma innan match nåddes man av nyheten att Rooney hade ont och skulle stå över. Berbatov skulle ta hans plats bredvid en ihoplappad ärta och det kändes ändå inte helt ofarligt.
Ofarligt skulle dock visa sig bli ledordet under i princip 90 minuter.
Ingen i Manchester kom upp i normal standard förutom Nani, som var den enda som visade upp någon form av briljans. Det finns ingen i dagens united som kan stå emot lag som spelar på det här viset.

Stoke rivstartar i 190 medan United står på hälarna. Det är stundtals vårdslöst, precis som man förväntat sig. Vad man dock inte förväntade sig var att Stoke skulle tillåtas utnyttja sitt aggressiva spel till att utmanövrera vårat mittfält. Anderson, och Fletcher gör ingenting. Skapar ingenting. Nani är ytterst ensam med sin kreativitet och då blir det svårt, oavsett motstånd.
Stoke får ett par småintressanta chanser tack vare att vårat mittfält saknar den tyngd och aggressivitet som krävs.

10 minuter in så är de dags. Woodgate mot Hernandez. Woodgate är inte med på en fläck och Hernandez får sig en tryckare och rasar in i en liggande Bergovic med en kraftig lårkaka som tvingar iväg honom till omklädningsrummet som påföljd. Vissa säger 50/50 men nog ska det vara straff där, kan man tycka.
Både Evra och Nani får sig ett par rejäla luftfärder de också.

Det dröjer till minut 27 innan Nanis kreativitet ger frukt. En triangel med Fletcher, ett litet ryck genom ett långsamt stokeförsvar och bollen sitter tätt efter stolpen. 0-1
Här trodde man någonstans att det skulle bli en uppryckning och att luften skulle gå ur Stoke men det var ingen bra kväll, alls. Stoke fortsatte att få domdera bäst de ville på mitten. Minuten efter ledningsmålet så tvingas De Gea till en fantastisk räddning.

Oskärpa  i avsluten bidrar till att Stoke allt mer känner vittring för 3 poäng. I 52' är det så till slut den 9 meter långe Crouch som utan problem får knoppa in bollen. 1-1.  Det kändes inte hel oväntat och inte heller helt orättvist. Sätter man inte sina lägen, oavsett hur mycket man avskyr domarteamet, så bjuder man in motståndarna till match.
Det blir aldrig bättre än så här. Det blir ingen uppryckning på mittfältet. Berbatov glänser till ibland med sin bollbehandling men Owen är fruktansvärt verkningslös matchen igenom och stackaren Nani bidrar så gott han kan med kreativitet men blir som sagt, för ensam. Young är i princip helt osynlig matchen igenom och nog märsk det att han saknar sin kompis wayne att lägga bollar till. Det är snarare Stoke och Crouch igen som är närmast tre poäng men octoboy skjuter milsvid över.

Giggs får chansen i slutet men även där blir det för dåligt, för tamt. Chanserna har funnits där matchen igenom men skärpan är avslagen på alla håll och kanter. Man kan vara nöjd över att få med sig 1 poäng ifrån Britannia men man kan aldrig vara nöjd med en sådan kavalkad av oskärpa och missar, aldrig.


Bäst
Nani

Sämst
Fletcher/Anderson

Bra ändå
Obesegrade och top of the league!

Avslut på mål: 8-9
Bollinnehav : 45-55
Varningar: 1-0

Laguppställning Manchester United

De Gea
Valencia, Jones, Ferdinand, Evra
Nani, Anderson, Fletcher, Young
Berbatov, Hernandez

Bänken
Lindegaard, Owen, Giggs, Park, Welbeck, Fabio, Macheda