Europadrömmen lever för DIF. MFF? Skört, stressat och utan riktning just nu. Kurvan pekar nedåt – och man undrar var vändningen ska komma ifrån...
3 SNABBA
Stäng mitten – tvinga långt
DIF gjorde det trångt centralt med en smal press och låste Otto/LBJ. MFF fick gång på gång lyfta långt mot Guðjohnsen.
Vänsterfickan var MFF:s nyckel
Busanello–Bolin och Ottos löp i halvyta vänster öppnade spel, men avsluten kom sällan. När tempot gick upp där blev DIF ändå oftast samlat i boxen.
Våga avsluta!!!
MFF tog sig fram till bra skottlägen, men istället för att skjuta tvekade man – som om man ville promenera in bollen i mål. Tempot dog och DIF hann samla sig.
3 DJUPA
Här är zon 1 (målvakt + backlinje)
MFF – zon 1
MFFs första linje får problem i uppspelen redan från start när DIF stänger mitten med en smal tre-mannapress; Olsen tvingas ofta låta Jansson gå långt. Pontus Jansson är däremot mycket stark i defensiva luftdueller och läser omställningar – han stoppar bland annat Ståhl i en 1v1-kontring (38’) och markerar tydligt faran på fasta där Danielsson är målhot. Colin Rösler gör en viktig ball recovery strax före paus (47’) och spelar upp centralt till Haksabanović i ett av MFF:s första rena genombrottsförsök.
På kanterna har Stryger Larsen en fysisk match mot Kosugi, med heta närkamper som mynnar ut i dubbla varningar (en till vardera), men han står ofta emot i 1v1 och markerar tidigt mot Tokmac efter paus. Busanello får flera dueller med Falenius; han blir utmanad men håller ihop sin korridor och orkar samtidigt bidra i vägen ut när MFF hittar vänstersidan (kombinationer med Bolin och Ottos löp i fickan).
MFF:s restförsvar är länge välbalanserat – djupled hotas sällan rent trots DIF:s fart i omställningarna – och först när Jansson flyttas upp som target i slutet på tillägg öppnas mer yta bakom linjen. På fasta bakåt klarar MFF de flesta situationer, men man måste hela tiden ha koll på Danielssons tajming. Olsen: stabil i luftrummet på hörnor (boxning ut efter 52’) och med en stark räddning på Falenius friläge på tilläggstid; samtidigt lämnar 0–1-målet (87’) ett frågetecken då skottet ser hanterbart ut.
DIF – zon 1
DIF:s zon 1 präglas av struktur, synk och tydliga roller. Manojlović gör en matchavgörande räddning redan 23’ på en bortre-nick och läser djupled väl med en tidig utrusning i 45+’. Mittlåset Tenho–Danielsson stänger boxen i första; Danielsson dominerar luften på fasta och är ett återkommande hot offensivt. När Tenho tvingas kliva av skadad (74’) kommer Jacob Une in utan att stabiliteten spricker. Ytterbacksbalansen är ett signum: Kosugi går högt och ofta på vänster, medan Siltanen konsekvent droppar ner från mitten i hans yta för att hålla fyran intakt och visa spel utåt; på höger stannar Theo Bergvall ofta som “tredje mittback” i uppbyggnaden och efter paus när Bergvall bytts ut flyttas Ståhl ner som högerback där han både löser 1v1 och hinner överlappa i utvalda lägen.Framför backlinjen håller Schüller, och senare Ekdal, skyddet tätt i fickan vilket gör att MFF:s Otto/LBJ sällan får vända rättvända – effekten blir att MFF styrs ut mot inlägg och långa bollar snarare än centrala genombrott. På fasta defensivt är markeringen på Jansson prioriterad och de flesta inlägg neutraliseras. I omställningsskedet hinner backlinjen ofta få första kontakt i boxen och man släpper väldigt få rena djupledslöp.
Zon 2 (mittfält/uppbyggnad)
MFF – zon 2
MFF får tidigt bekymmer centralt då DIF stänger passlinjerna in på Otto Rosengren och LBJ med en smal, kompakt press. Effekten: MFF tvingas ofta bak till Jansson och därifrån i väg med längre bollar mot Guðjohnsen, som Schüller plockar bort relativt enkelt i första fas. När MFF trots allt kommer loss sker det nästan alltid via vänster ficka: Bolin–Busanello kombinerar, LBJ får ett skottläge runt 10’ (utanför), och strax efter hittar Otto in bakom ytterback/innerback med ett direkt inspel (möjlig hands – domaren friar). Denna vänstersida är MFF:s tydligaste väg fram första halvlek när Otto kliver in i halvyta och Haksabanović roterar ut/in skapas öppningar, men laget tvekar ofta på att avsluta och tappar fart precis utanför box.
Positionsmässigt pendlar MFF mellan 4–3–3 och 4–4–2 beroende på Skogmar. När Skogmar kliver ut på högerkanten går Haksabanović upp bredvid Guðjohnsen (4–4–2-känsla). När Skogmar går in centralt får MFF mer av ett 4–3–3 med Skogmar nära Otto/LBJ. Trots detta får man sällan Otto/LBJ rättvända, för DIF:s åttor skär konsekvent passningen in framför sig. 23’ hittar Stryger ett inlägg från höger till bortre och Manojlović reflexräddar – ett av få tillfällen MFF kommer ur DIF:s mittpress från höger.
I MFF:s egen press jobbar ofta duon Haksabanović–Guðjohnsen ihop på mittbackslinjen,anfallarna går, laget bakom följer inte, mitten stängs men bollvinsterna uteblir. När MFF väl bryter centralt (t.ex. Rösler 47’) kommer bästa öppningen i banan, men Haksabanović slarvar med sista passet i djupled. 65’ kommer Christiansen (AC) in i stället för LBJ – och zon 2 vaknar lite: AC tar en fri roll som länk bakom nian, hittar fickor centralt och ger MFF fler kombinationsytor. 84’ glider dock AC precis när ett bra skottläge uppstår, och chansen rinner ut.
DIF – zon 2
DIF:s mittfält sätter matchens ram. Stensson är tidigt pressledaren: han kliver strax bakom Priske, stänger pass in på Otto/LBJ och triggar MFF:s “bakåt→långt”-mönster. Redan 6’ kommer frukten av mittzonsvinster och snabba förflyttningar – Djurgården träffar stolpen. Schüller ligger som städare bakom pressen och stänger ned försöken att använda Guðjohnsen som felvänd target; varje gång MFF försöker fästa bollen centralt är Schüller där och rensar. Siltanen är balansläsaren: när Kosugi går högt på vänster (mycket av DIF:s spel vrids dit) droppar Siltanen ner i hans yta, visar spelet ut mot kant och håller uppbyggnaden ren – samtidigt som han och Danielsson hittar varandra i överlappande positioner vid behov.DIF:s pressform är smal med yttrar som kliver in, vilket gör att MFF:s centrala mittfälltare sällan får vända. När MFF försöker bygga på vänster tillåts det ibland – men mest som styrning mot fällan: DIF hinner samla centralt block framför box och stänga fickan igen. På fasta och andra bollar är mittfältet vaket: man bevakar ytan runt Jansson och fångar ned rensningar för att starta nya anfall. Efter paus får DIF ett tydligt lyft i energi och återerövring via kanterna (Tokmac/Falenius), men det är värt att notera zon-2-förändringen när Stensson byts ut (→ Patrik Åslund): första pressens tajming blir lite mindre vass och MFF får någon sekvens centralt (frisparken 64’). Balansen återställs när Albin Ekdal kommer in 79’ för Schüller – då blir mellanrummet framför backlinjen kompakt igen och MFF styrs tillbaka till kanter/inkast/utspel.
Zon 3 (sista tredjedelen/anfall)
MFF – zon 3
MFF hotar mest till vänster. Bolin och Busanello kombinerar tidigt, LBJ får skottläge runt 10’ (utanför) och Otto löper in i vänster ficka mellan ytterback och mittback och slår ett direkt inspel (möjlig hands på DIF-back, domaren friar). Den fickan är MFF:s nyckel: när Otto vänder upp där och Haksabanović växlar mellan kant och insida finns ytan bakom Theo Bergvall, men laget tvekar ofta på skott och DIF hinner samla sig framför boxen. Från höger kommer MFF:s bästa inlägg i 23’: Stryger hittar bortre ytan, nick på mål, Manojlović gör en jätteräddning. Annars blir höger mest ett sätt att flytta bollen tillbaka till vänster. Centralt saknas tryck i boxen. Guðjohnsen blir ofta ensam mot två mittbackar, och när MFF försöker spela på honom felvänd rensar Schüller. När Rösler bryter i 47’ öppnas ett bra läge centralt: Haksabanović driver men missar djupledsbollen till Guðjohnsen och chansen försvinner.
Vid spelvändningar via vänster får Busanello ibland in låga inspel, men boxlöpningarna är få (Guðjohnsen ensam, ytter kommer sent, Skogmar hamnar ofta bakom boll). Efter 65’ kommer Christiansen (AC) in som fri tia. Det ger fler passningar centralt och kortare väg till box, men i 84’ halkar AC i bra skottläge. I slutet går Jansson upp som target. MFF lyfter på honom, men Strygers bollar hittar inte rätt. Efter trippelbytet (Busuladžić, Ekong, Oliver Berg in – Haksabanović, Bolin, Guðjohnsen ut) blir sista forceringen fortfarande för svag.
DIF – zon 3
DIF hotade först på kontring. I 6:e minuten sköt Siltanen i stolpen. Spelet drogs ofta till vänster där Kosugi drev fram och slog tidiga inlägg. När han gick högt fyllde DIF på i boxen och Siltanen föll ner bakom för balans. Före paus blev det mest nästanlägen eftersom MFF:s mittbackar tog första duellen i straffområdet.
Efter paus kom Tokmac in till vänster med hög fart. Han vann bollar, drev in mot mål och slog låga inspel och cutbacks. Det skapade flera farliga lägen men utan mål. Samtidigt flyttades Ståhl ner som högerback och blev ett överlappsvapen. Med Falenius som ytter blev mönstret: Falenius → Stensson → Ståhl → inlägg runt minut 55–60 och igen vid 77, men inläggen hittade sällan rätt adress i boxen.
På fasta ville DIF ha straff i 52:e efter hörna (domaren friade). Schüller sköt returen långt utanför. I 70:e slog Tokmac en lång djupledsboll mot Priske i 1 mot 1, men Rösler bröt. I 83:e hittade Kosugi Åslund med ett inlägg, avslutet blev tamt.
Avgörandet kom i 87:e minuten: MFF tappade bollen centralt, Priske tog den i mellanrummet och sköt 0–1 (Olsen kunde möjligen ta den). På tilläggstid fick Falenius friläge när MFF stod högt, men Olsen räddade.
Matchens lirare – August Priske (DIF)
Han gör målet som avgör. Men viktigast: han ger laget två saker samtidigt – ett djupledshot som trycker ner MFF och en första press som styr MFF:s uppspel fel. När en nia både hotar bakom backlinjen och stänger passningar framåt blir motståndaren osäker. Den osäkerheten öppnar ytor för DIF:s kanter. Priske behöver inte många aktioner; han väljer rätt aktion vid rätt tid. Det är skillnaden på 0–0 och 0–1.
Underskattad – Daniel Stensson (DIF)
Han leder pressen och stänger passningar in centralt. Han vinner andrabollar och sätter enkla pass framåt direkt så laget kan fortsätta trycka. När han går av tappar DIF lite skärpa i första pressen, vilket visar hur viktig han är.
Underkänd – Hugo Bolin (MFF)
Mycket involverad men för lite slutprodukt. För få skott, för få löp in i boxen och sällan sista pass som öppnar. I 1 mot 1 blir det ofta sidled eller bakåt så tempot dör. När han flyttas till höger i andra halvlek blir påverkan ännu mindre; inläggen hittar sällan rätt. Bra förspel men för få aktioner som verkligen gör ont på motståndaren.
Spelare värda att nämna
Pontus Jansson (MFF): Gör det som inte syns i statistiken direkt: han vinner första kontakten i boxen, styr lagets höjd och tar rätt beslut i 1v1. Det gör att MFF kan stå kvar i matchen länge.
Filip Manojlović (DIF): En målvakt som med sin räddning tidigt förändrar matchens psykologi. Räddningen på nicken i första halvlek gör att DIF kan fortsätta pressa utan rädsla för baklängesmål. Det ger mod åt hela backlinjen.
Tokmac Nguen (DIF): Kommer in och ändrar rytmen. Enkel effekt: hans fart tvingar MFF:s ytterback att backa hem ett par meter. De där metrarna gör att DIF får plats för överlapp och inspel. Han ger ytor till andra, även när han själv inte får assist eller mål.
Keita Kosugi (DIF): Som vänsterback ger han både bredd och fart. Han vågar kliva högt, vinner många 1 mot 1-dueller och sätter tryck med tidiga inlägg. I slutet visar han kyla och beslutsamhet: bryter bollen, driver snabbt in centralt och spelar en precis pass till Priske som gör målet. En assist som kombinerar mod, timing och bra speluppfattning.
Noterbara saker
Inramning & tifon: Två mäktiga tifon. MFF:s tifo riktat mot Per Engström stack ut. Först Tifo 1, sedan “budskap nr 2” med banderollen “Maskerad för svensk fotboll”.
Sång & budskap: MFF:s kortsida sjunger “polisen …”, Djurgårdens tillresta fullbordar “… fotbollsmördare.” Mäktigt samspel mellan läktarna.
Duellen Skogmar–Kosugi (1:a halvlek): Het och fysisk. Skogmar gick konsekvent in i Kosugi med flera tunga närkamper där Kosugi ofta hamnade på marken.
MFF-fansen & Rydström: Kortsidan skanderade “Rydström avgå”. Efter matchen gick Rydström inte fram och tackade av fansen. Varför? Det tar vi i “Inifrån Arenan”, där han själv förklarar.
Publiksiffra?
18 600
Efter matchen var vi på presskonferensen där tränarna Rydström och Honkavaara fick säga sitt och svarade på flera intressanta frågor. Vi har också snackat med August Priske, Pontus Jansson, Robin Olsen, Anders Christiansen och Djurgårdens målvakt Filip Manojlović.
I Inifrån Arenan får du bland annat höra Anders Christiansen om MFF:s offensiv och vad som krävs för att Malmö ska börja vinna igen? August Priske om varför han är i så bra form just nu? Robin Olsen om 1–0-målet och om han borde ha tagit den? Filip Manojlović om konkurrensen med Rinne och hur den påverkar honom – och mycket mer.
Det här vill ni inte missa – håll utkik efter vår Inifrån Arenan-del som släpps snart med alla intervjuer.
