För Sovjets coach Viktor Tichonov fanns inga alternativ. Det var dags för den femte raka OS-medaljen. Och inte bara det… det fanns egentligen ingenting som tydde på att någon skulle kunna hota hans mannar. Det skulle bli en promenadseger, där överlägsen klass slår entusiasm.
Levde, åt och sov hockey
Tichonov var verkligen en produkt av det sovjetiska systemet. Ett system han trodde blint på och i Tichonovs liv fanns bara en sak - ishockey. Han åt, sov, tänkte och levde hockey. De flesta skulle nog beskriva honom som en fanatiker. Men kanske också som en förvaltare. För det var inte Tichonov som skapade det sovjetiska hockeyundret, utan hans föregångare Anatolij Tarasov. En ledare som under efterkrigstiden med olika metoder och idéer lyckades förvandla de sovjetiska spelarna till de skickligaste i hela världen.
Tarasov förändrade hockeyn
Bandy var länge den stora sporten i Sovjet, men efter andra världskriget fick Tarasov i uppgift av Sportministeriet att bygga upp hockeyn. Inspirerad av bandyns fart och fläkt, fokuserade Tarasov på passningsövningar. Han ville utveckla snabba och skickliga spelare. Inte olikt det som i fotbollsvärlden brukar gå under benämningen tiki taka. Tarasov var en mycket innovativ tränare, men samtidigt drev han sina spelare oerhört hårt. Disciplinen var stenhård. Men han hade också en utstrålning som charmade många runt om i världen. Inte minst här hemma i Sverige.
Tarasovs ledarskap
Tarasov kunde beundra kämpaandan hos de transatlantiska spelarna, vilket var en egenskap Sovjet sällan kunde matcha. Men istället fokuserade han på att ta fram skickliga spelare. Han levde efter mantrat att coacha med både hjärta och hjärna. Att driva spelarna hårt, men samtidigt skulle de veta att han fanns där för dem om det behövdes. Spelarna litade därmed på Tarasov. På att hans tuffa metoder var för deras eget bästa.
Tichonovs ledarskap
Viktor Tichonov byggde vidare på disciplinen, men hade inte Tarasovs förmåga att ibland visa charm och få spelarna att lita och tro på honom. I Tichonovs värld handlade det om att samtliga spelare skulle befinna sig på läger i nio månader med tre träningar om dagen. De hade egentligen inget familjeliv, det fanns ingen plats för hobbies och de var visserligen alla militärer, men ingen av dem hade någonsin jobbat som en sådan. De var i Tichonovs våld. Dag ut och dag in, och de hatade honom.
Viktor Tichonov - en coach utan lyskraft
Hatade honom
Det var inte som med Herb Brooks att de ändå hade viss förståelse och respekt samt att de ville visa honom att de minsann kunde. Nä, de sovjetiska spelarna hatade Tichonov, men var samtidigt livrädda för honom. De hade dessutom en hel nations tryck på sig att alltid vara bäst. De var levande bevis på att det sovjetiska politiska systemet var bäst. Tichonovs uppgift var att se till att spelarna aldrig sviktade.
Kanske bästa laget - någonsin
Men vilket lag Tichonov förfogade över! Kanske det bästa sovjetiska laget någonsin. Två fantastiska generationer på samma is, i samma turnering. Där fanns gamla storheter som superkedjan med Valerij Charlamov, Vladimir Petrov och Boris Michailov, såsom backen Valerij Vasiljev, eleganterna Helmut Balderis samt Alexander Maltsev och den av Tarasov fostrade målvakten Vladislav Tretjak. Tillsammans med kommande års suveräner, som Vladimir Krutov, Sergej Mararov, Slava Fetisov och Alexei Kasatonov.
Enkel turnering väntade
Det är egentligen en helt bisarr samling av nästa övernaturlig hockeytalang. Fart, flärd och magi framåt. Disciplin bakåt och skulle någon - mot förmodan - ta sig förbi allt detta, vaktas kassen av världens absolut bästa målvakt. Motståndet var inte heller något att hänga i julgranen. Tjeckerna hade ett ovanligt svagt lag och Sverige var utan sina NHL-proffs, såväl som Kanada. Finland och USA räknade man inte med.
Vägen fram till slutspel
Man leker sig fram i träningsmatcher innan OS och fortsätter med att hyfsat behagligt utmanövrera motståndet i sin grupp.
Resultat i Sovjets OS-grupp:
Sovjet - Japan 16-0
Sovjet - Holland 17-4
Sovjet - Polen 8-1
Sovjet - Finland 4-2
Sovjet - Kanada 6-4
Möjligtvis släppte man både Finland och ett Kanada med college-spelare lite väl nära. Men ingen såg det som något svaghetstecken. Turneringen var lång och i båda matcherna vaknade Sovjet till i tredje perioden och körde över motståndet.
Och fortsättning följer...
Väl framme vid slutspelet var det bara två matcher kvar till guldet. USA och Sverige. Först ut var USA. Och det var där allt började… och slutade. Men mer om det i nästa del av Miracle on Ice.
