Nytt poängtapp - Irländsk kvittering i matchens sista anfall

Inför Bundesliga-säsongen, och även den förra förvisso, lyfte en del experter och fotbollssupportrar att Bayern München mycket väl kunde drabbas av något som skulle kunna kallas för mästarsjukan. Det vill säga att de helt enkelt inte skulle kunna tackla prisregnet. Kanske inte känna någon mättnad utan snarare helt enkelt inte kunna hantera framgången. Visst tror även jag att Bayern kommer att hacka lite mer den här säsongen, det har de redan gjort, men det ter sig ändå som så att de inte kommer lämna ifrån sig titeln.

Men kanske är det Joachim Löws världsmästargäng som drabbats av denna mästersjuka i stället? Matchen mot Polen i lördags och tisdagskvällens match mot Irland vittnar åtminstone om att det skulle kunna vara så. Men startelvan i Gelsenkirchen väldigt olik den som i somras bärgade guldet i Rio de Janeiro, så vi lägger nog den teorin åt sidan för den här gången.

Antonio Rüdiger och Erik Durm tog ytterbackspositionerna bredvid den betydligt mer erfarna duon Boateng-Hummels. Matthias Ginter fick starta som defensiv mittfältare och på kanterna startade Karim Bellarabi och Julian Draxler. I övrigt spelade Bayern-trion Toni Kroos, Mario Götze och Thomas Müller centralt och var de som fick rollen att bryta hål på ett irländskt försvar. Det visade sig vara lättare sagt än gjort.

Irland är inget blåbärsgäng, absolut inte, de kan sin fotboll och stödet på läktaren var mäktigt. Men Die Nationalelf hade så svårt att komma till de riktigt farliga lägena att förbundskaptenens ansiktsutryck ett tag – enligt min högst personliga åsikt – bara gick att tolka på ett sätt. ”Det kanske vore idé att ringa den där Stefan Kiessling”, såg det ut som att Löw tänkte. Men det gjorde han så klart inte.

I stället stoppade han in Lukas Podolski i stället för Matthias Ginter i halvtid och fick åtminstone lite fart på offensiven. Podolski spelar som bekant i Premier League och den irländska fotbollen baseras på ungefär samma fotboll. Podolski sprang, snubblade, föll, skrek men fick inte gehör av den rutinerade slovenske domaren Damir Skomina. Men till slut kunde Toni Kroos lyfta smilbanden hos majoriteten av de 52 000 åskådarna på Veltins-Arena. Detta med ett typiskt Kroos-mål; ett snabbt, distinkt, preciserat skott från ungefär 25 meters håll.

Så Tyskland såg ut att gå mot seger trots allt, men avsaknaden av jävlar anamma och fokus gjorde att även den här matchen slutade med en besvikelse. O'Shea vann närkampen mot Mats Hummels framför Manuel Neuer och gjorde 1-1 – i matchens sista anfall. Det går inte att snacka om orättvisa. Tyskland var det bättre laget men Irland stod emot, kämpade och med den insatsen förtjänade de ett mål. Det är enbart tyskarnas fel att inte fler mål gjordes bakom den irländska keepern. En poäng på de två senaste landskamperna mot motstånd som en världsmästarnation givetvis ska klara av.

Joachim Löw har rejäla knutar att lösa upp, och det är inte vilka knopar som helst. Det måste finnas alternativ när Thomas Müller inte har målskon på, när nu Philipp Lahm och Miroslav Klose stämplat ut, när Marco Reus är skadad och så vidare. Alternativen får gärna vara talanger och löften – men de måste också när det gäller viktiga tävlingsmatcher vara bra nog samt tillräckligt inspelade i laget och dess taktik. För med Brasilien-resan i minnet kan det ju knappast vara Joachim Löws taktiska hjärna som är problemet?

Polen och Irland leder Grupp D på sju poäng vardera. Tyskland och Skottland jagar, tre poäng bakom.