Krönika: Vad är värdet på kontinuitet?

Vi skriver nu nionde februari 2011 och med majoriteten av spelartruppen på landslagsuppdrag försöker de spanska tidningarna febrilt vaska fram nyheter att fylla sina upplagor med och i vanlig ordning är det ett hopkok av alltifrån hyfsat seriösa texter till rena påhitt som erbjuds denna onsdag. Baserat på dagens nyhetsflöde hade man kunnat uppehålla sig vid den oändliga och på många sätt meningslösa debatten om Cristiano vs Messi som rullar dag ut och dag in, man hade kunnat reflektera över faktumet att världens bästa vänsterback inte verkar få någon startplats i Brasilien denna gång heller och man kunde försökt samla ihop bombardemanget av övergångshistorier som börjar byggas upp inför sommarens transferfönster. Nog för att drömmande, spekulerande och lagpusslande på alla tänkbara och otänkbara sätt är en närmast essentiell företeelse i min vardag och med all respekt åt alla andra diskussionsämnen så kan i alla fall inte jag hitta något som ur ett Madridperspektiv är viktigare att diskutera än rapporteringen om Pepes kontraktsituation.
 
 
Historien om rynkade pannor, stirrande ögon och gapande munnar den där junidagen då Marca informerade om Pepes övergång till Real Madrid kan vi vid det här laget. Vi känner också till Pepes närmast omedelbara respons på de frågetecken som fanns runt hans klass och inte minst prislapp. Pepe visade direkt att han kunde plocka ned vilken anfallare som helst även i den spanska ligan och blev snabbt en favorit hos Madridfansen. Insatserna i Madrid tog honom till en ordinarie plats i det portugisiska landslaget och så småningom också till ett erkännande som en av Europas bästa mittbackar. Individuellt sett har Pepe länge kunnat mäta sig med ”storfräsarna” bland mittbackarna och rent tekniskt/fysiskt är det svårt att peka ut några direkta svagheter hos honom. Problematiken har istället legat i det heta temperamentet som spelat honom ett spratt några gånger för mycket men framförallt har Real Madrids kollektiva problem i försvarsspelet drabbat även Pepes från och till. Det var länge uttalat hur en säker och ledande mittback bredvid Pepe borde vara den ”förlösande faktorn” som kunde stabilisera upp försvarsspelet och leda vägen på ett sätt som kunde lyfta backlinjen som en enhet och slipa bort bristerna som fanns. Värvningen av Carvalho har haft precis dessa effekter där försvarsspelet har höjt sig minst ett snäpp och på ett individuellt plan märks framförallt Marcelos tydliga progression. Real Madrid har 10/11 haft en backlinje som fungerat och fått spela ihop under en längre tid och det har varit ytterst sällsynt under Post-Hierro.
 
 
I detta defensiva bygge spelar som bekant Pepe en fundamental funktion och i sin roll som ”second defender” har han få övermän i världsfotbollen. Addera portugisens hängivenhet och vinnarskalle och han måste betraktas som en absolut nyckelspelare i detta Madrid, både kortsiktigt men också på lång sikt. Ur långtidsperspektivet måste det ju också tilläggas hur Ramos, Pepe och Marcelo har en ålder och profil som mycket väl kan göra dem till beståndsdelar i en backlinje även långt in i detta decennium. Carvalho var den perfekta ”nödlösningen” och passande pusselbiten som behövdes för att få laget att fungera under en övergångsfas. Hans position är av förklarliga skäl inte lika betongsäker på lång sikt men genom Carvalhos direkta acklimatisering har Real Madrid gett sig extra tid åt att tänka ut vilken som ska komplettera Ramos-Pepe-Marcelo i framtidens Real Madrid, eller?
 
 
Regelbundet har man kunnat följa följetongen om Pepes kontraktsförlängning där det sett mörkt ut vissa dagar, ljusare andra men likväl mest åt det negativa hållet. Ytterligare salt i såren ströddes under morgonen när båda Madridtidningarna skriver om hur de ekonomiska skillnaderna fortfarande är så stora att en överenskommelse nu verkar rejält komplicerad. Kontraktet går alltså ut i juni 2012. För varje dag som går ökar därmed risken att tvingas släppa en av världens bästa mittbackar gratis om ett drygt år och mot detta ställs därför möjligheten att sälja innan chansen att få tillbaka pengar försvinner, vilket med största sannolikhet innebär sommarfönstret i år.
 
 
Rapporterna talar alltså om ett lönekrav på 4.5 miljoner euro om året (vissa på 4) medans klubben är villiga att gå upp till 3.5 från de ursprungliga 1.8 som Pepe tjänar idag. Pepes agent har varit väldigt kritisk till klubbens agerande i frågan och spelaren har redan backat från 6 miljoner som först begärdes. Utöver ovilligheten att betala mer för Pepes tjänster så föreligger det också klagomål om hur klubben ska ha planterat historier i pressen om Pepes lönekrav för att sätta press på honom att skriva under kontraktet.
 
 
Personligen känner jag hur en plågsam flashback, ett trauma jag levt med sedan 2003 är på väg att sättas på repeat. Sedan Florentino startade sin andra sejour som president har det tvärtemot vad många belackare och kolumnister i katalansk press utryckt funnits klara skillnader gentemot de avslutande åren på hans första era. Bortser vi från den inledande och välbehövliga jättesatsningen har det på många sätt varit mindre av allt. Mindre kommersialism, mindre jippo, mindre antal uttalanden och överhuvudtaget ett betydligt större fokus på det sportsliga med en mer ödmjuk framtoning. Även om värvningar som Ronaldo och Kaka innehöll den glamour som Perez har en förkärlek till så har likväl funnits en röd tråd för den sportsliga satsningen där Perez inflytande har reducerats till förmån för sportschef och tränare. Det finns alltjämnt aspekter som fortfarande har kvar lite av det gamla och det dyker hela tiden upp nya fallgropar för att falla tillbaka i gamla synder. Vissa saker får man leva med som supporter, vissa skönhetsfläckar kan aldrig tvättas bort och ibland får man svälja och liksom acceptera sin roll längst ner i näringskedjan. Pepes kontraktsituation kan dock inte inkluderas till den kategorin!
 
 
2003 gjorde Real Madrid fyra självmål på en sommar. Del Bosques ovärdiga avsked, Hierros dito samt värvandet av David Beckham var trea av dessa. Det sista självmålet begicks den 31 augusti 2003 när Claude Makélélé såldes till Chelsea efter en längre tids lönetvist med klubben. Utan att ha någon egentlig inblick i den affärens ekonomiska delar stod det ändå klart att Florentino Perez inte var villig att göra några större ekonomiska utsvävningar för en defensiv spelare. Facit kan vi alla vid det här laget.
 
 
2011 står Real Madrid närmare den status man hade våren 2003 än vad man gjort någon annan gång sedan de fyra självmålen. För första gången på länge behöver man inte två händer för att räkna upp brister i laget utan det börjar växa fram en stomme, ett lag som inte längre behöver byggas från grunden utan som nu bara behöver kontinuerligt underhåll och finjustering. Genom att inte förlänga Pepes kontrakt gör man dock en mycket riskapel förändring längst ner i bygget. Nu är jag ingen ekonom och saknar de kalkyler som klubben baserar sina löner på men jag har fantastiskt svårt att se hur någon annan lösning än att förlänga med Pepe skulle vara fördelaktig ur något perspektiv, inkluderat det ekonomiska. I flera fall har jag väldigt svårt med spelare som tjatar om höjda löner efter en halv säsong och står bakom klubbar som står emot dessa bortskämda spelare och hellre låter dem gå än att betala ut hissnande löner. Jag sållar dock inte Pepe till den skaran och oavsett agentens eventuella rävspel menar jag att klubben ska svälja stoltheten i det här fallet, både kopplat till Pepes uppenbara underbetalning i förhållande till andra spelare men framförallt sett till konsekvenserna av en potentiell försäljning. Visst kan man opponera sig emot Pepes skadehistorik men när jag väger fördelar och nackdelar står jag fast vid att klubben helt enkelt behöver ge efter för löneanspråken den här gången, frågan är också hur restriktiva man varit om det varit en offensiv spelare som befunnit sig i samma sits?
 
 
Madridistas om några har erfarenhet om hur en av de allra viktigaste beståndsdelarna i ett lyckat lagbygge, kontinuitet, är väldigt svårt, ja förmodligen omöjligt att köpa sig till. Vilka nya spelare klubben än skulle satsa på så skulle det i alla scenarier innebära att man kastar omkull den kontinuitet som nu börjar ta form. Det handlar om värderingar och att inse uppförsbacken klubben försätter sig i om man säljer Pepe. Det kommer inte gå att köpa tillbaka kontinuitet och defensiv trygghet i en handvändning. Desto enklare är det att göra sig av med den och nu har Real Madrid alla ”chanser” att göra ytterligare ett blytungt självmål, frågan är om man har råd med det?