Postpartita 32: Lazio starkare men Ranieri obesegrad i Rom

Naiva Bologna spelar Atalanta i händerna

Förutsättningarna var tydliga inför matchen på Gewiss Stadium, Atalanta kom med mycket press på sina axlar efter tre raka förluster i Serie A. Samtidigt kom högt flygande Bologna under Italiano efter en vecka av hyllningar där Italiano pratades som en av Italiens bästa tränare. Bologna hade dessutom chansen att ta sig förbi Atalanta efter att de börjat det nya året 13 poäng bakom La Dea. Men tränaren Italiano skulle visa att han fortfarande inte är lika slug som andra tränare och att det är för tidigt att kalla honom för en mirakelman innan säsongen summeras.

För Atalanta började matchen i ett rasande tempo. Något som gjordes möjligt av Bolognas både höga och glesa backlinje. Frågan jag ställde mig var hur Italiano hade tänkt inför matchen. Bara för en vecka sedan såg vi sluga Baroni spela ett kompakt försvar borta mot Atalanta vilket gjorde att man kunde ta med sig tre poäng hem till Rom. Detta gjordes möjligt av ett försvarsspel av klass vilket gjorde att Atalanta blev mer och mer frustrerade ju längre matchen led. Nu en vecka senare tror Italiano att han kan lämna öppna ytor till spelare som Lookman och Retegui utan att det ska straffa sig. En naivitet som vi också såg i Fiorentina, vilket iallafall får mig att tänka två gånger innan jag kallar Italiano det bästa som hänt den Italienska fotbollen sedan Sacchi. 
Det blir allt tydligare för mig att Italiano har hamnat i en klubb med en sportchef som vet vad han gör. Laget Italiano fått är väldigt mycket bättre anpassat till hur han vill spela fotboll än vad Fiorentina var. De flestas analys verkar vara att Italiano är det stora helgonet i Bologna, och visst har han gjort ett bra jobb. Men denna matchen blir ett tydligt tecken på att han inte utvecklats som tränare sedan Fiorentina, utan att han hamnat i en miljö som får honom att se bättre ut. Summa summarum, Italiano behöver Bologna mer än Bologna behöver Italiano.

Och vad betyder detta nu för Atalanta? Jo framförallt en boost av självförtroende efter den tuffa sejour man haft. Att Retegui återigen stod för en fantastisk insats med mål och assist kan betyda det lilla extra inför slutspurten. Samtidigt är jag försiktig med att dra för stora växlar av den här vinsten. För Bologna spelade Atalanta perfekt i händerna och de flesta andra lagen i Serie A brukar inte begå samma misstag. Lägg dig lågt och gör Atalantas lekfulla anfallare frustrerade så kommer man långt i jakten på tre poäng. Vi får se hur Atalanta ser ut i nästa superviktiga möte mot Milan. Där jag tror det kan bli nytt poängtapp för de svartlåa. //Torsten Armini

Den gamla damen har börjat tagit lite av sin medicin

Inför den här säsongen gjorde Juventus sig av med sin femfaldiga scudetto-vinnare Max Allegri och dennes mediokra topp-4 placeringar och copa italia titlar.  Han ersattes med Thiago Motta och man investerade stora pengar i truppen under sommaren med förhoppningen att detta skulle leda till en uppgradering av resultaten. Utfallet blev något helt annat dessvärre. Känslan är att Juventus hoppades på att ha funnit sin egen Simone Inzaghi i Motta men man ignorerade faktumet att Inzaghi var i Lazio under fem säsonger och det var under säsong tre dagens Inzaghi trädde in i fotbollsvärlden. Det var då han utvecklade sin nuvarande 3-5-2 med vertikala anfallsmönster och mittbackar som fyller på i offensiva överlapp. Thiago Motta den här säsongen har sett ut som en tränare som inte var redo för den stora kostymen som La Vecchia Signora erbjuder. Han hade inte växt klart i Bologna utan hade behövt några säsonger till för ta sitt system till nästa nivå i likhet med Inzaghi. Jag tror inte att Super-Pippos lillebror hade blivit Italiens just nu mest högaktade tränare om Inter hade plockat in honom efter blott en säsong i Lazio. Jag tror Inzaghis öde då hade varit likartat det Motta mött denna säsong. Juventus har i alla fall stått för en nödvändig kursförändring mot slutet av den här säsongen. Förändringen kom efter de tunga och förödmjukande förlusterna mot topprivalerna Atalanta och Fiorentina. Det var i toppmatcherna tidigare som Motta hade presterat bra resultat i men nu var inte längre fallet så. Juventus har inte råd i den ekonomiska situationen de befinner sig i att missa Champions League. Man har på pappret det ”enklaste” schemat kvar av alla toppgängen men det schemat såg inte så väldans enkelt ut när Motta satt på posten. Och detta på grund av att Motta under största delen av säsongen haft väldigt svårt för lag på nedre halvan av tabellen. Många kryss och poängtapp har kommit mot just dem lagen som Juventus har kvar att möta. Att fatta beslutet att sparka Motta var av den anledning en helt korrekt kursförändring.

Marcello Lippis taktiska flexibilitet och Edoardo Rejas sträva ledarskap

Thiago Mottas ersättare blev kroaten och den adopterade juventinon Igor Tudor som av den anledningen välkomnades med öppna armar från klubbens ultras-grupperingar. Tudor har stått för en intressant karriärsklättring senaste åren. Ett slugt strategiskt spel där han har sett möjligheterna och tagit dem och sedan hela tiden gjort sig tillgänglig för större klubbar. Det var inte länge sedan han inte sågs som huvudtränarmaterial i Italien. Han var assisterande tränare till Luca Gotti i Udinese där han sedermera fick kliva in som caretaker. Hellas Verona valde sedan att chansa på honom när de paniksparkade Eusebio Di Francesco efter blott tre matcher. Tudor tog verkligen chansen och lyfte Hellas Verona till en imponerande plats på övre halvan. Han tackade för sig omgående efter säsongen och gjorde sig tillgänglig för Olympique de Marseille när de letade ny tränare. Han tog sedan Marseille tillbaka till Champions League och precis som med Hellas lämnade han efter säsongen. Sedan klev han in i ett tröttkört Lazio präglat av maktkamp mellan Sarri, Tare och Lotito. Han lyfte dem uppåt i tabellen och höll sig likt tidigare fanatiskt till planen och strategin att lämna efter säsongens slut för att vänta in krisande toppklubbar. Och nu har han landat jobbet han suktat efter. Många män i Igor Tudors ålder hamnar i en livskris i jakt på sin förlorade ungdom. Man trånar därav efter lammkött men inte Tudor, han går för äldre damer.

Tudor är en intressant tränarkaraktär. Han har givetvis hyllat sin gamla stortränare Marcello Lippi som en inspiration. Framförallt hans taktiska flexibilitet och förmåga att identifiera sina spelares styrkor. Men han har också hyllat Edoardo Reja som en av sina stora tränarmentorer och en tränare vars robusta ledarskap verkligen tilltalade Tudor när han gjorde sitt intåg på tränarscenen. Ett av Tudors första tränaruppdrag var som assisterande tränare till Reja just. Men många av Tudors taktiska idéer och inslag hittills sedan han etablerat sig på tränarscenen känns väldigt i linje med vad som börjat bli allt mer trendigt inom den italienska fotboll. Man ser element som påminner en om både Gasperini och Simone Inzaghi som är de mest inflytelserikaste tränarna just nu inom Calcio. Juventus har slagit om till en 3-4-2-1 formation med vertikala anfallsmönster där man försöker vara mer direkt i sitt anfallsspel, bort med det ineffektiva kluttrandet vi ofta sett tidigare. Och det har gett resultat. Det kanske inte har sett bländande ut alla gånger men poängen trillar in och spelarna ser mer nöjda ut med sina roller. Seger och hållen nolla mot kluriga Genoa, följt av ett kryss mot ett formstarkt Roma och nu senast seger mot Lecce. Just dusterna mot Genoa och Lecce var tidigare matcher som Juventus hade svårt att vinna men Tudor har rått bot mot detta åtminstone temporärt och den gamla damen framstår som den stora favoriten till att nalla en av de sista Champions League-platserna för stunden. Jag nämnde att spelarna verkar vara nöjdare än på länge. Det var mycket surr om konflikt mellan spelarna och Thiago Motta där de inte drog jämnt. Och nu mot Lecce fick vi se en rubriksmännen i dessa "konflikter", tonårsjuvelen Kenan Yildiz näta återigen vilket gjorde honom historisk i Juventus-tröjan då ingen tonåring gjort så många mål under en säsong tidigare för den gamle damen. Ska bli intressant att se om Tudor kan fortsätta att återuppväcka den gamla damen och om han får förnyat förtroende för nästa säsong. Det har börjat bra hittills för kroaten måste man säga som har sett väldigt naturlig ut på Juventus bänk. Han är ju trots allt en sann juventino. // Martin Eliasson

Ranieri obesegrad genom karriären

Det finns derbyn och så finns det derbyn. Derby della Capitale tillhör den typ av derbyn som fortfarande kan klassas som äkta. De båda curvorna levde minst sagt upp. Inramningen var kanske en av de mest extraordinära som man sett i detta derby på år och dar. Lazios Curva Nord bjöd på ett mosaiktifo där man visade upp viktiga monument och platser i Rom och bilder på viktiga händelser i klubbens historia. Romas Curva på andra sidan svarade upp med en bild på klubblegenden och symbolen Agostino Di Bartolomei och små bilder med historiska matchtröjor. En banderoll med texten: ”En stad, en tröja”, rullades ut i samband med tifot. 

När matchen väl kom till kritan var det Lazio som från början var det farligaste laget. I första halvlek var det Lazio som drog det längsta strået, även fast man inte nätade, visade man styrka offensivt. Roma, å andra sidan, som inte förlorat en match i Serie A sedan 15 december var trots allt tunga i defensiven. Alessio Romagnoli, som gjort ett bra försök i matchens linda med en nick på mål, fick nu ett nytt försök på Luca Pellegrinis inlägg. Med en fin tajmad nick hade Mile Svilar (som i övrigt gjorde en helt otrolig insats där han stod för 7 räddningar) inte en chans, 1-0 till Lazio. 

Mot slutet av matchen vässade Roma till sig något. De vinröda kom fram till fler chanser och hotade något mer än vad man gjort innan. Gianluca Mancini har även han en nick som är på god väg att gå i mål men greken Christos Mandas var i vägen med sina fingerspetsar. Kort efter Mancinis nick testar Matias Soule lyckan utanför straffområdet, ribba-gräsmatta-ribba…in that order. Domaren tvingas avgöra situationen med VAR och Soule och Roma tilldelas målet. 1-1. 

Efter matchen är det Marco Baroni som är tydlig om vad han tycker om matchen. Baroni menade att man försökte allt vad man kunde, men ”saknade lite tur”. ”Roma försökte sätta press, men lyckades aldrig skapa särskilt mycket”. 

Claudio Ranieri sa efter matchen att han var nöjd med resultatet, men att Roma släppte in Lazio för mycket matchen och lät dem hota för mycket, i synnerhet i första halvlek. Att Ranieri nu avslutar sin tränarkarriär utan att ha förlorat ett Derby della Capitale svarade han med, ”underbart”. 

Nu befinner sig Lazio på en sjätteplats Roma hack i häl. Med 6 matcher kvar kommer kampen om europaplatserna leva hela vägen in.
//Nico Frisk


    Resultat:

Udinese	Milan	0-4
	Leao 42´ Pavlovic 45´ Hernandez 74´ Reijnders 81´
Venezia	Monza	1-0
Fila 72´ Utv. Fila 90+6´
Inter	Cagliari	3-1
Arnautovic 13´ Martinez 26´ Bisseck 55´	Piccoli 48´
Juventus	Lecce	2-1
Koopmeiners 2´ Yildiz 33´	Baschirotto 87´
Atalanta	Bologna	2-0
Retegui 3´ Pasalic 21´
Fiorentina	Parma	0-0
Hellas Verona	Genoa	0-0
Como	Torino	1-0
Douvikas 38´
Lazio	Roma	1-1
Romagnoli 47´	Soulé 69´
Napoli	Empoli	3-0
McTominay 18´ Lukaku 56´ McTominay 61´

  7