Förlusten med 4–0 mot Roma senast var tung både resultatmässigt och spelmässigt, men förändrade samtidigt inte helhetsbilden särskilt mycket. Under Paolo Vanoli har Fiorentina sakta byggt upp en stabilitet som tidigare saknades helt och trots kollapsen i huvudstaden är laget fortfarande i ett läge där en enda poäng mycket väl kan räcka för att matematiskt säkra nytt Serie A-kontrakt.
Det säger en hel del om vägen Fiorentina faktiskt tagit under våren. När Vanoli tog över såg laget ut som ett kollektiv utan riktning där osäkerheten syntes i allt från försvarsspel till beslutsfattande och varje tappad poäng verkade dra laget djupare ner i pressen. Det som förändrats sedan dess är kanske inte att Fiorentina blivit ett fantastiskt lag utan att man slutat slå sönder sig själva i matcher.
Det märks särskilt hemma på Franchi där Fiorentina är obesegrade i sina sex senaste hemmamatcher i ligan och bara släppt in ett mål under de senaste fem. Det är långt ifrån det kaos som präglade stora delar av hösten och vintern när laget gång på gång tappade kontrollen även i matcher där prestationerna egentligen räckte till mer.
Samtidigt finns fortfarande tydliga begränsningar. Moise Keans skadeproblem fortsätter påverka lagets offensiv och mycket tyder på att han fortfarande inte är redo för en full match. Roberto Piccoli är tillbaka i träning men även där finns frågetecken kring formen, vilket gör att Fiorentina fortsatt tvingas hitta mål från olika håll snarare än att luta sig mot en självklar målskytt.
Det är också därför spelare som Jack Harrison, Cher Ndour och Albert Gudmundsson blivit så viktiga under den senaste perioden, inte bara för sina individuella prestationer utan för att de gett laget energi, rörelse och alternativ i matcher där marginalerna varit små. Fiorentina har sakta blivit mindre beroende av enskilda spelare och mer beroende av kollektivet, något som varit helt nödvändigt för att hålla sig ovanför strecket under de senaste månaderna.
Det är kanske inte den mest glamorösa fotbollen man sett på Franchi genom åren men i det här läget av säsongen handlar det inte längre om estetik. Det handlar om att ta sig över linjen och se till att allt arbete som lagts ner under våren faktiskt leder fram till något konkret.
Under Vanoli spelar Fiorentina inte längre som ett lag som försöker imponera utan som ett lag som förstått situationens allvar och accepterat att varje poäng kan väga tyngre än själva prestationen. Nu finns möjligheten att också få utdelning för det arbetet och att ge sig själva chansen att avsluta säsongen med lite lugn efter månader där varje omgång känts som ett nytt test.
