Premier League i halvtid: "Går inte att bortse från de sportsliga resultaten"

Vi tar en titt på Manchester United, den famlande, sovande jätten som försöker hitta tillbaka till den plats i näringskedjan som de tycker att de förtjänar.

Henrik Örtenvik

Micke Martinsson har fått se en kaotisk säsong för Manchester United som slutade med ett tränarbyte för några veckor sedan. Vi fångar upp honom för att höra hur han ser på tränarbytet och resten av säsongen.

Manchester Uniteds kräftgång fortsätter och nu har Ruben Amorim till slut fått sparken. Var det rätt beslut?

Det är en komplex fråga som förtjänar ett nyanserat svar. Å ena sidan kan man med fog ifrågasätta vad klubben vinner på att fortsätta den långsiktigt destruktiva traditionen av ständiga tränarbyten. Amorim hann trots allt genomföra flera strukturellt viktiga förändringar, inte minst vad gäller professionalism och kravbild inom spelartruppen. Han etablerade nya standarder och visade handlingskraft genom att fatta svåra beslut, exempelvis att marginalisera spelare som Marcus Rashford och Alejandro Garnacho, vilka upplevdes som energiläckage i gruppen.

Å andra sidan går det inte att bortse från de sportsliga resultaten. Amorim kommer ofrånkomligen att förknippas med den katastrofala femtondeplatsen i ligan. I kombination med den allt tydligare sprickan mellan honom och den sportsliga ledningen framstod utgången som närmast oundviklig.

🚨🎥 | The FULL segment of Ruben Amorim's explosive press conference this afternoon.

[@BeanymanSports]pic.twitter.com/8RopistACz
— (fan) Frank 🧠🇾🇪 (@FrankEra_) January 4, 2026

I sin sista presskonferens gick Amorim hårt åt personer inom klubben. Hur ser du på hans utspel?
Det finns anledning att känna viss sympati för Amorim. Hans utspel vittnade om en tränare som upplevde sig fullständigt marginaliserad och utan stöd från sina överordnade. Tonläget och innehållet signalerade en man som nått vägs ände och valde att lämna scenen genom att göra maximalt avtryck – medveten om att fler skulle dras med i fallet. Samtidigt blottlade presskonferensen ett djupare strukturellt problem i klubben, något som Ralf Rangnick redan pekade på för flera år sedan. Fokus riktas nu ofrånkomligen mot personer högre upp i hierarkin, där Dan Ashworths efterträdare Wilcox – vare sig han vill eller inte – hamnat i strålkastarljuset och riskerar att bli nästa namn under lupp.

Vilken har varit höstens stora snackis (förutom Amorim)?
Det mesta har naturligtvis skett i skuggan av Amorim-situationen, men Kobbie Mainoos framtid och roll i laget har varit ett återkommande samtalsämne. I många avseenden har den diskussionen varit intimt kopplad till ifrågasättandet av Amorims ledarskap och långsiktiga vision.

Vad har varit höstens största besvikelse respektive positiva överraskning?
Benjamin Šeškos inledning i klubben hamnar tydligt på minuskontot, sett till både förväntningar och investering. På den positiva sidan förtjänar unge Ayden Heaven stort beröm för sin utveckling och förmåga att ta kliv i en annars turbulent miljö.

Hur har nyförvärven skött sig?
Šeško och Matheus Cunha har, med tanke på sina prislappar, lämnat en del övrigt att önska både prestationsmässigt och sett till kontinuitet. Däremot har Bryan Mbeumo och målvakten Lammens levererat på en stabil och klart godkänd nivå.

Nu är transferfönstret öppet – vad hoppas du händer i januari?
Förhoppningen är att klubben lyckas navigera sina ekonomiska begränsningar och på något sätt få in en kvalitativ central mittfältare. Här vill jag särskilt lyfta fram Nottingham Forests Elliot Anderson, som i mina ögon hade varit en närmast perfekt värvning för Manchester United.

Avslutningsvis: Vilken är din största rädsla och största förhoppning inför andra halvan av säsongen?
Den största rädslan är att våren reduceras till ännu en meningslös transportsträcka, utan tydlig riktning eller ambition. Förhoppningen är i stället att laget lyckas samla sig och åtminstone etablera sig som en seriös utmanare till en Champions League-plats.