Om jag skulle fråga ett gäng andra Napoli-supportrar idag om vad de egentligen tycker om den här säsongen, så känns det som att jag hade fått en miljon olika åsikter. Det går dock inte att säga något annat än att Champions League spelet varit ett fiasko så här långt. Men löser vi en vinst hemma mot ett för-dagen-svagt-Chelsea så kan vi absolut hamna på rätt sida av elimineringssträcket. Ponera då att vi tar oss igenom ett dubbelmöte mot ett Sporting exemplevis, vilket inte alls är omöjligt, ja vart står vi då plötsligt? Samtidigt kan vi åka ur Champions League, och det är nog det mer troliga scenariot. Då har vi å andra sidan chans att fokusera på ligan och låta de få spelare som vi har att tillgå på grund av det helt bisarra skadeläget som rått under hela säsongen, att vila mer. Kanske lyckas vi höja prestationerna då, skapa mer kreativitet och så vips kanske ligan börjar rulla på bättre. Eller inte. Ja, vi står vid ett vägskäl, som vi gjort så många gånger under den här säsongen känns det som, vilket någonstans är den perfekta beskrivningen på den här säsongen.
Vi har inte råd att förlora mot Juventus. Samtidigt känns ett kryss som ett bra resultat som jag personligen hade tagit på förhand. Vår före detta mister, Spalletti har fått lite ordning på den gamle damen, som är klara för slutspel i Champions League och är endast fyra poäng bakom Napoli i ligan. Samtidigt har vi efter en bra december haft en januari fylld av både löften och besvikelser. Man kunde se ett nytt glöd mot Hellas. En mid-week match som ändå betydde något. Vi gjorde fyra mål den matchen. Två dömdes dock bort, men när gjorde vi fyra mål i en match senast? Jo, det kan jag tala om för er att det var 26 september 2024, mot Palermo i sextondelsfinal av den italienska cupen. Då gjorde vi faktiskt till och med fem mål. Men vi har alltså inte gjort fyra eller fler mål på över ett och ett halvt år. Egentligen under hela Contes tid som huvudtränare. Vad säger det egentligen? Jag vet inte, men inte känns det positivt i alla fall.
Matchen mot Hellas följdes upp av ett starkt kryss mot Inter borta och en masterclass av McTominay. Men därefter har det återigen sett skit ut. Vad är vi för lag egentligen? Hur bra är vi? Jag fattar faktiskt ingenting.
Napoli har dock presterat väl mot de andra storklubbarna den här säsongen. Förhoppningsvis får vi se prov på samma sak imorgon och på onsdag mot Chelsea. Annars känns den här säsongen rätt förlorad.
En mycket positiv sak är att Lukaku är tillbaka och redo för spel. Redo för start tror jag inte, men det är inte omöjligt att han får hoppa in mot Juventus och att Napoli vågar sig på en 3-5-2 formation med både Höjlund och Lukaku på topp. Det beror nog lite på hur matchbilden ser ut. Anguissa närmar sig också en återkomst men är nog tyvärr inte disponibel i Turin. Tråkiga nyheter är att Neres skada verkar vara värre än man trott och han sägs vara i behov av operation och kommer således att vara borta i omkring två månader.
Jag börjar redan bli långrandig, men jag måste behandla transferfönstret lite snabbt innan jag rundar av. Igår kväll blev Noa Lang klar för Galatasaray och Lucca är numera en Nottingham Forrest spelare. Det kan ju bara gå käpp rätt åt fanders, men han förstör inte för oss längre i alla fall. Båda övergångarna är lån med köpoptioner i bra prisklasser. Vi får helt enkelt hålla båda tummarna för att de gör tillräckligt bra ifrån sig för att bli loss köpta. Via dessa försäljningar har vi gjort plats för Giovane från Hellas. Han kommer in på en permanent övergång värt €20M och väntas bli klar när som. Jag vet inte så mycket om honom för att vara helt transparent, men det jag vet är att han kan spela både som anfallare och ytter, är vänsterfotad, ung och gjort en rätt bra höst i Serie A. Innan dess spelade han i Corinthians i Brasilien. Det är allt. Snälla låt honom bli en ny Kvara!
Nu är det dags att stänga igen laptopen. Forza Napoli sempre!
