Presentation av Badjie, Freij & Antonsson

Trots att Värnamos vår varit dålig så har relativt lite hänt på transfermarknaden. I denna artikel finns det endast tre nyförvärv (sedan maj) att beskriva och personligen hade jag förväntat mig att Jörgen Pettersson skulle vara mer aktiv. Samtidigt ska det betonas att fönstret är öppet till och med den 29 augusti, och det lär nog komma minst en defensiv spelare innan dess. Därutöver är det värt att påminna läsaren om att nyförvärv inte automatiskt gör att laget blir bättre, ibland kan det till och med stjälpa.
 
 Trion som texten handlar om är Badjie, Freij och Antonsson. De två förstnämnda är yngre förmågor med knappt någon erfarenhet av seniorfotboll medan den sistnämnde är en rutinerad och välkänd anfallare. Förhoppningsvis kommer Värnamo att få mer spets med honom i laget.
 
 Alasana Badjie:
 Badjie är född 2006 och kommer från Gambia. Dessvärre är informationen om hans bakgrund begränsad. Så som jag har förstått det så är hans naturliga position offensiv mittfältare, men han kan också spela som anfallare. Han kommer till Värnamo som utlånad spelare från Real de Banjul i hemlandet. Kontraktet gäller över året och det finns en köpoption.
 
 Enligt lokaltidningen skillingaryd.nu så vann Badjie den inhemska ligan med Real de Banjul säsongen 2023-24 och han innehade en viktig roll i den triumfen. Det får betraktas som en imponerande bedrift med tanke på hans unga ålder. Samtidigt är det svårt att värdera vilken nivå den serien håller i relation till Allsvenskan och vad man bör förvänta sig från U20-landslagsspelaren. 
 
 Badjie var på provspel redan i januari och övergången var klar i mars. Det dröjde dock till den andra maj innan alla papper från Migrationsverket var klara och övergången blev officiell. Han satt på bänken mot både Halmstad BK och GAIS, men sedan Sandstö kom så har han varit utanför truppen.
 
 Sannolikt blir det ingen eller väldigt lite speltid för Badjie under året som följer. Det tar tid att anpassa sig till en ny miljö och petningarna från Sandstö bekräftar detta. Om IFK utnyttjar köpoptionen, och Badjie således stannar i Småland, så kanske möjligheterna dyker upp nästa eller nästnästa säsong. En parallell kan göras till Adjei som kom sommaren 2022 och fick vänta till säsongen 2024 innan han fick regelbundet med speltid. 
 
 Erik Freij:
 Freij är en egen junior som nyligen flyttades upp. Hans moderklubb är Nässjö FF och han kom till Värnamo 2022, det var i samband med att han började gymnasiet. Det har blivit spel i både P17- och P19-laget. Enligt information på klubbens hemsida så har han tagit stora kliv under åren där snabbhet och uthållighet är hans främsta styrkor. 
 
 Kontraktet är skrivet över 2.5 år, det gäller således till och med 2027. Han brukar oftast spela som högerback men kan också användas på andra positioner, såväl mittback som mittfältare. På IFK:s hemsida hyllas Freij av både Jonas Thern, som är ansvarig för akademin, och av sportchefen Jörgen Pettersson. Den sistnämnde betonade att det är viktigt för Värnamo att få fram egenfostrade spelare.
 
 Det sistnämnda är något som har blivit svårare sedan IFK tog steget upp till Allsvenskan. Exempelvis har mittfältaren Johansson (flyttades upp i vintras) och Bozicevic (flyttades upp för två år sedan) inte fått någon allsvensk speltid i A-laget sedan de fick sina respektive kontrakt. Det ser dock bättre ut för Bilalovic som kom fram i början på 2023, han har fått två starter och 25 inhopp. I år har Bilalovic faktiskt gjort inhopp i samtliga tolv omgångar. 
 
 Marcus Antonsson:
 Antonsson är ett nyförvärv som kittlar för oss supportrar och som får drömmen om ett förnyat kontrakt att tändas. Anfallaren föddes i maj 1991 och moderklubben är Unnaryd GOIF. Han kom till Halmstad som 18-åring och det dröjde fram till 2010 innan han gjorde sitt första inhopp för A-laget i tävlingssammanhang. Han stannade i HBK till och med 2014. Med åren fick han mer och mer speltid, men han blev aldrig någon given startspelare i laget och fick således inget genombrott hos dem.
 
 Inför 2015 flyttade han därför till Kalmar FF och på östkusten fick han ”träff”. Första säsongen blev det tolv mål och en assist på 29 matcher, av dessa var 25 starter. Den efterföljande våren blev det 12 matcher och på dessa gjordes tio mål och en framspelning. Insatserna gick inte obemärkta förbi, sommaren 2016 flyttade han nämligen till Leeds som var ett Championship-lag vid det skeendet. 
 
 Första säsongen i Leeds, vilket var 2016/17, blev medioker. Det blev endast ett mål i seriespelet, samt två i ligacupen. Gällande speltid så blev det sex starter och tio inhopp vilket indikerar att han inte hade tränarnas fulla förtroende. Säsongen därpå lånades han ut till Blackburn Rovers i League One (den engelska tredjedivisionen) och där blev det 21 starter och tio inhopp. Poängmässigt producerade han sju mål och tre assist från sin vänsterytter-position. För Blackburn blev säsongen en succé i och med att klubben tog steget upp till Championship.
 
 Det blev dock ingen fortsättning för Antonsson på de brittiska öarna, sommaren 2018 blev han nämligen klar för Malmö FF. Under hösten som följde blev det 12 starter och tre inhopp, samt 8+3 på poängkontot. Även under 2019 höll han en hyfsad nivå spelmässigt men poängproduktionen var sämre än tidigare. I Allsvenskan blev det sex mål och två assist på 21 starter och fem inhopp. Om man räknar in kvalet till Europa League samt matcherna i huvudturneringen så blev det ytterligare 5+2. 
 
 2020 blev dock ett tyngre år. Han var lårskadad under försäsongen och Tomasson, nuvarande svensk förbundskapten, föredrog andra alternativ på anfallspositionerna. Speltiden var knapp och endast ett mål gjordes. På hösten lånades han ut till norska Stabaek och på andra sidan gränsen blev det tio starter och två mål, det är klent.
 
 Året därpå lånades han ut till Halmstad BK, och comebacken blev en besvikelse. Förvisso var han given i klubben med 27 starter, men på planen gick det trögt. Det blev endast sex mål och klubben blev dessutom degraderad till Superettan. En orsak bakom Antonssons kräftgång sägs ha varit Halmstads defensiva strategi vilket inte passade en offensiv spelare med hans egenskaper.
 
 2022 köptes han, som bekant, av Värnamo och på Finnvedsvallen blev det succé med tjugo allsvenska mål. Det gav Antonsson en andraplats i skytteligan, endast två mål bakom vinnaren Jeremejeff. Samtidigt hamnade klubben på en respektabel tiondeplats under deras första säsong i Allsvenskan. IFK försökte dessutom behålla Antonsson men han ville vidare.
 
 Flyttlasset gick till Saudiarabien och Al-Adalah blev ny arbetsgivare. Han stannade endast under ett halvår, och det beror nog på att klubben blev degraderade i juni. Personligen så blev det 16 starter och sex mål för Antonsson under hans korta tid i Mellanöstern. Nästa klubb, vilket också är hans senaste, blev Western Sydney Wanderers i Australien. Första säsongen i laget, 2023-24, innebar speltid i 24 matcher (varav 22 starter) och 5+3 på poängkontot. Andra året var trögare, då blev det bara fyra starter och 21 inhopp. Trots det så gjorde han fler baljor än tidigare år, sju till antalet, samt en assist.
 
 Beslutet att plocka in den rutinerade anfallaren är positivt ur flera aspekter. För det första gäller avtalet med IFK över tre och ett halvt år, därmed lär han stanna även om det blir Superettan nästa säsong vilket är bra för kontinuiteten. Antonsson är dessutom en spelare som visat att han kan prestera på allsvensk nivå tidigare och han har spetskvalitéer som Värnamo saknar. Det jag avser är bla förmågan att tima löpningar rätt, vinna dueller i boxen och nicka in bollar. Idag finns det ingen i IFK som besitter dessa egenskaper på samma höga nivå. Därutöver upplever jag att Antonsson är en ledartyp och det behövs i jumbolaget IFK, jag är osäker på om exempelvis Simon Thern eller Freddy Winsth kan axla den rollen.
 
 Samtidigt är det viktigt att inte sväva i väg. Det finns inga garantier för att Antonsson gör det lika bra som senast. 2022 är hans bästa säsong rent målmässigt och det faktumet bekräftar att det inte hör till vanligheten att han sprutar in 20 ligamål. Just den säsongen var Hellberg coach och den nuvarande Hammarbytränaren är skicklig i arbetet med nior vilket delvis förklarar varför det blev som det blev. I Hammarby finns också den offensive mittfältaren Oscar Johansson Schellas som fungerade bra ihop med Antonsson. Johansson var vass i samspelet med anfallaren och kunde sätta honom i fina positioner. Därutöver börjar Antonsson bli till åren och om han åker på en tung skada kan det bli många omgångar utanför planen.
 
 Trots dessa orosmoln måste jag ändå säga att jag har stora förhoppningar. Det betyder inte nödvändigtvis att jag tror att Antonsson räddar kvar i klubben i Allsvenskan, utan snarare att han har potential att göra Värnamo till ett slagkraftigt lag nästa och nästnästa säsong. Förvisso finns inte Johansson kvar men exempelvis skulle Cibicki kunna inta en liknande roll. Cibicki och Antonsson har potential att dominera i Superettan nästa år (om vi hamnar där).
 
 Åldern är förvisso relativt hög, men tack vare den medicinska utvecklingen så är det fler som kan spela långt över 30-sträcket. Därutöver är inte Antonssons styrkor snabbhet och explosivitet, egenskaper som påverkas kraftigt ju äldre man blir. En positiv förebild är anfallaren Pär Cederkvist. ”PC” var nämligen bärande i Värnamo som 38-åring och har en spelstil som påminner om Antonssons.