Under juli har Värnamo tappat tre mittfältare med hög kvalitet, det är Wenderson, Adjei och Le Roux. Samtidigt har inga likvärdiga ersättare tagits in vilket väcker oro för det som väntar härnäst. I denna text kommer spelarnas bakgrunder och vad de uträttat i Värnamo att presenteras. På slutet följer också en reflektion kring situationen på mittfältet.
Wenderson:
Wenderson kommer ursprungligen från Brasilien och han lirade fotboll i den brasilianska tredje- och fjärdedivisionen för moderklubben ABC. Våren 2021 kom han till Värnamo som var nykomlingar i Superettan. Han lovordades av Jonas Thern i samband med sin ankomst, 94-hjälten beskrev honom som en tekniskt begåvad spelare. Under den första säsongen blev det 16 starter och sju inhopp, med två mål på poängkontot. Han spelade därmed en hel del men var knappast en nyckelspelare. Om jag inte missminner mig så brukade han ha en mer offensiv roll när Asterhed var tränare, och inte den defensiva utgångsposition som han skulle få med Hellberg. Det bidrog till att han oftare hängde med upp i anfallen och försökte göra avgörande aktioner.
Den efterföljande säsongen var debutåret i Allsvenskan, och den nytillträdde Hellberg hade stark tilltro till Wendersons förmåga. Mittfältaren utvecklades rejält under hans ledning. Under 2022 spelade Wenderson 27 matcher (26 starter) och gjorde ett mål samt tre assist. I början av året huserade han på en offensiv ytterposition men det var en roll som inte passade honom, trots att han är snabb och teknisk. Det främsta problemet var beslutsfattandet på offensiv tredjedel. Under sommaren flyttades han till det centrala mittfältet och där trivdes han mer, särskilt när han fick inta en sittande roll. Han är nämligen säker med bollen och stark i kroppen vilket gjorde att han vann dueller. Wendersons 2022 var godkänt, men inte mer än det. Han gjorde en del enkla slarvmisstag och hade ibland en tendens att hålla i bollen för länge.
Året därpå gjorde Wenderson en riktigt bra säsong där han nästan startade alla matcher. Tidvis var han en gigant på mitten som var svår att passera, samt hade en hög andel korrekta passningar. En match jag minns specifikt var bortamatchen mot Brommapojkarna där han i princip var felfri. Det fanns dock detaljer som hindrade säsongen från att bli ”tio av tio”. Wenderson är ingen ren defensiv mittfältare utan mer av en tvåvägsmittfältare som förväntas delta i offensiven. Trots det så blev det inga poäng under året vilket sänker helhetsintrycket.
Som tidigare nämnt har han problem med spelförståelsen och ibland tar han förhastade beslut. Jag minns exempelvis hemmamatchen mot Häcken, där IFK leder med 1-0 och det är stopptid. I en sekvens har Värnamo anfall och bollen under kontroll. Wenderson får bollen och avfyrar ett distansskott som inte är i närheten av att träffa mål. Det ger i sin tur Häcken en chans att attackera och jaga en kvittering. Det är den typen av små slarvfel som han behöver få bort för att nå nästa nivå.
Under 2024 var han mer ojämn och hade en lägre lägstanivå, särskilt under sommaren. På hösten ryckte han dock upp sig och var en bidragande förklaring bakom att Värnamo höll sig kvar i Allsvenskan. Poängmässigt blev det 1+1 på 27 starter och ett inhopp. Det var dock inte primärt på planen som Wenderson skapade rubriker. Under sommarfönstret ryktades han till Hammarby och han flörtade öppet med klubben. Efter att Värnamo vunnit kvalet mot Landskrona så uttalade sig Simon Thern kritisk i en intervju med Max. Enligt Thern fanns det spelare i truppen som drömt sig bort till andra destinationer och inte hade sitt fulla fokus på IFK. Många misstänkte att han bla tänkte på Wenderson.
Under vintern trodde därför många, inklusive jag, att Wenderson skulle lämna. Trots det stannade han kvar och en förklaring bakom det sägs vara att han slutade samarbeta med en av sina agenter. Så som jag har förstått det så hade Wenderson tidigare två agenter, och en av dessa hade uppmanat honom att lämna IFK. Hans sista vår i klubben blev dock svag. Exempelvis blev han utvisad i den andra omgången och han missade några matcher på grund av skada. På slutet var han faktiskt petad fastän han var kry.
Det går att diskutera hur man ska se på Wenderson. Spelmässigt har han nått en hög höjd i Värnamo och dessutom givit klubben en del deg i och med sin försäljning, minst tio miljoner ryktas det om. Utifrån det jag sett på plan kan jag inte påstå att han sett ut som någon som agerar ”oprofessionellt”. Hur det varit på träningarna, och hur han betet mot lagkamraterna, är dock inget jag kan svara på.
Det är dock förståeligt att Wenderson vill utveckla sin karriär och att han känner sig klar med Värnamo efter alla år i klubben. Ny arbetsgivare är Elfsborg och det är en större klubb än IFK. Ett tecken på det är att Elfsborg har potential att fightas om ett SM-guld samt spela i Europa. I höstas besegrade man exempelvis Roma och var nära att nå Conference Leagues slutspelsfas. På bänken har man dessutom en spännande tränare i form av Oscar Hiljemark. Hiljemark verkar för övrigt vara någon som tror på Wenderson, en indikation på det är att mittfältaren startat de två senaste matcherna.
Frank Junior Adjei:
Det dröjde fram till 13 års ålder innan Adjei började spela organiserad fotboll, och det i Vision Academy. Där stannade han i fyra år innan han gick till Bibiani Gold Stars som är ett lag från huvudstaden Accra. Adjei gjorde faktiskt några inhopp på seniornivå under säsongen 2021-22. Han kom till Värnamo sommaren 2022, och var endast 18 år vid det skeendet.
Under hans första år i Värnamo var han mestadels i P19-laget. Det dröjde till juli 2023 innan han fick göra debut i Allsvenskan, och det var mot Häcken. Totalt blev det tre starter och sex inhopp under det året men inga poäng. Man såg dock glimtar av hans potential. Han fick exempelvis beröm av fotbollskanalens Victor Elm efter en insats mot Djurgården, bloggaren skrev följande;
”En annan spelare jag verkligen gillar att se är Adjei. Rapp, kvick, teknisk och ständigt spelbar. En dröm att ha i mitten. Sen har han absolut en del att lära när det kommer att ta yta och sätta passningar framåt i planen men i den åldern och med det mogna spelet måste jag kalla honom ett fynd. Djurgårdens mittfält såg ut som traktorer i jämförelse med den lille radiostyrda bilen på Värnamos mitt”.
2024 blev det mer regelbunden speltid med 22 starter och fem inhopp, han hade därmed förtroende från både Mravac och Sibila. Poängmässigt producerades fyra framspelningar. Adjeis insatser höll varierad nivå. Han var rörlig vilket bidrog till att han både utgjorde ett spelalternativ och öppnade upp ytor för medspelarna. Dessutom var han benägen att dribbla och på så sätt ställa frågor till motståndarförsvararna. Han var dock begränsad på den sista tredjedelen, och det var problematiskt då ghananen hade en mer offensiv roll. Han visade prov på tekniskt slarv, dåligt beslutsfattande och mediokra avslut. Dessutom kändes han tunn i duellerna. Jag vill dock förtydliga att Adjei inte var ”dålig” under 2024, men det var inte heller någon ”succésäsong”.
Under denna säsong var han del av Värnamos manskap i femton omgångar, varav han fick speltid i samtliga matcher. Det har blivit två mål och en assist. Trots att det fortfarande finns brister i de avgörande offensiva momenten så anser jag att det skett en positiv utveckling om man jämför med fjolåret. Att påstå att den duktige bollhållaren, som bidragit med mycket frenesi, varit Värnamos bästa spelare under våren är knappast en överdrift.
Det har gått ganska snabbt för Adjei. För två år sedan spelade han ungdomsfotboll och var okänd för de utanför Värnamokretsen. Det fanns förvisso utländska rykten i vintras, men frågan är hur seriösa dessa var. Efter en stark vår har både Mjällby och Hammarby, ligans två bästa klubbar, visat intresse och valet föll på det sistnämnda. Det är lätt att förstå Adjeis beslut att flytta till huvudstaden. Hammarby är med i toppstriden och han känner Hellberg sedan innan. Kim lät hon dessutom starta i debuten vilket tyder på förtroende.
Samtidigt är det tråkigt för Värnamo att man tappar en av sina tyngsta pjäser mitt i säsongen. Frågan är om man kunde behållit honom. I kontrast till Wenderson verkar faktiskt Adjei ha trivts i Värnamo. Inför hemmamatchen mot Hammarby gjorde Kalle Bergman på Värnamonyheter en intervju med Adjei och där talade han positivt om klubben och staden. Vidare är Adjei endast 21 år och han lär knappast känna någon enorm stress för att gå vidare, det kan sättas som kontrast till den fem år äldre Wenderson. Den sistnämnde upplevde nog att nådde en topp med Värnamo under 2023, och att det därefter gått neråt. Jag tror inte att Adjei burit på en liknande känsla.
Luke Le Roux:
Le Roux är den tredje mittfältaren som lämnat Värnamo. Han började sin karriär i hemlandet Sydafrika. Den första klubben var SuperSport United men där blev det knappt någon speltid på seniornivå. Han var också utlånad till ett lag vid namn Stellenbosch men utan att göra något större avtryck.
Han kom till Sverige inför säsongen 2020 då Varberg BOIS värvade honom, det visade sig vara en bra deal för båda parter. Under åren i klubben utvecklades nämligen Le Roux till en nyckelspelare och med tiden fick han mer och mer ansvar. Han kombinerade tryggt passningsspel med tufft duellspel. Totalt blev det tre och ett halvt år på västkusten för sydafrikanen.
Sommaren 2023 lämnade han Varberg, som var på väg ner i Superettan. Ny klubb blev nederländska Volendam och sejouren där blev en flopp. I början av hösten hade han problem med en skada i ljumsken och under säsongen blev det endast åtta starter och sex inhopp. Volendam åkte dessutom ut och var aldrig riktigt nära att klara sig kvar. Man slutade nästsist och hade tio poäng upp till negativt kval.
Le Roux var inte intresserad av att hänga med i den nederländska tvåan utan han flyttade i stället tillbaka till Sverige. Om jag inte missminner mig var Le Roux den sista värvningen som Ahmetovic gjorde. Sydafrikanen har spelmässigt gjort det hyfsat i Värnamo. Han är en aggressiv bollvinnare som täckte stora ytor på planen. Dessutom är han passningsskicklig. En anmärkning är möjligen att han ibland är något misstagsbenägen och gör enkla slarvfel.
Le Rouxs nya klubb är engelska Portsmouth som spelar i andraligan Championship. Ifjol hamnade man på plats 16 (av totalt 24 lag) vilket får betraktas som en stabil mittenplacering. Inför hösten har de både tippats i mitten och i botten. En noterbar detalj är för övrigt att Le Roux också spelar landslagsfotboll och just nu har Sydafrika mycket goda möjligheter att nå nästa års VM. Med fyra omgångar kvar leder man sin kvalgrupp, fem poäng före andraplacerade Rwanda. Kanske kommer vi således få se Luke spela VM-fotboll i Nordamerika nästa år.
I likhet med Wenderson och Adjei går det att påstå att Le Rouxs exit är olycklig eftersom det är en bra spelare. Sydafrikanen har förvisso inte uttalat sig kring sin trivsel i klubben, men han är nog besviken över hur det blivit i Värnamo. Han kom som bekant i somras och har knappt vunnit en match utan tampats i botten. Han tillhörde dessutom ett ”förlorargäng” i Nederländerna, och hans avslutande period i Varberg innebar också en kamp för överlevnad. Enligt mig har Le Roux kvalitén för att platsa i ett allsvenskt topplag, och tidigare har exempelvis Malmö och Hammarby visat intresse. Därmed tror jag att Le Roux känner att han har en högre nivå i sig.
Reflektioner:
Det har framförts kritik mot beslutet att släppa trion. Undertecknad vill inledningsvis säga att det knappast lär ha varit ett enkelt beslut för sportchef Pettersson. De ekonomiska detaljerna är tyvärr okända, men om man ska tro media så har man fått minst tio miljoner för respektive spelare. Le Roux sägs för övrigt vara en rekordförsäljning för Värnamo och försäljningssumman ligger därmed troligen på 12-13 miljoner. Det är inte småpengar för en liten klubb som Värnamo.
Vidare talar det mesta för att Värnamo kommer vara i Superettan efter nyår. Vid en degradering kommer man sannolikt inte ha råd att behålla trion. I stället kommer man behöva sälja dem, troligen för en billigare peng än nu. Positivt för Värnamo är dessutom att man, även vid en nedflyttning, kommer ha en stabil ekonomi år 2026 och eventuellt vara med och tampas om en uppflyttning direkt.
Det är också värt att påminna läsaren om att Wenderson, Adjei och Le Roux varit en del av Värnamos trupp under våren. Trots det har det gått trögt resultatmässigt. I matchen som Värnamo vann (mot Djurgården) var dessutom Le Roux avstängd och Wenderson fick endast ett kort inhopp. Det kan därmed framstå som att trions spelmässiga betydelse är överskattad. Efter en tung period kan det dessutom vara bra att möblerera om i truppen för att få in ny positiv energi.
Samtidigt går det inte att bortse från att Wenderson, Adjei och Le Roux är kvalitativa lirare. De skulle kunna utgöra ett startmittfält i flera av Allsvenskans lag. De kompletterar dessutom varandra på så sätt att Le Roux är en defensiv bollvinnare, Wenderson en box-to-box-mittfältare samtidigt som Adjei är mer offensivt riktad. Det finns därmed en hög höjd i trion. I den senaste matchen, mot Hammarby, var det Kujundzic, Zeljkovic och Johansson (den äldre) som startade på mitten. Personligen anser jag att den ”sålda trion” utgör ett bättre mittfält än de som spelade senast. ”Den sålda trion” är framför allt bättre bollvinnare och tyngre i dueller. Mot fysiska lag som spelar med högt tempo kan försäljningarna bli kännbara, risken är att Värnamo tappar mitten.
Timingen är också olycklig; alla tre lämnar samtidigt och det är under sommaren. För många förändringar riskerar nämligen att leda till att samspelet mellan spelarna försämras, det tar nämligen tid att bygga personkemi. Om försäljningarna skett i december eller i början på januari hade det funnits en lång försäsong där man kunnat spela ihop laget. Den möjligheten finns inte nu. Kanske hade det varit lämpligare om man släppt Wenderson redan i vintras och samtidigt tagit in någon ny mittfältare. Att Le Roux såldes under sommaren får betraktas som rimligt med tanke på det höga budet. Frågan är dock om man inte kunde behållit Adjei året ut. Man hade nog fått en hygglig summa för honom, även om den varit lägre, vid årsskiftet.
Vid en titt på truppen finns det skäl att känna oro. Under fönstret har förvisso två nya innermittfältare tagits in, det är Kujundzic och Liimatta (lån). Kujundzic är en tvåvägsmittfältare med skickliga passningsfötter samtidigt som Liimatta snarare påminner om en tia, han kan jämföras med Bustos som lämnade i vintras. Dessvärre har Kujundzic knappt spelat något på seniornivå samtidigt som Liimatta har ett tungt år bakom sig med lite speltid. Det är således inga erfarna och etablerade mittfältare. Risken är att både Kujundzic och Liimatta behöver en lång startsträcka för att prestera, samtidigt som IFK är i behov av poäng här och nu.
Förutom denna duo finns det ytterligare två ”rena” innermittfältare i truppen (enligt Transfermarkt), och det är Thern och Johansson (den yngre). Thern är en bra spelare men dessvärre skadebenägen. Det känns naivt att bygga laget runt honom. Johansson har inte spelat något med A-laget och är faktiskt utlånad till division 1-laget FC Rosengård just nu. Värnamo kan dock ta tillbaka honom om behovet uppstår. Samtidigt ska det skrivas att Johansson (den äldre), Abdulrazak, Larsson, Shamoun och även Zeljkovic har lirat centralt någon gång tidigare i deras respektive karriär. Jag tycker dessutom att den nyss nämnde Johansson gjort det hyfsat när han lirat.
Värnamo
igår kl. 13:19
Reflektioner efter försäljningarna av Wenderson, Adjei och Le Roux
Det har skett förändringar på Värnamos mittfält under den senaste månad. Borta är Wenderson, Adjei och Le Roux, deras respektive exits innebär utmaningar för Värnamo som kämpar i botten.
Erik Larsson
zaanel96@hotmail.se
