Chelsea
2025-05-04 23:17
Så ska det se ut
Credit where credit’s due. Med den där vinsten visade Chelsea precis vilket lag vi kan vara – och det kunde inte kommit lägligare.
Andreas Linder
Det har varit ganska mycket negativitet den här säsongen; efter den underbara perioden fram till jul har det blivit många tveksamma insatser, kryss och förluster. I Stockholm innan Djurgårdsmatchen pratade vi lite om den nuvarande situationen, och jag sade att jag försöker vara så positiv jag kan, för att jag helt enkelt inte ORKAR sugas ner i ett hål av cynism och bitterhet omgiven av tankar om Boehlys ”projekt” och enorma transfersummor – men vi sade också att det ju behöver finnas någon form av utveckling för att det här projektet ska kunna rättfärdigas. Blir det ingen Champions League-plats i år är det många frågetecken att räta ut under sommaren.
Därför var matchen mot Liverpool livsviktig.
Och Chelsea visade sig på sin allra bästa sida.
Visade vad vi kan
Om man klagar när det går dåligt ska man också hylla när det går bra. Chelsea slog, välförtjänt, det bästa laget i England, och vi gjorde det med mer självförtroende, mer vilja, mer disciplin än på länge. Vi var inte alltid dominanta – stora delar av första perioden var det Liverpool som höll i spelet, och jag tyckte det blev ganska tydligt just varför de vunnit ligan, så oerhört samspelta, så oerhört bekväma med bollen - men vi försvarade. Vi höll dem borta. Förutom några halvfarliga lägen hade de egentligen ingenting.
Två lysande stjärnor
Det var vi som skapade de farliga lägena. Hela laget var bra – det är svårt att hitta en dålig insats – men i min bok är det framför allt två spelare som bör nämnas: Noni Madueke – det känns som att han blir någon procent snabbare, kvickare och mer självsäker för varje match – och Romeo Lavia, vars lugn aldrig slutar göra mig häpen. PASSEn han slår till Palmer öppnar upp Liverpoolmittfältet och är helt avgörande för Enzos 1-0-mål; jag har sagt det förr, men hur man kan vara så trygg med bollen som 21-åring?
Ta med oss den här känslan
Det kommer bli ett tajt race för CL-positionerna, och det är definitivt inte över än, men låt oss hoppas att vi kan ta med oss den här känslan in i resterande matcher, för det här var sannerligen en styrkedemonstration. Man kan prata hur mycket man vill om att Liverpool redan vunnit titeln, att de använder den här perioden för att lufta reserverna, spela utan press och hålla sig hela till slutet av säsongen - men det vi såg var ett Chelsea som slog Englands bästa lag för att vi var bättre än dem. Detta i en period då varje poäng spelar så jävla mycket roll.
Tack för det Chelsea. Det kunde inte kommit lägligare.
Därför var matchen mot Liverpool livsviktig.
Och Chelsea visade sig på sin allra bästa sida.
Visade vad vi kan
Om man klagar när det går dåligt ska man också hylla när det går bra. Chelsea slog, välförtjänt, det bästa laget i England, och vi gjorde det med mer självförtroende, mer vilja, mer disciplin än på länge. Vi var inte alltid dominanta – stora delar av första perioden var det Liverpool som höll i spelet, och jag tyckte det blev ganska tydligt just varför de vunnit ligan, så oerhört samspelta, så oerhört bekväma med bollen - men vi försvarade. Vi höll dem borta. Förutom några halvfarliga lägen hade de egentligen ingenting.
Två lysande stjärnor
Det var vi som skapade de farliga lägena. Hela laget var bra – det är svårt att hitta en dålig insats – men i min bok är det framför allt två spelare som bör nämnas: Noni Madueke – det känns som att han blir någon procent snabbare, kvickare och mer självsäker för varje match – och Romeo Lavia, vars lugn aldrig slutar göra mig häpen. PASSEn han slår till Palmer öppnar upp Liverpoolmittfältet och är helt avgörande för Enzos 1-0-mål; jag har sagt det förr, men hur man kan vara så trygg med bollen som 21-åring?
Ta med oss den här känslan
Det kommer bli ett tajt race för CL-positionerna, och det är definitivt inte över än, men låt oss hoppas att vi kan ta med oss den här känslan in i resterande matcher, för det här var sannerligen en styrkedemonstration. Man kan prata hur mycket man vill om att Liverpool redan vunnit titeln, att de använder den här perioden för att lufta reserverna, spela utan press och hålla sig hela till slutet av säsongen - men det vi såg var ett Chelsea som slog Englands bästa lag för att vi var bättre än dem. Detta i en period då varje poäng spelar så jävla mycket roll.
Tack för det Chelsea. Det kunde inte kommit lägligare.
