Inför mötet med Manchester United låg fokus lika mycket på presskonferensen. Nuno hade antytt att en spelare riskerade att missa start, vilket satte fart på spekulationerna. När elvan väl släpptes infann sig därför en tydlig lättnad, framför allt över att Fernandes var med från start. Det kändes som att vi fick de bästa förutsättningarna vi kunde önska.
Och kanske var det just den tryggheten som syntes direkt. Matchbilden blev nämligen inte riktigt den förväntade. I stället för att backa hem och låta United dominera bollinnehavet satte vi en hög, modig press. Taty var navet i första linjen och gjorde ett enormt arbete. Han stressade Lammens i United-målet till flera rensningar och tvingade deras backlinje in i obekväma beslut. Det var inte bara en individuell prestation utan en kollektiv sådan, hela laget flyttade upp, vann boll och visade att man inte tänkte bli stillastående.
Första halvlek var jämn. Chanser åt båda håll, ingen tydlig dominans, och 0–0 i paus speglade matchen väl. Det kunde ha tippat över var som helst. Ledningsmålet i andra halvlek var däremot ett uttryck för mod och tajming. Bowen hanterade bollen väl ute till höger, och Soucek tog en löpning från mittplan som var perfekt avvägd. Tajmingen, beslutsamheten och plötsligt stod det 1–0. Märkligt nog började tankarna direkt snurra tillbaka till försnacket: att en poäng hade känts som en seger. Nu var vi på väg mot tre.
United tryckte upp laget allt högre i jakten på kvittering och det öppnade ytor. Där borde vi kanske ha stängt matchen. Wilson fick fina lägen efter sitt inhopp, Adama Traoré hade stora ytor att attackera och Magassa bidrog med ett piggt och kvalitativt inhopp. Men effektiviteten saknades i de avgörande momenten.
När kvitteringen kom i 90+6 var det därför brutalt. United hade redan fått ett mål bortdömt tidigare, så varningssignalerna fanns där. Den här gången fick Sesko dock träffen vid första stolpen och ställde Hermansen helt. 1–1 i matchens sista sekunder. Från eufori till tomhet.
Direkt efter slutsignalen kändes det som två tappade poäng. Men när tisdagsomgången summerades mildrades besvikelsen. Nottingham lyckades inte spräcka nollan mot Wolves, där José Sá stod för en närmast heroisk insats och belönades med 9,6 i betyg på FotMob. Samtidigt föll Tottenham mot Newcastle, vilket också spelade oss i händerna. Leeds tog visserligen en poäng mot Chelsea, men i bottenstriden är det framför allt Nottingham och Tottenham som känns mest relevanta.
Så även om tre poäng var sekunder bort, och även om det fortfarande svider, finns det en större bild. Prestationsmässigt stod vi upp mot ett formstarkt United, vi visade mod i pressen och skapade tillräckligt för att vinna matchen. Och i tabelläget blev tisdagen inte alls så mörk som den först kändes.
En poäng som först smakade surt, men som med lite distans, ändå kan visa sig vara värdefull.
