Napoli är därmed det enda lag mot vilka Empoli tagit full pott, hittills denna säsong. Och segern var, matchens märkliga utveckling till trots, inte helt orättvis. 

Empoli öppnade nämligen matchen piggt. På en hörna efter tre minuter borde Pinamonti ha gjort mål när han fick bollen rakt på pannan, helt ren framför mål. Också Aslani borde ha gjort mål på sitt friläge i den 40:e minuten, men målvakten Meret i Napoli kunde styra ut till hörna.

Istället blev det Napoli som kunde ta ledningen, psykologiskt tungt för hemmalaget, i matchminut 44 genom Mertens. Denne kysste tv-kameran medan de 5000 tillresta Napolisupportrarna kysste himlen.

När Napoli sedan utökade till 2-0 genom Insigne sju minuter in i andra halvlek trodde nog de flesta att hemmalaget Empoli skulle lämna arenan utan poäng.

Men oförklarliga misstag från bortalaget skulle släppa in Azurri i matchen. Napolis högerback Malcuit drällde med bollen, ett högt pressande hemmalag snodde åt sig den, och Henderson kunde reducera i den åttionde minuten. Tre minuter senare hände något än mer oförklarligt. Målvakten Meret i bortaburen hade all tid i världen att passa bollen till medspelare. När han till slut fick iväg den gick den på hemmalagets stjärnanfallare Pinamontis fot in i egen kASSE. Det var kvitterat.

Pinamonti var sedan den som avgjorde tillställningen i den åttiosjunde minuten. Detta efter ett anfall som började ända hemma hos målvakten Guglielmo Vicario vars långa utkast nådde sprintande Bajrami på högerkanten. Denne slog en perfekt avvägd boll in i straffområdet som Pinamonti bara hade att styra in i mål.
  
Vild glädje utbröt därpå. Coach Andreazzoli med hela sitt entourage, samtliga avbytare och funktionärer i Empoli, äntrade planen. Hemmasupportrarna firade vilt, svältfödda på segrar. Jag tror att de firar fortfarande.