Spelarbetyg 2025: Målvakter och försvarare.

En tuff säsong har nått sin ända och traditionsenligt följer betygsättning. Att sätta betyg efter en säsong som denna är utmanande av flera orsaker, särskilt när det kommer till de defensiva spelarna som denna text fokuserar på. Värnamo är nämligen det lag som släppt in överlägset flest mål i Allsvenskan, 69 till antalet. Klubben som släppt in nästflest baljor är för övrigt Norrköping och det var 57. Med det faktumet i åtanke går det att diskutera ifall det ens är rimligt att godkänna en defensiv Värnamo-spelare. Det är dock något som jag valt att göra, spelarna som godkänns har varit tillräckligt jämna i sina insatser och undvikit för många grova misstag.

En annan utmaning, som är mer allmän, är att fotboll är en lagsport. Även den allra skickligaste finliraren har svårt att glänsa om han inte synkar med de andra i laget. Det har varit flera situationer i år där det defensiva kollektivet gått bort sig. I de lägena är det inte alltid lätt att avgöra vem som syndat mest, utan det blir en subjektiv bedömning.

De matcher som bedöms är de 30 allsvenska omgångarna. Hänsyn tas inte till framtidspotential eller till tidigare insatser. Ibland kan information från tidigare år eller spekulationer kring framtiden nämnas som ”fun facts”, men det påverkar inte betyget. Spelarna bedöms enligt en femgradig skala som följer här under. De som lirat mindre än 450 minuter kommer inte att betygsättas.

Betygskriterier:
1 – Spelaren håller inte för Allsvenskan utifrån det som visats upp i år.

2 – Spelaren är godkänd men inte mer än så. Det finns en stabil grundförmåga men spelaren har också tydliga begränsningar vilket märks alltför ofta.

3 – Spelaren har en ganska bra säsong med en hög lägstanivå. Högstanivån är dock alltför låg eller uppvisas inte tillräckligt ofta för att få ett högre betyg. Ibland kan även ”treor” göra enkla misstag men det får inte ske ofta för att betyget ska förtjänas.

4 – Bra säsong där spelaren kontinuerligt haft höga toppar och presterat mot olika typer av motstånd och i olika matchsituationer.

5 – Spelaren har hållit en toppnivå med allsvenska mått och skulle kunna platsa i ett guldaspirerande lag.

Målvakter:

Viktor Andersson: X
Andersson spelade endast de tre inledande matcherna och kan därför inte betygsättas. Det jag primärt minns från dessa drabbningar var ett dåligt ingripande vid Sirius 1-1-mål i premiären och att han kom ut dåligt på hörnan när Degerfors gjorde 1-0 en vecka därpå.

Hugo Keto: 2
Keto kom i vintras och det blev 27 allsvenska matcher varav nollan hölls vid två tillfällen. På dessa matcher släppte han in 65 mål vilket är 2.41 insläppta per match. Statistiken är knappast smickrande. Vidare såg jag en siffra på hans ”förväntade räddningsprocent” i somras och den var 10% högre än hans faktiska räddningsprocent. Det innebär därmed att Keto hade släppt in fler mål än vad han ”borde”. Dessvärre har jag inte sett någon färskare statistik på förväntat räddningsprocent. Det som gör Keto godkänd är att han utvecklats under året. I början av säsongen gav han ett osäkert intryck på planen och saknade pondus. Det skedde inga grövre tavlor, men han var exempelvis dålig på att värdera hur han skulle röra sig inne i straffområdet. Efter uppehållet höjde han sig och runt juli-augusti hade han en bra period där han såg stabilare ut. I vinstmatchen mot Djurgården och i bortamatchen mot Elfsborg stod han för flera kvalificerade räddningar. Jag anser att Keto har grundkvalitéer när det kommer till spel med fötterna, reflexer och reaktionsförmåga. Hans främsta svaghet är dock att han är dålig på att styra sin backlinje. Det har nämligen förekommit flera sekvenser där jag uppfattat att han och backarna inte varit samspelta, exempelvis när GAIS gör 1-1 på Finnvedsvallen.


Försvarare:

Hugo Andersson: 1
Andersson kom under vintern och var nog tänkt som en ersättare till Steinwender. Båda spelarna är långa och fysiska mittbackar med bra teknik. Värvningen var intressant eftersom Hugo imponerade under hans föregående sejour i Värnamo vilket var hösten 2021. Rimligen borde åren i Danmark ha utvecklat honom. Dessvärre blev det hela en besvikelse och redan i cupen syntes begränsningarna. I Allsvenskan spelade han 23 matcher och startade 14, ett mål och en assist gjordes. Den triviala förklaringen bakom varför han underkänns är för att lägstanivån varit låg och den har visats upp för ofta. Flera gånger har han varit långsam i både beslutsfattande och i löpningar, tappat enkla markeringar, blivit bolltittande och förlorat dueller. Jag minns exempelvis matchen mot Öster där Värnamo förlorade med 4-3 och där Andersson byts in på slutet (när det stod 3-2 till Värnamo) för att säkra vinsten. Vid 3-3 målet blir han för bolltittande och tappar markeringen på målskytten Kricak. Vid 4-3 springer både Andersson och Mohammed mot Aliev vilket leder till att ingen fångar upp målskytten Söderberg som får bollen skarvad till sig. En annan dålig sekvens var bortamatchen mot Hammarby där han står på hälarna när Kabore nickar in vinstmålet på tillägg. Till hans försvar ska det påpekas att han gjort några godkända insatser, särskilt under slutet på våren. Men sett över hela säsongen är detta för dåligt.

Axel Björnström – 2:
Även Björnström var ett intressant nyförvärv på grund av att han hade mångårig allsvensk erfarenhet och offensiva egenskaper likt Viktor Bergh. I slutändan blev det dock en flopp, om man tar hänsyn till förväntningarna. Jag trodde nämligen att Björnström skulle uppvisa en högre höjd. Trots det väljer undertecknad att godkänna ytterbackens insatser. På det stora hela tycker jag nämligen att han varit ”okej” när det kommer till duellspel, positionsspel och teknik, det är sällan det varit svängdörrar på hans kant. Han är dock för ojämn och misstagsbenägen för att nå en högre nivå. I ett fåtal matcher har han dessutom hamnat riktigt snett, jag tänker tex på hemmamatchen mot GAIS där Lundgren var numret större. I offensiv riktning har det endast blivit tre assist och det är klent för någon som betraktades som en offensiv förstärkning. Han fick speltid i 29 matcher (27 starter) och det är sällan han imponerat på motståndarnas planhalva. Ett undantag från det nämnda är dock drabbningen mot AIK på jordgubben där han forsade fram på deras kant.

Souleymane Coulibaly – 1:
Coulibaly kom i somras och när han debuterade (mot Djurgården) hade han inte många träningspass i benen. Han gjorde dock ett relativt bra första intryck, men hösten som helhet är för bristfällig för att han ska kunna godkännas. Han har nämligen en låg lägstanivå. Ett konkret problem är att Coulibaly har en dålig blick och det gör att han inte alltid ser potentiella faror. Det finns också situationer där han slagit enkla felpass, missat markeringar och tagit naiva beslut. Bland matcherna är det värt att nämna bortamatchen mot Öster där han var osäker med bollen och lämnade Aliev omarkerad när han gjorde 2-2. Även hemmamatchen mot BP, där han sprang runt som en yr höna, och hemmamatchen mot Mjällby, där han blev utvisad, påverkar hans aktie negativt. Mittbacken fick för övrigt speltid i elva matcher och av dessa var nio starter.

Erik Freij – X
Freij har endast fått speltid i två matcher, det blev ett inhopp mot Djurgården och en start mot Sirius. Det spontana intrycket från dessa matcher är han är lite ”valpig” när det kommer till fysik och en-mot-en-dueller. Jag vet dock att Freij är en träningsvillig och ambitiös spelare med en hög potential. Förhoppningsvis blir det mer speltid nästa år.

Emin Grozdanic – 1:
Mittbackens utveckling sedan 2023 har varit dyster. För två år sedan var han nämligen lagets bästa defensiva spelare (enligt mig) och i år har han varit svag. Grozdanic har fått speltid i 23 matcher, varav 21 starter, och spelat både som mittback och vänsterback. Han är för passiv i duellspelet, förlorar mycket i luftrummet och slarvar med uppspelen. När han varit ytterback har han knappt bidragit i offensiven, och inläggsfoten är inte lika bra som innan.

Victor Larsson: 2
Larsson har fått starta 18 matcher och hoppat in i ytterligare fem. Det har därmed blivit en del speltid men inte lika mycket som tidigare år. Larsson är inte så framträdande när han är på plan utan han jobbar mycket ”i det tysta”. Anledningen till att det blir en tvåa är för att han, enligt mig, hållit en godkänd nivå när det kommer till saker som duellspel, positionsspel och passningsspel. Utöver självmålet mot HBK kan jag inte minnas att han gjort något grövre misstag. Det ska dock noteras att han knappast briljerat under året. Han har det fortfarande kämpigt när han ställs mot fysiska och tekniskt begåvade yttrar, exempelvis mot Tounetki på 3Arena. Det har också hänt att han missat markeringar på den bortre stolpen i samband med inlägg. Det mest kännbara var i hemmamatchen mot Öster, där han missade Bergquist som kunde nicka in 1-1 i den 90:e minuten. Larsson har hängt med upp i anfallen ibland men det har inte blivit några offensiva poäng, mot Sirius var det dock nära. Helheten är helt enkelt för medioker för att det ska bli något högre betyg.

Rufai Mohammed: 2
Att bedöma Mohammed är utmanade, det är nämligen en väldigt ojämn spelare som blandar högt och lågt. När han levererar så vinner han fysiska dueller, nickar bort alla inlägg och är säker i passningsspelet. Jag minns hans första tävlingsmatch för IFK, vilket var mot Elfsborg, där han var matchens gigant och tom kunde blivit matchhjälte. Samtidigt så har vi också sett enkla misstag när det kommer till saker som positionsspel och första-touch vilket i sin tur lett till insläppta mål. Jag minns exempelvis hemmamatchen mot GAIS där han stod för högt upp i samband med deras 2-2-målet vilket gav de grönsvarta en tom yta. Även bortamatchen mot Djurgården och hemmamatchen mot Mjällby innehöll flera missar. Emellanåt spelar han med hög risk på egen planhalva vilket inte inger trygghet. I slutändan blev det speltid i 16 matcher, varav 15 starter. Min slutgiltiga bedömning är att Mohammeds höjd varit så pass hög att han godkänns, men det är inte med bred marginal.

Johan Rapp: 1
Rapp har tillhört Värnamo under två år och båda säsongerna har blivit underkända. Till hans försvar ska det påpekas att hans kvalitéer har synts i flera träningsmatcher, och ibland i Allsvenskan. Jag tror dessutom att Rapp imponerar på träningspassen och att han därför fått flera chanser från både Sibila och Sandstö. Totalt har det blivit 15 starter och sju inhopp, med två assist på poängkontot. Rapps problem är att han är för svag defensivt; exempelvis passiv i duellspelet, långsam i en-mot-en-dueller och bristfällig när det kommer till att läsa av spelet och förutse aror. Ett misstag som jag minns är från hemmamatchen mot Hammarby, där han orsakar en straff efter att ha klivit in i Erabi fastän faran redan var avvärjd. Det går att diskutera om det skulle varit straff i den situationen, men Rapp borde aldrig gått in i anfallaren från första början. Det som jag kan ge honom eloge för är att han är en ”baller” som både kan dribbla och kombinera med medspelare. De defensiva bristerna väger dock tungt i bedömningen eftersom Rapp är en försvarare.

Armandas Raudonis – X
Raudonis kom till Värnamo i somras och har primärt spelat i U19-laget. I skrivande stund har den litauiske U21-landslagsspelaren inget seniorkontrakt. Det blev 87 allsvenska minuter mot Sirius och där gjorde han det bra med många vunna dueller och bra rörelsemönster på planen. Mittbacken har därmed uppvisat potential och kan bli en mer permanent del av A-laget nästa år.

Freddy Winsth – X:
I sin avslutande säsong fick Winsth endast speltid i två matcher, det blev tio minuter mot IFK Göteborg i omgång tre och 58 minuter mot Mjällby i omgång 29. Han går därmed inte att bedöma.

Albin Lohikangas: X
Inte heller Lohikangas bedöms på grund av för lite speltid. Han fick lira fem av de sex första matcherna, varav en start, men skadade sig sedan. I somras lämnade han efter att klubben inte velat förlänga med honom. Det beslutet kan dock ha varit ömsesidigt. Så som jag förstår det så har Lohikangas påbörjat en civil karriär.