Betygsskalan
7 – Landslagsklass
6 – Mycket bra
5 – Bra
4 – Godkänt
3 – Underkänt
2 – Dålig
1 – Usel
Sebastian Clemmensen (24 matcher, 4 mål/4 assist)
Arvid: 4
– Clemmensen är framför allt en värvning på lite längre sikt, och 2025 har han väl inte tagit riktigt så stora kliv som man hade hoppats. Under våren tycker jag han känns pigg och står för en del bra inhopp, samt får igång poängproduktionen. Sedan dess har han stått lite still, om inte till och med tagit några kliv tillbaka. Det känns mycket som en humörspelare, som antingen har en väldigt bra eller en väldigt dålig dag. Men för en första säsong i Blåvitt kommer han undan med godkänt, men inte med marginal.
Bero: 4
– Det har gått upp och ned för Sebastian kan man lugnt säga. Överlag anser jag att han gjort en okej säsong men inte mer. När det funkar för honom är han väldigt bra men när det inte funkar så händer det verkligen ingenting utan det blir oftast bara spring upp och ned för kanten utan något direkt hot. Jag tror mycket väl att Sebastian kan slå sig in i startelvan nästa säsong om han kan höja sin lägstanivå.
Charlie: 4
– När värvningen av “Clembappe” stod klar restes en del ögonbryn i supporterled, inklusive mina. Det har dessutom varit en svår avvägning gällande Clemmensens säsong. I mångt och mycket en fullt godkänd säsong, där framförallt perioden under sommaren var framstående. De förväntningar Clemmensen kom med till IFK Göteborg var låga. Frysboxen i Hammarby kittlade inte speciellt mycket. Clemmensen öppnade sin sejour i IFK Göteborg, men med tiden tynade formen bort. På gränsen till icke-godkänt, krävs en uppryckning nästa säsong.
Hussein Carneil (1 match, 0 mål/0 assist)
Arvid: 2
– Ända sedan det röda kortet mot Hammarby förra säsongen är det som att Carneil försvunnit och blivit ingenting alls. Det känns som att det har varit mycket annat som stört hans fotbollskarriär, och att han lämnade i slutet av sommaren var inget annat än rätt. Otroligt synd att en spelare med så hög potential inte fick ut någonting är tragiskt. Under 2022 såg han riktigt spännande ut.
Bero: 0
– En spelad minut på hela den Allsvenska säsongen. Inhopp efter det förödande 4-3 målet på Borås Arena och mer blev det inte. Hussein verkade inte alls finnas med i nuvarande trupps planer och då blir det bäst om man går skilda vägar.
Charlie: 1
– Ett betyg ska alltid sättas normativt etiskt. En spelare ska inte få lägre betyg på grund av vem han är, utan vad han presterat. Fallet Hussein Carneil är ett sorts svart hål. När han tog sig fram i A-laget spåddes han en fin framtid, men sedan tog det stopp. Utvecklingen stannade av, och i kombination med skador, kom aldrig kontinuerlig speltid. Dessvärre lades väldigt mycket fokus på annat än hans fotbollsegenskaper, vilket så klart är trist. Däremot är det, enligt mig, omöjligt att argumentera för att han “inte fick chansen”, som en del gör. Trots allt tillhörde han IFK Göteborg under en längre period. Flyttlasset gick till spanska primaveran, och kanske var det den bästa lösningen för alla. Även om jag tror det blir Öis snart.
Hussein Carneil fick det aldrig att stämma i den blåvita tröjan.
Saidou Alioum (16 matcher, 2 mål/2 assist)
Arvid: 4
– Alioum kom från Cypern i somras med blandade förväntningar på sig. Vissa menade att det bara var Jesper Janssons gubbe, medan andra pekade på hans fina siffror i södra Europa. Sedan dess har han ändå gjort det ganska bra, tycker jag. Till skillnad från Clemmensen har han en förmåga att nästan aldrig tappa boll, och skapar ofta farligheter. Han har även visat att han är otroligt duktig defensivt, vilket inte ska underskattas som ytter. Det enda som uteblivit är egentligen poängproduktionen. Två mål och två assist är för dåligt för en offensivt lagd spelare – man ska inte bli utklassad av Kolbeinn Thordarson, på gott och ont.
Bero: 4
– Lite samma som med Clemmensen. Det går upp och ned. Jag tyckte han tog kliv för varje match som gick och jag trodde det skulle lossna mer för honom efter målet borta mot Elfsborg men det kändes nästan som att det stannade där. Dock kan jag inte ta ifrån honom att han ger allt i varje match. Mycket välförtjänt att få göra det där målet i sista matchen men det borde ha blivit något mer mål med tanke på de chanser han fått under matcherna. Det pratades mycket om att hans styrka var att gå i djupet men det är ingenting man fått se alls ännu.
Charlie: 4
– Det här var svårt att bedöma. Han kom till IFK Göteborg med god poängproduktion från den cypriotiska ligan. Det är dock ingen garanti för fortsatt framgång (fråga bara AIK om Kakoullis). Alioum kom till klubben med gott humör, och stundtals visade han sin repertoar. Dessvärre har det lite för ofta blivit rusningar med bollen rakt ut över kortlinjen istället för något produktivt. Trots en ojämn första säsong i den blåvita tröjan, upplever jag att det finns någon form av kvalitet hos Alioum. Förhoppningsvis kan det bli en Kruse-renässans för honom nästa år.
Tobias Heintz (29 matcher, 8 mål/9 matcher)
Arvid: 6
– IFK Göteborgs bästa spelare 2025. Heintz har gått från klarhet till klarhet och visat att Billborn hade rätt från början – han är en klasspelare. Jag kan inte minnas senast en spelare i Blåvitt gjorde en så bra säsong poängmässigt. Det fina med en spelare som Heintz är att han alltid gör poäng, även de matcher som han inte får ut så mycket rätt på planen. Det har varit den stora skillnaden många gånger, och helt klart en anledning till att Blåvitt till slut kammade hem fjärdeplatsen.
Bero: 6
– Inledde säsongen positivt men föll ganska snabbt in i någon form av nonchalans vilket ofta ledde till oprovocerade bolltapp. Jag tyckte han höjde sig efter att han fick gå in i mitten istället för att vara på kanten. Under matchen hemma mot Öster fick han en ordentlig visselorkan vid en misslyckad klack och min känsla är att han bättrade sig ordentligt efter det. Visst har han varit lite åt det hållet då och då men allt som allt växte han fram till en av, om inte den, viktigaste spelaren i truppen.
Charlie: 6
– IFK Göteborgs absolut bästa spelare den gångna säsongen. Heintz startade lite trögt, och en del ansåg nog att det var dags att han skulle förpassas till bänken. Billborn fortsatte att spela norrmannen, och tur var väl det. Från omgång tio och framåt var Heintz nästan alltid bäst. Trots några dippar i form, och ibland alldeles för osynlig (förbättringspotential), så var det allt som oftast han som låg bakom målen. Tvåa i assistligan och totalt 16 poäng i allsvenskan talar sitt tydliga språk. Han gör inte heller bara poäng utan är extremt delaktig i hur IFK Göteborg bedriver sitt anfallsspel.
Har Tobias Heintz varit IFK Göteborgs MVP 2025?
Max Fenger (30 matcher, 12 mål/4 assist)
Arvid: 6
– Efter Heintz är väl Fenger ändå den som är näst bäst i Blåvitts trupp. På den här sidan av sommaruppehållet har han inte fått ut riktigt lika mycket i form av målproduktion, men han visar vecka efter vecka att han alltid är nyttig för IFK Göteborgs spel. Ett superproffs på alla plan, och en karaktär som kommer gå långt. En lite doldis-värvning egentligen och den som Laurs Skjellerup aldrig hann bli. Hoppas att han blir kvar, åtminstone fram till sommaren.
Bero: 5
– Precis den värvningen Blåvitt behövde inför säsongen. En anfallare som sliter och tar för sig men framförallt gör mål. En imponerande säsongsinledning med fem mål på fem matcher och ett slit vi inte sett på många år. Tyvärr minskade målskyttet och det blev en liten torka under säsongen men trots mållös var han inte menlös. Flera assist och han tog stryk i sitt jobb som gjorde jobbet lättare för alla andra. Dock anser jag att han tog ett alldeles för stort ansvar vilket resulterade i en brist framåt. Fenger skulle göra brytningen, starta omställningen, ta emot bollen, springa och ta inkastet som han vann. Väldigt ofta var han överallt förutom där han faktiskt skulle vara.
Charlie Ahlgren: 6
– Om Tobias Heintz var den bästa spelaren förra säsongen tror jag Fenger var viktigast. Det är sanslöst vad lite kvalité och vilja framåt kan göra för ett lag. Utan den inledningen, där Fenger bar laget på sina axlar, hade fjärdeplatsen troligen inte bärgats. Det var en ny form av professionalitet som satte avtryck direkt, och drog med sig hela laget. Fram tills att Heintz tog över stafettpinnen var Max Fenger överlägset bäst i IFK Göteborg. Han avgjorde matcher, vann dueller och stod som ensam uppspelspunkt, a la Marcus Berg. Sedan hände något. Det är visserligen vanligt att en spelare “svalnar” något efter en sådan öppning, men dessvärre höll dippen i sig. Så småningom började också frustrationen ta ut sig i spelet. Istället för att vara på rätt plats (boxen), föll han ner och hämtade boll. Missförstå mig rätt, det är ovärderligt att ha en sådan spelare i slutet av matcher. Det jag önskar är att få tillbaka den Max Fenger som startade säsongen, frågan är om det är möjligt.
Eman Markovic (14 matcher, 0 mål/2 assist)
Arvid: 4
– Det är så märkligt med Eman Markovic, för jäklar vad bra han var i cupen. Därefter kom han aldrig egentligen upp i nivå, och blev nästan den hackkyckling som han var under Ola Larssons tid i klubben. Hanteringen av Markovic var tveksam, och jag är glad för alla parter att han till slut fick lämna klubben. Stod för två assist under våren i en period när han konkurrerade med Clemmensen, men imponerade aldrig nämnvärt.
Bero: 3
– I min första artikel skrev jag att det var en ny Markovic. Det var det också men det blev tyvärr inte mycket mer än den där matchen mot Hammarby på Ullevi. Några enstaka aktioner över de matcher han spelade men alldeles för lite för att vara en startande ytter. Det är lite synd att det inte blev bättre än såhär. Det fanns en fin historia att skriva annars.
Charlie: 3
– Om man på egen hand skjuter IFK Göteborg vidare till Svenska cupen semifinal efter att ha varit i frysboxen under en tid finns en del förväntningar. Eller låt oss säga höga förväntningar. Eman Markovic nådde inte upp till dessa, såhär i efterhand, lite för höga kraven. Han motsvarade inte heller minimikraven för en ytter i allsvenskan, att göra poäng. Möjligen lite hårt formulerat men också en realitet. Tittar man generellt på IFK Göteborgs yttrar i år (Heintz bäst som tia), så är det inte mycket att glädjas över gällande produktion. Hursomhelst, Eman Markovic förtjänade aldrig att bli behandlad som han blev och det finns en sorts moralisk glädje hos mig att han lyckades komma tillbaka som han trots allt gjorde. Under sin tid i Blåvitt gnällde han aldrig över sin situation och det ska han ha en stor eloge för.
Linus Carlstrand (14 matcher, 0 mål/0 assist)
Arvid: 3
– Av allt att döma verkar han ha gjort det riktigt bra i Ljungskile, som säkrade uppflyttning till Superettan. 12 mål på 10 matcher är ett riktigt bra facit, och det är så klart tråkigt att han aldrig fått ut det i Allsvenskan. Å andra sidan är det inte speciellt konstigt att han inte fått chansen från start, eftersom han inte är i närheten av att peta Max Fenger. Olyckligt för Carlstrand att Fenger också råkar vara den som orkar springa allra längst och mest.
Bero: 3
– Det vill sig inte riktigt för Linus. Det är tråkigt för det är en som man vill ska lyckas. Jag tror det bästa hade varit en utlåning längre bort och låta honom vara där ett år. Få stå på egna ben och komma hemifrån. Lite som man gjorde med Felix. För potentialen har han. Han behöver bara få ut något från den.
Charlie: 3
– Jag känner verkligen för Linus Carlstrand. Sprutar in mål på lägre nivåer men uppe i Allsvenskan räcker han inte riktigt till. Trots sin unga ålder har han nu varit med ett tag, och bör värderas utifrån det. Det lossnar aldrig fullt ut. För att ta nästa steg som lag behövs en striker som kan komma in och avlasta Fenger. Den rollen har inte Carlstrand lyckats axla, tyvärr. Det vore nyttigt både för IFK Göteborg och Linus Carlstrand att sondera terrängen, för chanserna har börjat ta slut nu. Om inte så är fallet hoppas jag innerligen på att bli motbevisad nästa säsong.
