Superettan 2025: Lägeskollen -Umeå FC

Tolv matcher. Noll segrar. Tre poäng. Umeå FC:s säsong är inte bara svag den är nästan overkligt tung. Vi har sett bottenlag förr, men det här är något mer. 

Det här är ett lag som inte vet vem det är, inte vad det vill göra, och framför allt inte hur man ska vända på det. Allt tyder på att Umeå spelar precis efter sin nivå just nu. 

Det finns inga orättvisor, inga slumpmål, inga “vi borde ha vunnit den där” att klamra sig fast vid. Siffrorna säger det ni får, är det ni förtjänar.

Umeå har gjort 9 mål på 12 matcher. Släppt in 24. De ligger sist i tabellen och har ligans sämsta målskillnad. Bakom siffrorna hittar vi ännu mer mörker. Expected Goals – alltså hur mycket laget borde ha gjort och släppt in – säger att Umeå skapar 0,78 xG per match och släpper till 1,81. 

Det är ett negativt gap på -1,03 xG per match . I praktiken betyder det att Umeå inte bara förlorar matcher, utan att de nästan alltid är klart sämre än motståndaren sett till farliga chanser. Det här är inte enstaka plumpar. Det är mönster.

Och det är inte så att laget “underpresterar” i avsluten. De har gjort 9 mål på 9,4 xG. Nästan exakt som väntat. Det finns alltså ingen “vi borde ha satt fler”-tröst att ta till. Det lilla laget skapar – det förvaltas ungefär som det ska. Problemet är bara att det lilla… är just väldigt lite.

Ibland försöker man spela sig fram. Ibland slår man långt. Ibland försöker man pressa. Ibland backar man hem. Men det finns aldrig en känsla av att något är inövat. Inget hänger ihop. 

När man ser Umeå spela är det som att varje spelare har en egen idé om vad som ska göras – men ingen vet vem som styr. Passningsspelet är oroligt bara 79,1 % av passen går rätt. 

Det låter inte katastrofalt, men det är ofta enkla fel i mittzon – och när man samtidigt har tredje lägst bollinnehav i serien (45,3 %) så har man varken kontroll med eller utan boll.

Det finns några tydliga mönster i målproduktionen. Umeå har efter 12 matcher gjort totalt 9 mål – varav 2 på fasta situationer, 2 på straff och 5 i öppet spel. Det innebär att 55,6 procent av målen har kommit i öppet spel, vilket i vissa sammanhang kan ses som ett styrketecken. 

Men för Umeå – ett lag som ofta tvingas spela utan boll och sällan etablerar tryck – blir det snarare ett orosmoln. 

Att så få mål kommer från fasta eller strukturerade lägen tyder på att laget varken är vassa i boxen eller lyckas skapa tillräckligt farliga omställningar. 

För fasta situationer borde vara en livlina. En räddning i stormen. Men det är det inte. Det är som att man inte ens där har en idé. 5 hörnor per match – men knappt något hot.

Tittar vi på målskyttarna ser vi en kort lista: Björgolfsson (4 mål), Voilås (2), och sen tre spelare på varsitt mål. Ingen mittback. Inga ytterbackar. Inga sena löpningar på fasta. 

Det är ett anfallsspel som vilar på för få individer – och som inte får hjälp bakifrån. Samtidigt har inga mittfältare skapat fler än 7 progressiva passningar totalt. Det säger något om kreativiteten.

Men det är kanske defensiven som oroar mest. Inga hållna nollor. 2 insläppta mål per match. Bara 37,3 brytningar i snitt. Och skrämmande nog: 66 misstag som lett till skott. 66! 

Det är nästan som att laget ger motståndarna lägen gratis gång på gång. Det här är inte ett lag som dör stående. Det är ett lag som tappar boll i eget straffområde, missar markering på hörna, går bort sig i press. Och det händer inte sällan  det händer varje match.

Det finns också ett fysiskt och mentalt problem. Laget vinner bara 37,6 % av sina tacklingar. Bara 47 % av luftduellerna. De är ofta tvåa på bollen. Ofta senast i duellen. 

Och kanske värst av allt: de vinner bara tillbaka bollen inom 5 sekunder i 6 % av alla försök – lägst i hela Superettan. Det här är inte ett lag som pressar som ett kollektiv. Det är ett lag som ser osynkat ut i varje del.

Även om man letar efter något positivt så är det svårt att hitta något som sticker ut. Inte ens på hemmaplan får man något extra. 0,43 poäng i snitt hemma. 0,20 borta. Det spelar ingen roll om det är konstgräs eller naturgräs. Om motståndaren är topp 3 eller botten 5. Umeå presterar lika svagt. Överallt.

Och ändå… det finns en sorts tragisk skönhet i hur laget försöker. För de har inte gett upp. Det går att se. Det finns rörelse, det finns försök, det finns en vilja. 

Men det är som att varje spelare springer med en annan karta. Någon vill pressa högt, någon vill backa hem. Någon vill hålla i bollen, någon vill slå långt. Det finns ingen plan. Inget ramverk. Inget ledarskap på planen – och inga mönster som återkommer från match till match.

Nästa tre matcher är mot Helsingborg, Falkenberg och Örebro. Tre lag som också har svajat – men som har struktur. Det räcker ibland. Struktur slår kaos, nästan varje gång. Och Umeå spelar just nu som ett lag i fritt fall utan fallskärm.

Om poängsnittet på 0,25 står sig säsongen ut, så slutar Umeå på 7-8 poäng. Det är en siffra som nästan inte går att ta in. Det är nedflyttning – med marginal. Det är inte en varning. Det är ett rop på hjälp.

För just nu är det ingen som vet hur Umeå FC ska vända det här. Inte spelarna. Inte tränarna. Inte publiken. 

Alla väntar på en gnista. En signal. Ett livstecken.... 

Och nu börjar tiden rinna ut. Den första segern måste komma  och den måste komma snart. Spelarna behöver något att tro på. De behöver känna att det finns hopp, att det går att vända. Just nu känns det som att laget fastnat längst ner, utan riktning.

Tränaren Anders Bååth har mycket att tänka på. Hur säkert sitter han egentligen? Kommer ledningen att agera snart? Kommer de att sparka honom?

Den stora frågan är: har han det som krävs för att vända på det här – eller kommer Umeå bli ihåg kommet som ett av de svagaste lagen i Superettans historia?

Nästa match är borta mot Helsingborg måndagen den 23 augusti klockan 19.  För Umeå finns inget annat än att kliva ut och slåss för sina liv. Poängen måste hem till varje pris. 

Misslyckas man igen, riskerar säsongen att bli ett brutalt fall rakt ner i historieböckerna som Superettans mest hopplösa lag....