Tre tankar efter matchen

(RED) på tröjan
Ni har säkert noterat, och kanske också läst, att Snapdragon inte fanns på Uniteds tröjor under dagens match – detsamma gällde för damlaget under deras förlust-match mot Arsenal igår. Reglerna säger tydligen att man har tillåtelse att byta ut sponsorn på tröjan vid ett visst antal tillfällen under säsongen, så länge den då ersätts med något kopplat till välgörande ändamål. I detta fall – det första i klubbens historia – var det välgörenhetsorganisationen (RED) som prydde tröjorna. En organisation som arbetar mot ojämlikhet inom olika hälsofrågor – till exempel frågor som rör HIV/AIDS och tuberkulos – läs mer här. I en fotbollsvärld där pengar styr är det fint att se när utrymme och pengar faktiskt kan användas för att hjälpa människor som befinner sig i jobbiga och svåra situationer.

Så intetsägande att det säger det mesta
Vem kan ge svar på vad Ruben Amorim vill få ut av detta Manchester United? Han vill vinna matcher, rimligtvis. Det har visat sig i Europa League, men i Premier League verkar det knappt vara fallet. Det går så långsamt, det löps så lite, man sätter sig själv under press och det verkar finnas stor osäkerhet i vad som ska göras – det finns ingen desperation.
Jajaja, vi ska lägga in brasklappen om Europa League-fokus och att det var match för några dagar sedan, men mer än detta måste vi kunna begära. Trots allt sitter mer än 70 000 personer på läktarna och miljontals framför TV-apparater runt om i världen. Vilka linjer och vilken röd tråd vill du få fram i detta lag, Ruben Amorim? Vilka spelare vill ta plats i finalelvan om några veckor? Jag vet inte, och jag blir inte klok på något. Det blir så intetsägande att det i sig säger det mesta.

Fernandes – Mount – Mainoo
Att få se Bruno Fernandes och Mason Mount tillsammans från start var på förhand oerhört tilltalande. De borde kunna hitta relationer, de ser ut att tänka fotboll på sätt som kan klaffa. Slänger vi dessutom in Kobbie Mainoo i den mixen fanns alla ingredienser för en elektrisk trio centralt i plan. Tyvärr funkade inte jättemycket för Fernandes och Mount visa klass någon gång med försvann också allt för mycket. Kobbie Mainoo hittade aldrig sin plats och roll.
Om Amorim till slut hittade Casemiros roll har han fortfarande inte hittat varken var Mainoo ska spela eller vad han ska göra. Skulle inte Bruno varit ett steg fram och Mainoo ett steg ned? Nu letade Mainoo mest efter något han inte kunde hitta och Fernandes sprang mest och uppmanade till lugn – däremellan någonstans fanns Mount. Felsökning monumentale i sommar, frågan är väl om Amorim har papper och penna till att plita ned korrekt bruksanvisning.

Spelarbetyg

1 – Sälj!
2 – Usel
3 – Underkänd
4 – Godkänd
5 – Bra
6 – Mycket bra
7 – Best

Altay Bayindir: 4
Jag vet inte, kan väl i ärlighetens namn inte gör mycket på målen och gör några räddningar. Samtidigt släpper han in två mål och United förlorar hemma mot ett svagt West Ham – är kanske för givmild här, men det kunde faktiskt varit värre i målkolumnen.

Noussair Mazraoui: 3
Offensivt bidrar han inte särskilt mycket, defensivt får han jobba en del mot Kudus och kan inte stoppa gästerna från att peta in två bollar.

Leny Yoro (ut 51’): 3
Blir sittande på gräset tidigt i andra halvlek och tvingas till byte. Precis som hela laget är det en insats som inte ger något avtryck. Står för någon brytning, men jag minns knappt något från fransmannens första halvlek – är väl bara att hoppas på att skadan läker kvickt.

Luke Shaw (ut 52’): 4
Inte mycket att skriva hem om här heller, men ser ändå lite positiva tendenser i Shaw. Rapp och alert vid några djupledsbollar och hänger med helt okej på sin kant – gillar också att han vid något tillfälle skäller på lagkamrater som tillåter West Ham att alldeles för enkelt ta sig fram.

Amad Diallo (ut 82’): 4
En spännande start som wingback, är också den som tar initiativ offensivt och skapar farligheter. Borde nog haft en målgivande assist och tvingar David James – förlåt, Alphonse Areola – till räddningar. Är väl den som bryter den monotona stiltjen och visar framfötter.

Manuel Ugarte (ut 59’): 2
Mina anteckningar under matchen: springer omkull Wan-Bissaka när han inte hinner med och vad sysslar han med innan West Hams andra mål. Inget kreativt bidrag och var bara passagerare den timme han spelade.

Bruno Fernandes: 3
Kraven är alltid höga på Bruno Fernandes, idag fick han inte ut mycket. När det redan gick långsamt uppmanade han till mer lugn och kontroll. Instruktioner från sidlinjen? Kanske. För lite spets och ett United som är alldeles för dåligt.

Harry Amass: 4
Tänker inte ge underkänt här, vad ska en 18-åring egentligen göra i en match som denna när laget presterar som det gör. Blir bortmanglad av Soucek vid första målen men är totalt inte sämre än de andra. Försöker lite, och för det ger jag ett lite generöst plus.

Kobbie Mainoo: 2
Hittar aldrig rätt i position eller roll, försvinner helt som tia och är knappt involverad. Lite mer boll kanske när han tar ett kliv ned, men denna prestation är mil från förra säsongens genombrott. Tyvärr. Amorim måste hitta rätt med Mainoo, det finns ju guld i grabben.

Mason Mount (ut 59’): 3
Med tanke på formen senaste tiden vill man se betydligt mer. Lyftningen i djupet till Højlund i första sticker ut, några andra indikationer på att det finns en skicklig spelare gläntar fram men överlag mest slätstruket.

Rasmus Højlund: 3
Plus: kommer till lägen. Minus: sätter inte sina lägen. Mer skärpa – och kvalitet – hade kunnat ge något mål och ett annat resultat. Mest pulshöjande var nästan när han låg ned och tog sig för axeln, kunde som tur är spela vidare.

Inhoppare

Harry Maguire (in 52’): 3
Visar att han är ett offensivt hot med pannan, men försvarsspelet när West Ham gör sitta andra mål är inte godkänt.

Victor Lindelöf (in 52’): 3
Varken eller, men håller på att ge bort ett tredje mål.

Alejandro Garnacho (in 59’): 4
Är direkt, initiativtagande och ser ut att faktiskt vilja skapa något på offensiv planhalva.

Patrick Dorgu (in 59’): 3
Varken eller.

Christian Eriksen (in 83’):
Spelade för kort tid för att betygsättas.

Tränare

Ruben Amorim: 2
Det var väl en startelva som ändå kändes lite spännande, även om jag ställer mig tveksam till Yoros start efter torsdagens 90 minuter. På plan ger elvan inget resultat, det händer så otroligt lite – först sista kvarten kommer en lite push men att det under så lång tid ser så räddhågset och intetsägande ut landar på Amorim. Fick i alla fall in sina 10 000 steg när han bekymrat och frustrerat vankade av och an i det tekniska området.

Återigen en bedrövlig insats i ligan. Finns det något att ta med sig härifrån? Dela med er av tankar i kommentarsfältet!