Tyskland
2018-02-21 09:00
Tyskland runt med Wollin #19: Eintracht Frankfurt
Följ med Filip Wollin på hans resa genom Tyskland i jakt på att besöka samtliga arenor i Bundesliga och 2. Bundesliga innan säsongen når sitt slut i maj.
Filip Wollin
4 kommentarer
Skyskrapor, omfattande kriminalitet och kolossala mängder droger. Dessa tre ting är ofta det som uppstår i huvudet på folk när man ber dem tänka på Frankfurt am Main. Möjligtvis även den gigantiska flygplatsen, som är den fjärde mest trafikerade i Europa, samt de många banker som har sitt huvudfäste i staden.
Sedan årsskiftet är det Frankfurt jag bor i och under mina snart två månader där har jag hunnit både se och vara med om en hel del. Personligen är jag en stor beundrare av den skyline som tornar upp sig när man korsar någon av de många broar som sträcker sig över floden Main. Frankfurt är en av väldigt få städer i Europa som rättmärkt kan hävda sig ha en skyline och under mina första veckor där kändes det stundtals som jag befann mig i USA i stället för i Tyskland.
Nu har det som så mycket annat i livet blivit till en vana och även om jag ibland kan stanna upp och beundra de höga byggnadernas ståtlighet känns det helt naturligt att de finns där.
Samma sak med alla drogmissbrukare som håller till runt främst Hauptbahnhof. Antalet knarkare är så många att polisen mer eller mindre gett upp kampen och här om dagen fick jag veta att det finns vissa ställen där missbrukarna är välkomna att gå för att ta sina droger, samtidigt som en läkare håller uppsikt över dem.
Föreställ er det ske i Västerås. För likt att Västerås är den femte största staden i Sverige har Frankfurt samma plats på listan över Tysklands dito. Men till skillnad från Västerås 120 000 invånare bor det i Frankfurt en bra bit över 700 000 människor. Ändå är staden mindre än vad den ger uttryck för. Jag har för vana att dagligen promenera längre distanser och blev snabbt varse om att det är relativt okomplicerat att traska runt hela staden på en dag. Med det sagt skulle man kunna påstå att det bor för många människor på en för liten yta.
Trots det anser jag Frankfurt vara en komplett stad och förutom de många skyskraporna är jag en stor beundrare av stadens utformning överlag. Till skillnad från Berlin och Hamburg är majoriteten av bostadshusen färgglada och estetiskt tilltalande, vilket jag kan tänka mig blir än mer anslående när träden får gröna blad på sina just nu kala grenar.
Att det dessutom överlag finns lite graffiti och klotter på byggnaderna är ett stort plus. De få ställen med väggklotter har allt som oftast en koppling till stadens främsta fotbollsförening – Eintracht Frankfurt.
På den södra sidan om Main, bara några kilometer från flygplatsen, har ”Örnarna” sitt näste. Commerzbank-Arena är den officiella tituleringen på deras hemmaplan, men i folkmun har den fortfarande kvar sitt gamla namn och benämns därmed som Waldstadion.
Trots att den har en kapacitet på strax över 50 000 platser och att laget sedan slutet av 90-talet pendlat mellan första- och andraligan är det sällan den haft många tomma stolar när det vankats match.
Detta är ett av skälen till att jag anser att Eintracht Frankfurt har de bästa och mest hängivna supportrarna i Tyskland. Oavsett var man spelar och i vilken division har spelarna alltid fansens massiva stöd i ryggen och det är aldrig att man blir besviken på stämningen.
Första gången jag såg en match på Commerzbank-Arena var i december 2016 tillsammans med Axel Falk – som även den här gången gjorde mig sällskap. Kvartsfinal i cupen mot närliggande Mainz 05 stod på schemat och trots att det var en onsdag med avsparkstid redan klockan 18.30 var det givetvis mer eller mindre utsålt.
Monsterkylan gjorde sig påtaglig när vi slog oss ner ute på läktaren efter att dessförinnan ha kurerat oss i pressrummet, beläget i katakomberna, med schnitzel, bratkartoffel och varmt apfelwein. Men vi båda var laddade till tänderna för bataljen – och vi skulle inte bli besvikna.
Då den ökända karnevalen skulle gå av stapeln dagen efter var majoriteten av de tillresta Mainz-anhängarna utklädda och eldade flitigt med bengaler trots speakerns ständiga uppmaningar att låta bli. Hemmalagets fans svarade med att inför avsparken hissa ner ett stort svart-och-vitt-tygskynke. Jag hade förväntat mig något framför skynket, men förvånande nog blev det inte mer än en stor svartvit vägg innan domaren satte pipan mot munnen och blåste igång tillställningen.
Fast än att Frankfurt vilade några av sina nyckelspelare skulle det sluta med en utklassning. Dock måste sägas att samtliga tre mål som tillföll hemmalaget förorsakades av misstag av antingen målvakten René Adler eller mittbacken Alexander Hack – som båda får betraktas som syndabockar för uttåget ur spelårets upplaga av cupen.
För Eintracht Frankfurt väntar härnäst semifinal mot Schalke 04 och drömmarna om att få revanschera sig för fjolårets förlust i finalen mot Borussia Dortmund lever i allra högsta grad.
När vi begav oss in mot centrum för att avrunda kvällen med några drinkar tänkte jag på vilket makalöst bra arbete hela föreningen genomgått för att nå dit man är i dag. Tar man sig en titt på spelartruppen består den till stor del av spelare som antingen ratats i sina tidigare klubblag eller som kom till Frankfurt som namnlösa främlingar. Både den sportsliga ledningen och tränaren Niko Kovac förtjänar därmed en stor eloge för det man åstadkommit, som förhoppningsvis bara är lindan av den storhetstid som sakteligen börjar ta form.
Staden Frankfurt – eller Mainhattan som den skämtsamt kallas tack vare sin skyline – och Eintracht Frankfurt är helt klart värda ett besök. Jag skulle nästan vilja sticka ut hakan och påstå att det är en av de mest underskattade städerna och fotbollsföreningarna i Europa då de ständigt förbises när det diskuteras fotboll.
Sedan staden totalförstördes under andra världskriget har den byggts upp igen till en hypermodern metropol. Dock finns det fortfarande flertalet historiska inslag på sina ställen, och jag gillar skarpt mixen av skyskraporna och korsvirkeshusen.
Dessutom är det den mest centrala storstaden i Tyskland vilket gör att det är rimligt avstånd till det mesta. Så även till andra länder i form av främst Schweiz, Frankrike och Belgien.
Summa summarum rekommenderar jag starkt alla med ett hjärta för Tyskland och fotbollen som spelas där att bege sig till Frankfurt. Låt er inte skrämmas av kriminaliteten och drogmissbrukarna, för det är inget som den gemene människan märker av i någon större grad. I stället kommer storstadspulsen, den vackra naturen och den elektriska stämningen på Waldstadion vara en upplevelse du sent kommer att glömma.
Fakta och tips:
Grundades: 1899
Smeknamn: Die Adler
Arena: Commerzbank-Arena (51 500)
Maskot: Örnen Attila
Tränare: Niko Kovac
Så mycket kostar en öl: 4,30 € (Krombacher)
Så mycket kostar en ståplatsbiljett: 15 €
Så tar du dig enklast till arenan:
Från Hauptbahnhof kan du åka med antingen S-Bahn eller spårvagn. Väljer du det förstnämnda är det antingen linje S7 till stationen Goddelau-Erfelden eller S8 alternativt S9 till stationen med namn Stadion som gäller. Vid färd med spårvagn kör linje 21 till stationen Stadion.
Tyskland runt med Wollin – lista på besökta arenor:
1. Eintracht-Stadion, Braunschweig
2. Volksparkstadion, Hamburg
3. Holstein-Stadion, Kiel
4. SchücoArena, Bielefeld
5. RheinEnergieStadion, Köln
6. BayArena, Leverkusen
7. Vonovia Ruhrstadion, Bochum
8. Weserstadion, Bremen
9. Audi Sportpark, Ingolstadt
10. WWK-Arena, Augsburg
11. Olympiastadion, Berlin
12. HDI-Arena, Hannover
13. Millerntor-Stadion, Hamburg
14. Mercedes-Benz Arena, Stuttgart
15. Merck-Stadion am Böllenfalltor, Darmstadt
16. Fritz-Walter-Stadion, Kaiserslautern
17. Hardtwaldstadion, Sandhausen
18. Volkswagen Arena, Wolfsburg
19. Commerzbank-Arena, Frankfurt
Synpunkter, frågor eller funderingar? Hör gärna av dig.
Sedan årsskiftet är det Frankfurt jag bor i och under mina snart två månader där har jag hunnit både se och vara med om en hel del. Personligen är jag en stor beundrare av den skyline som tornar upp sig när man korsar någon av de många broar som sträcker sig över floden Main. Frankfurt är en av väldigt få städer i Europa som rättmärkt kan hävda sig ha en skyline och under mina första veckor där kändes det stundtals som jag befann mig i USA i stället för i Tyskland.
Nu har det som så mycket annat i livet blivit till en vana och även om jag ibland kan stanna upp och beundra de höga byggnadernas ståtlighet känns det helt naturligt att de finns där.
Samma sak med alla drogmissbrukare som håller till runt främst Hauptbahnhof. Antalet knarkare är så många att polisen mer eller mindre gett upp kampen och här om dagen fick jag veta att det finns vissa ställen där missbrukarna är välkomna att gå för att ta sina droger, samtidigt som en läkare håller uppsikt över dem.
Föreställ er det ske i Västerås. För likt att Västerås är den femte största staden i Sverige har Frankfurt samma plats på listan över Tysklands dito. Men till skillnad från Västerås 120 000 invånare bor det i Frankfurt en bra bit över 700 000 människor. Ändå är staden mindre än vad den ger uttryck för. Jag har för vana att dagligen promenera längre distanser och blev snabbt varse om att det är relativt okomplicerat att traska runt hela staden på en dag. Med det sagt skulle man kunna påstå att det bor för många människor på en för liten yta.
Trots det anser jag Frankfurt vara en komplett stad och förutom de många skyskraporna är jag en stor beundrare av stadens utformning överlag. Till skillnad från Berlin och Hamburg är majoriteten av bostadshusen färgglada och estetiskt tilltalande, vilket jag kan tänka mig blir än mer anslående när träden får gröna blad på sina just nu kala grenar.
Att det dessutom överlag finns lite graffiti och klotter på byggnaderna är ett stort plus. De få ställen med väggklotter har allt som oftast en koppling till stadens främsta fotbollsförening – Eintracht Frankfurt.
På den södra sidan om Main, bara några kilometer från flygplatsen, har ”Örnarna” sitt näste. Commerzbank-Arena är den officiella tituleringen på deras hemmaplan, men i folkmun har den fortfarande kvar sitt gamla namn och benämns därmed som Waldstadion.
Trots att den har en kapacitet på strax över 50 000 platser och att laget sedan slutet av 90-talet pendlat mellan första- och andraligan är det sällan den haft många tomma stolar när det vankats match.
Detta är ett av skälen till att jag anser att Eintracht Frankfurt har de bästa och mest hängivna supportrarna i Tyskland. Oavsett var man spelar och i vilken division har spelarna alltid fansens massiva stöd i ryggen och det är aldrig att man blir besviken på stämningen.
Första gången jag såg en match på Commerzbank-Arena var i december 2016 tillsammans med Axel Falk – som även den här gången gjorde mig sällskap. Kvartsfinal i cupen mot närliggande Mainz 05 stod på schemat och trots att det var en onsdag med avsparkstid redan klockan 18.30 var det givetvis mer eller mindre utsålt.
Monsterkylan gjorde sig påtaglig när vi slog oss ner ute på läktaren efter att dessförinnan ha kurerat oss i pressrummet, beläget i katakomberna, med schnitzel, bratkartoffel och varmt apfelwein. Men vi båda var laddade till tänderna för bataljen – och vi skulle inte bli besvikna.
Då den ökända karnevalen skulle gå av stapeln dagen efter var majoriteten av de tillresta Mainz-anhängarna utklädda och eldade flitigt med bengaler trots speakerns ständiga uppmaningar att låta bli. Hemmalagets fans svarade med att inför avsparken hissa ner ett stort svart-och-vitt-tygskynke. Jag hade förväntat mig något framför skynket, men förvånande nog blev det inte mer än en stor svartvit vägg innan domaren satte pipan mot munnen och blåste igång tillställningen.
Fast än att Frankfurt vilade några av sina nyckelspelare skulle det sluta med en utklassning. Dock måste sägas att samtliga tre mål som tillföll hemmalaget förorsakades av misstag av antingen målvakten René Adler eller mittbacken Alexander Hack – som båda får betraktas som syndabockar för uttåget ur spelårets upplaga av cupen.
För Eintracht Frankfurt väntar härnäst semifinal mot Schalke 04 och drömmarna om att få revanschera sig för fjolårets förlust i finalen mot Borussia Dortmund lever i allra högsta grad.
När vi begav oss in mot centrum för att avrunda kvällen med några drinkar tänkte jag på vilket makalöst bra arbete hela föreningen genomgått för att nå dit man är i dag. Tar man sig en titt på spelartruppen består den till stor del av spelare som antingen ratats i sina tidigare klubblag eller som kom till Frankfurt som namnlösa främlingar. Både den sportsliga ledningen och tränaren Niko Kovac förtjänar därmed en stor eloge för det man åstadkommit, som förhoppningsvis bara är lindan av den storhetstid som sakteligen börjar ta form.
Staden Frankfurt – eller Mainhattan som den skämtsamt kallas tack vare sin skyline – och Eintracht Frankfurt är helt klart värda ett besök. Jag skulle nästan vilja sticka ut hakan och påstå att det är en av de mest underskattade städerna och fotbollsföreningarna i Europa då de ständigt förbises när det diskuteras fotboll.
Sedan staden totalförstördes under andra världskriget har den byggts upp igen till en hypermodern metropol. Dock finns det fortfarande flertalet historiska inslag på sina ställen, och jag gillar skarpt mixen av skyskraporna och korsvirkeshusen.
Dessutom är det den mest centrala storstaden i Tyskland vilket gör att det är rimligt avstånd till det mesta. Så även till andra länder i form av främst Schweiz, Frankrike och Belgien.
Summa summarum rekommenderar jag starkt alla med ett hjärta för Tyskland och fotbollen som spelas där att bege sig till Frankfurt. Låt er inte skrämmas av kriminaliteten och drogmissbrukarna, för det är inget som den gemene människan märker av i någon större grad. I stället kommer storstadspulsen, den vackra naturen och den elektriska stämningen på Waldstadion vara en upplevelse du sent kommer att glömma.
Fakta och tips:
Grundades: 1899
Smeknamn: Die Adler
Arena: Commerzbank-Arena (51 500)
Maskot: Örnen Attila
Tränare: Niko Kovac
Så mycket kostar en öl: 4,30 € (Krombacher)
Så mycket kostar en ståplatsbiljett: 15 €
Så tar du dig enklast till arenan:
Från Hauptbahnhof kan du åka med antingen S-Bahn eller spårvagn. Väljer du det förstnämnda är det antingen linje S7 till stationen Goddelau-Erfelden eller S8 alternativt S9 till stationen med namn Stadion som gäller. Vid färd med spårvagn kör linje 21 till stationen Stadion.
Tyskland runt med Wollin – lista på besökta arenor:
1. Eintracht-Stadion, Braunschweig
2. Volksparkstadion, Hamburg
3. Holstein-Stadion, Kiel
4. SchücoArena, Bielefeld
5. RheinEnergieStadion, Köln
6. BayArena, Leverkusen
7. Vonovia Ruhrstadion, Bochum
8. Weserstadion, Bremen
9. Audi Sportpark, Ingolstadt
10. WWK-Arena, Augsburg
11. Olympiastadion, Berlin
12. HDI-Arena, Hannover
13. Millerntor-Stadion, Hamburg
14. Mercedes-Benz Arena, Stuttgart
15. Merck-Stadion am Böllenfalltor, Darmstadt
16. Fritz-Walter-Stadion, Kaiserslautern
17. Hardtwaldstadion, Sandhausen
18. Volkswagen Arena, Wolfsburg
19. Commerzbank-Arena, Frankfurt
Synpunkter, frågor eller funderingar? Hör gärna av dig.
