Säsongen inleddes mot regerande mästare från Liverpool som reste söderut för en uppgörelse om vem som fick säsongens första trofé. Som bekant var det Justin Devenny som dunkade in den avgörande straffen och gav Palace sin första Community Shield titel på första försöket.
Därefter väntade seriepremiär där det var en annan mästare som väntade. Chelsea hade en månad tidigare krönts till klubblagsvärldsmästare men när de ställdes mot Palace lyckades inget av lagen avgöra och ligan inleddes med ett oavgjort resultat. Ytterligare fem matcher har slutat med kryss sedan dess.
Säsongen har utöver sex oavgjorda resultat bjudit på tre nederlag och hela tio segrar. En sannerligen bra resultatrad som innebär en tiondeplats i Premier League, en niondeplats i Conference League samt en kvartsfinal i ligacupen. I oktober hade Palace sin enda formsvacka där laget hade fyra matcher utan seger, varav säsongens samtliga tre förluster. Mest nämnvärt där är förlusten mot AEK Larnaca när Palace hade 67% bollinnehav, 15-4 i skott och 1,66 mot Larnacas 0,17 i xG (bevisar ju mest hur värdelöst xG är) men ändå en uddamålsförlust.
Vad är då domen? Siffrorna är fina och laget är svårslaget, men tyvärr kan man inte annat än att vara lite besviken med att bara ligga på en tiondeplats i ligan. Fem oavgjorda gör att Palace tappat poäng jämfört med andra lag som förlorat fler matcher än Palace. Faktum är att Crystal Palace förlorat två matcher i ligan och endast Arsenal är bättre (en förlust) och Sunderland är lika bra. Vidare har the Eagles släppt in nio mål (tredje bäst i ligan). Det som saknas är alltså målproduktionen. Mateta har gjort 8 + 1 , Sarr har gjort 8 + 2 och Pino har gjort 1 + 4, så fronttrion producerar poäng. Lösningen ligger enligt mig i att värva fler spelare som kan vara med och konkurrera om startplatserna.
Det var uppenbart, särskilt i andra halvleken, mot Brighton att laget var slitna. Yéremy Pino har spelat 75% av minuterna sen han anslöt, Sarr har spelat 90% av minutrarna när han varit med i truppen men värst av allt så har Maxence Lacroix spelat varenda minut av varenda match sen början av säsongen. Truppdjupet är ett problem när man spelar flera matcher i veckan men endast roterar mellan ungefär 14 spelare. Det är egentligen bara på centralt mittfält som det har varit någon form av rotation, men det har nog varit för att Wharton varit småskadad, annars hade han varit cementerad i startelvan.
På skadefronten har det inte varit allt för illa. Chadi Riad har varit borta skadad, Nketiah har haft ett par olika skador och Caleb Kporha har inte kommit till spel. Tyvärr är det på deras positioner vi hade behövt ha fler alternativ. Chadi Riad är en av fem mittbackar (plus Jefferson Lerma och i värsta fall Clyne) som ska spela i en trebackslinje. Fem mittbackar är i minsta laget och ännu en samtidigt som Riad kommer tillbaka hade varit bra. I anfallskedjan saknas ett pålitligt alternativ till Mateta, vilket Nketiah visat tecken på med två mål på 227 spelade minuter. Tyvärr är det inte nog när Nketiah är borta och Glasner uppenbarligen inte litar på Uche och Zach Marsh för att sätta in dem i en elva. Utan Kporha som alternativ har Muñoz spelat nästan alla minuter och springer som en dåre upp och ner på sin kant. Muñoz behöver definitivt någon som kan avlasta honom.
Värvningar måste alltså göras. Vinterfönstret öppnar först 2 januari. Innan dess ska tre matcher spelas på åtta dagar i november, åtta matcher i december och även tre matcher på den inledande veckan i januari. Det kommer bli ett riktigt eldprov för Glasner och truppen. Förhoppningsvis inser styrelsen och ledningen i Crystal Palace vilken bra situation klubben befinner sig och vilken potential som truppen besitter.
Förstärkningar krävs, men satsar man så är det svårt att förutspå hur högt Glasner kan nå med laget!
