Vi började hos Moutaz Neffati som var både pratglad och på gott humör. Vi valde att rikta in oss på hans förmåga att använda båda fötterna:
- Det är svårare att möta spelare som kan använda båda fötterna. Jag är naturligt högerfotad men det känns inte som en konst att använda vänsterfoten, säger han.

Tillhör du de två procenten födda dubbelfotade eller har du tränat dig till det?
- Jag är ju verkligen en träningsprodukt. Jag har en pappa som sedan tidigare varit på mig att inte bara vara högerfotad, det blir jättelätt att läsa.

Moutazs pappa har spelat på elitnivå i både Tunisiens högstadivision och i det tunisiska landslaget. Han fortsätter:
- Han sade tidigt att man måste kunna använda båda fötterna, så det är väl därifrån jag har fått det.

Hur mycket har du tränat vänsterfoten för att bli så pass bra som du är idag?
- På senare år har det mest kommit naturligt av att jag spelat mycket och använt båda fötterna. Tidigare var det mer att “du måste kunna passa med båda fötterna”.

Vi skiftar fokus till Neffatis roll under Martin Falk. Han är åter på högerbacken där han är mest van och både inverterar och överlappar. Vi frågar honom hur rollen passar honom:
- Den passar mig bra. Det blir mycket svårare för yttrarna att markera mig än om jag står vid linjen. Jag gillar inte att vara fast på kanten för att man sätter sig i en väldigt svår situation när man ska utmana.

Hur ser samspelet ut med David Moberg Karlsson som du spelat många matcher ihop med på högerkanten?
- Vi hittar varandra bra. Vi hittade till exempel varandra i kombinationsspelet idag och jag tycker vi har en bra “connection”. Men jag tycker att det går att hitta varandra ännu bättre och kombinera oftare.

För de som såg dagens match förstår ni varför vi kände oss tvungna att fråga om hans motståndare Tounekti. Så här tyckte Neffati det var att möta honom:
- Det var väl lite match i matchen, men jag tycker att han är en väldigt duktig fotbollsspelare. Ibland vann han den duellen, ibland vann jag. Det var lite fram och tillbaka men det var en väldigt bra match i matchen.

Efter hemmamatchen mot Häcken ryktades det om att det fanns scouter från bland annat tyska klubbar på plats för att kolla på Axel Brönner som tidigare uttryckt att hans drömklubb är Arsenal. Vilken är Neffatis?
- Mitt drömlag är “Barca”. Jag har vuxit upp med att gilla Barca, det är min klubb om man säger så. 

Vår fråga påminner honom om att El Clasico mot Real Madrid pågår. På högerbacksplatsen i Barcelona spelar Eric Garcia. På frågan om han tror att han kan peta Garcia skrattar han och svarar:
- Han gör ju mycket mål nu så jag får steppa upp i så fall.

Vi låter Neffati skynda vidare för att kolla klart matchen mot Real Madrid som Barcelona sedan vann med hela 4-3. Någon som såg till att det inte blev några sådana siffror på 3Arena var försvarsgeneralen Max Watson. Han svarar ödmjukt och generöst när vi tar upp hans prestation:
- Jag tycker att vi tillsammans gör det väldigt bra. Det är lättare för mig att sortera ut i de flesta situationerna och det har fungerat bra med relationer till målvakt David och egentligen hela backlinjen och skyddet framför. Jag tycker vi gör en ganska godkänd insats, Bajen är förstås ett bra lag och vi kommer inte kunna hålla dem från att skapa målchanser över 90 minuter.

Vi ber honom utveckla relationerna han nämner och undrar om det har något med kontinuitet att göra:
- Det är bara att kolla på lagen som gjort succé: det gäller att bygga relationer och lära känna varandra. Ju mer vi spelar desto starkare och tightare blir de. Det är klart att kontinuitet är bra men samtidigt har vi grabbar som kommer in som också gör det jättebra. Det känns som att vi kan skifta lite spelare och ändå ser det ganska likt ut.

- Hur ser den kanske starkaste relationen på plan ut, den med mittbackskollegan Oppong?
Vi har fått spela en del matcher ihop och han är en skicklig mittback. Jätteaggressiv, fysisk och ganska presstålig med bollen. Vi kompletterar varandra ganska bra, han är den som är aggressiv och stöter medan jag är den som ligger och fångar upp bakom.

Dagens match visade inte bara att IFK kan ta poäng även mot topplag, utan att beteendet att släppa in sena mål har slipats på. Watsons tankar på vad det beror på låter såhär:
- Det är något som vi hela tiden jobbar på. Det känns som att vi idag är väldigt bra i själva grundspelet vad gäller löpmeter och duellspel. Du kan inte spela någon typ av fotboll om du inte sätter de här grunderna. 

Han resonerar vidare om lagmoralen:
- Vi offrar oss för laget och står upp för varandra i situationer där det blir lite tjafs och sådana bitar. Det visar ändå att vi sitter ihop som en enhet där ute. Det tycker jag att vi har gjort okej i de andra matcherna och då har vi ändå tappat men idag kändes det som att vi lyckas bibehålla att vara kompakta.

Han avslutar med att poängtera utvecklingskurvan:
- Vi har utvecklats mycket de senaste fem månaderna och man får väl tänka att om ytterligare fem månader kommer det se ännu bättre ut.

Någon som också haft en utvecklingskurva att poängtera är målvakten David Andersson som bör ses som en matchhjälte efter dagens insats. Något som stuckit ut i säsongsinledningen är spelet med fötterna som har blivit en nyckel i Snokas uppbyggnadsspel. Var kommer det ifrån?
- Det är något jag har tränat på, det var kanske inte min styrka för några år sedan men jag har jobbat på det och blivit bättre och mycket handlar om mod, att våga.

Många målvakter som är bra med fötterna har någon gång spelat som utespelare, är det så för dig?
- Jag var utespelare fram till niomanna. Så ändå hyfsat länge.

I matchminut 78 finns det en situation som belyser Davids tes gällande mod. Ställningen var 1-1 och han fick en relativt hård bakåtpassning som han med första tillslaget spelade upp, mellan två pressande hemmaspelare, till en mötande mittfältare. Hur gör man för att våga slå en sådan passning?
- Man spelar på instinkt, det är så man får göra. Man hinner inte tänka så mycket utan det är då det blir slarv.

När vi nämner Bajens två ribbträffar erkänner han viss flyt men lyfter även försvarsarbetet:
- Jag tycker vi gör en bra match som lag. Vi står upp för varandra väldigt bra och har varandras ryggar. Vi springer mycket och täcker väldigt mycket ytor och avslut. Då får vi lite medstuds eftersom vi förtjänar det.

Andersson avbryts av sin lagkamrat och namne David Moberg Karlsson:
- Så bra var han inte, säger han med ironi i rösten.

Vi håller inte med Moberg Karlsson utan faktum är att han i betygsartikeln som ligger ute på Guldköping utnämndes till matchens IFK:are vilket gladde målvakten:
- Det är ju roligt! Man bygger på sig erfarenheter efter varje match och man axlar kostymen mer och mer. Man bygger också på självförtroende.

Med tanke på att hans kontrakt går ut efter säsongen behövde vi avsluta med att fråga honom hur kontraktsförhandlingarna ser ut:
- Jag och Magni har precis börjat prata.

Är båda parter intresserade?
- Ja.