Sju år med Dalic räcker mer för att lära känna en. I sin egen stil ledde Dalic ytterligare en viktig match på ett trotsigt sätt där han bestämt visar vilka hans huvudspelare är och vilka spelare han ser som nyckelspelare i landslaget. Hur mycket lycka och glädje han än har gett oss de senaste åren, roar han oss än idag med hur han lägger upp spelet, trupp listan och startelvan. Detta landslag med en ledare som Luka Modric kan och vet bättre än visat. På något sätt känns det som att vi går miste om förlorad talang på grund av att Dalics envishet.
Zlatko Dalic
Om det är Dalic som är begränsad i sin coaching och förmåga att dra ut det bästa ur kroatiska spelarna kommer först visa sig när han lämnar landslaget. Men med Dalic kommer troligtvis Modric också att lämna. Modric är en lirare man alltid vill se i startelvan, men de övriga får gärna vara med på trupp listan, men behöver inte nödvändigtvis spela från start nästan varenda match och här syftar jag på Kramaric.
På grund av en spelare äventyrar Dalic ovanliga positioner för andra spelare som Mario Pasalic, som passar perfekt i rollen som offensiv central mittfältare, men i landslaget får han slita på högerkanten och är mestadels osynlig under hela matchen. Samtidigt lämnar man ordinarie högeryttrar på bänken som Marco Pasalic eller en Franjo Ivanovic som också kan användas som ytteranfallare.
Men tanken slår en, hur hade det egentligen sett ut om Dalic lagt åt sidan sitt ego och slutat trotsa det som är solklart för oss vanliga dödssyndare? Säkert fanns det en idé med Kramaric som offensiv mittfältare eller falsk nia, men i en match mot det långa och fysiskt starkare tjeckerna, så känns det att detta var ett typiskt felval.
Tjeckien – Kroatien = 0-0
Ingen kommer någonsin att ge mig tillbaka de 90 minuterna av Tjeckien-Kroatien-matchen. I första halvlek var vi för långsamma, bollen var ännu långsammare och vi hade svårt att koppla ihop tre passningar i rad. Tjeckerna pressade hårt och var mer aktiva, men bortsett från en farlig frispark som räddades av Livakovic hade de inga större chanser. Hur vi än dåliga var i första halvleken så skapade man två målchanser där Perisic skickade bollen över läktaren.
Andra halvlek var liknande, tjeckerna hade några halvchanser och skott, men inget farligt. Men med bytena, inhoppet av Marco Pasalic, Ivanovic och Fruk, skärpte vi till lite mot slutet och blev äntligen farliga, men det räckte inte till, slutforceringen kom för sent och resultatet förblev 0-0 till slutet. Det känns som att vi kom för en poäng, vi tog en poäng och den poängen betyder att med segrar mot det alltid trevliga Gibraltar och Färöarna säkrar vi praktiskt taget VM.
Kommande kvalmatch är om tre dagar på hemmaplan mot Gibraltar. En match där tre poäng är redan på förhand inskrivna men där vi hoppas att Dalic luftar vissa spelare och ger mer chans till de yngre.
