Senast jag skrev en matchrapport var vi uträknade av alla. Vi hade just förlorat mot segerlösa Wolves med 3–0, och allt hopp om överlevnad var borta. Vi var utskrattade och hånade.
Sedan dess har det gått 20 dagar.
Nu lever det i allra högsta grad.
Efter en övertygande 3–1-seger mot Sunderland, som kommer från en riktigt fin höst, finns det lite tro på det hela igen.
Det började med att West Ham ställde ut exakt samma elva som mot Tottenham. Och det skulle visa sig vara rätt. För det finns inte en enda spelare i den där elvan jag hade bytt ut i nuläget. Ollie Scarles har, efter misstaget mot Fulham och tårarna som följde, vuxit ut till en spelare som jag älskar. En spelare som jag inte vet om El Hadji Malick Diouf bara går rakt in och petar, med tanke på fyrbackslinjen och den arbetsuppgift som en vänsterback i ett lag på nedflyttningsplats har.
Crysencio Summerville har äntligen blivit den spelaren vi drömde om när han värvades inför förra säsongen. Hårt arbetande, kreativ och framför allt med slutprodukt.
Jarrod Bowen som är Jarrod Bowen, och tar det tunga ansvaret framåt och visar vecka efter vecka att han faktiskt är en av de bästa spelarna vi någonsin haft.
Men till syvende och sist är det helt omöjligt att bortse från giganten, bulldogen och den fullständigt felfria Mateus Fernandes. Han skapar lkägen, bryter bollar, springer, kämpar, täcker ytor, gör mål. Han kan allt, och om han spelar mer än en säsong i West Ham blir jag först och främst euforiskt tacksam, men också oerhört förvånad.
Det här laget börjar se ut som ett Premier League-lag igen. Ett lag som tror att det kan gå. Ett lag som visar de som sällan kollar på West Ham och lite på måfå slänger ur sig att “West Ham har ett för bra lag för att åka ur” faktiskt har en poäng.
Nå ja, faktumet efter söndagen är att West Ham i grund och botten inte knapade in någonting på Nottingham Forest, då de tråkigt nog också gick och vann. Men fröet är sått. Det lilla, lilla fröet som stavas “tre raka” och kan leva till överlevnad är numera planterat och färdigt. Nu är det bara för West Ham att fortsätta ta hand om det så att det förhoppningsvis kan få blomma.
