Fick ett mejl från oraklet Per Malmqvist Stolt om rivaliteten kring Wimbledon och dess antagonister, hur set det liksom ut? Låt mig berätta en resa som tagit sina turer likt den resan klubben gjort från finrummet ner i botten för att åter vända tillbaka till The Football League 2011. Hur är och hur ser Wimbledons rivalitet ut idag?
Tragiska år - inhysta på Selhurst Park
Mina år som resande fotbollsfan till Wimbledon började i slutet av 1990-talet då var vi inhysta på Selhurst Park ihop med Crystal Palace 1991 – 2003. Tragiskt år där vi fick stå på Palace pubar och dricka Palace-öl vi fick till och med dela klubbshop med The Eagles från Croydon, så jäkla deprimerande. Rivalitet mellan klubbarna var tämligen låg Palace har och kommer alltid ha fullt upp med att hata Brighton, sen det lilla det hade till övers lade man på Millwall samt Charlton.
Chelsea och Fulham var rivaler för Wimbledon FC
Träffade mina engelska polare i samma veva och den vänskapen gjorde att hela England låg öppen för resor kors och tvärs från norr till söder, öst till väst med då Wimbledon FC. Historien om deras resor var många och skulle bli mera. Wimbledon stora rivaler då var Chelsea och Fulham då utifrån geografiskt läge. Rivaliteten mot Chelsea var nog tämligen ensidig då Chelseas stora fokus mestadels låg på Millwall, West Ham och Tottenham. Dock skulle jag ändå summera våra år i Division One samt Premier League med att Chelsea och Fulham var våra stora antagonister. Att det avtog var helt och hålet knutet till att vår resa tog en helt annan väg. En Chelsea fan eller en Wimbledon fan född på 2000 - talet fick knappast anledning att haussa dessa drabbningar.
Kingstonian - en ny rival
Året 2015 så valde Chelsea att köpa loss leasing avtalet på Kingsmeadow för 2 miljoner pund vilket gjorde att Wimbledon kunde få loss finanser för en flytt åter till Merton och Plough Lane. Framröstat av supportrarna att affären skulle genomföras och att rösta in en antagonist skulle inte många supportrar tillåta förstå om Sunderland skulle finansiera Newcastle eller att Wrexham skulle investera i Chester, knappast! Chelsea-rivaliteten finns kvar men har minskat främst pga ett ensidigt intresse sen har Chelsea levt i en helt annan del av segment i den engelska fotbollen. Dock så gav försäljningen en ny antagonist i form av Kingstonian som Wimbledon köpte leasing kontraktet av 2003 och som vi delade arena med under Kingsmeadow åren. När Wimbledon åkte ut så åkte även Kingstonian ut vilket inte uppskattades.
Non-League - tuffa drabbningar mot Bromley och Hampden & Richmond
Våra år i Non – League (2002 – 2011) gav oss åter flera av dom rivalerna som vi hade haft innan vi tog skuttet in i The Football League 1977. Återigen skulle vi spela mot klubbar som Sutton United, Tooting & Mitcham, Walton & Hersham, Bromley samt Hampton & Richmond. Sutton United slog vi i amatör FA Cupen 1963 på Wembley sen spelade vi även vår första träningsmatch någonsin under namnet. AFC Wimbledon mot just Sutton 2002. Vi förlorade stort men vi vann deras målkung Kevin Cooper som sedan valde att signa för oss. I Wimbledon tröjan svarade han för 107 mål på 97 matcher. Vi hade även under dessa år riktigt tuffa drabbningar mot Bromley och Hampton & Richmond. Om vi summerar Non League åren så skulle jag helt och hållet säga att Hampton & Richmond samt Bromley var som stora. Rivaliteten mot Sutton har oftast räknats in som en ”soft rivalry” trots att klubben ligger väldigt nära varandra.
Luton-fansen inte riktigt rumsrena
Återkomsten till The Football League 2011 som vi firade genom att slå Luton på Ethiad Stadium uppe i Manchester. Detta gav oss ett par år med tuffa möten när södra London mötte norra men detta grundade sig i att Luton fans inte riktigt är rumsrena utan ville ha hämnd för playoff förlusten. Som bortblåst idag. Enda positiva är att Luton ligger nära Milton Keynes och dom hatar dessa små själlösa individer.
Allt starkare rivaler mot Crawley Town och Charlton
En rivalitet som tillkommit som är stark och växer starkare är mötena mot Crawley Town. Injektion till detta stavas Steve Evans som var tränare i klubben 2007 – 2012. En match som kunde häckla och få igång motståndarna. Sitter hårt än idag och vi är inte såta vänner. Ännu en rivalitet som tillkommit är Charlton Atheltic och den bidragande orsaken är en händelse mellan supportrar vid London Bridge. Blev en stor polisiär insats som ledde till arrester samt tillträdesförbud. Det hetsar igång än idag!
Och så hatet... hatet mot MK Scum
Man sparar ju det bäst till sist och det är rivaliteten / hatet mot Milton Keynes eller som vi kallar dem MK Scum eller Frannies. Dessa matcher är stenhårda och har blivit värre även på läktaren genom åren. Vi erkänner inte klubben och att dom finns är en plump insats i den engelska fotbollshistorien. Betraktas idag som en stor högriskmatch där engelska FA gärna lägger dessa med tidig avsparkstid alternativt på veckodagar för att försvåra.
Den hatade Carl "Cunt" Robinson
En person som bidragit till att hetsa igång stämning är deras forna manager Karl ”Cunt” Robinson som coachade klubben åren innan han gick till Charlton sen Oxford för att nu styra Salford. En manager som oftast möts med rejäla burop när han dyker upp hos motståndarna. För att summera åren så är MK Scum en klubb vi alla vill glömma men hatet är stort. Rivalitet finns mot Crawley Town samt Charlton. Bubblare till dessa är Bromley samt att även det finns kvar mot Fulham och Chelsea dock en generationsfråga för oss äldre fans.
