Firandet på Hovets is

Djurgården stod pall för trycket. Med högst spelarbudget och en rutin många lag i HockeyAllsvenskan bara kan drömma om var pressen stor på den nysignade, och i sammanhanget relativt unga, tränaren Robert Kimby och hans kollegor. Som seriesegrare hade DIF förmånen att välja motstånd i kvart- och semifinal. En förmån som innebar att pressen ökade på hela laget, och när man ställdes mot antagonisterna som man undvikit under de första två slutspelsronderna hittade trycket utifrån upp till nya nivåer. 

Guidade av slutspelets, och heLa Ligans, mest värdefulla spelare och kapten i Marcus Krüger lyckades Djurgården ta sin resa i mål under fredagskvällen (eller processen, för den som vill). Slutdestinationen var hela tiden SHL, något som bekräftades från spelare och ledare nedan. 

Patrik Andersson

DIF-redaktionen mötte upp en påtagligt glad och lättad Djurgårdstränare nere på Hovets is, som med ett stort leende utvecklade sina tankar efter SHL-avancemanget.

Patrik, berätta, hur känns det att bräcka brorsan och vinna finalen?

- Äh, jag är så jävla glad för grabbarna. Vilket krig vi gjort hela året. Fantastiskt skönt att få vinna det här.

Kan du beskriva resan den här säsongen? Inför säsongen målade man i media upp att du och dina kollegor hade hockeysveriges svåraste jobb.

- Vi har Sveriges bästa jobb, till att börja med. Sen hade vi ett tydligt mål. Vi bestämde oss direkt från starten av maj när vi samlades hela gruppen och verkligen bestämde oss för den här resan. Vi har jobbat och utvecklat hela gruppen tillsammans hela året. Nu står vi här och det är fantastiskt skönt att få det här kvittot!

Ännu en gång kan man titulera sig som bäst i stan, hur firar ni det?

Ja, fantastiskt! Det blir nog rock n’ roll hela kvällen.

Ludvig Rensfeldt

Det var en påtagligt rörd, lättad och glad ”Ludde” som stod och sög in atmosfären på Hovets is. Till ljudet av vilt firande supportrar, spelare och ledare utvecklade den pålitlige centern sina tankar. 

Ludvig, stort grattis till SHL-avancemanget - hur känns det här?

- Ja, det är svårt att beskriva men på något sätt så är det tre år av träning, nötande och en vilja att stå här en dag. Jag stod i Timrå för tre år sedan och grät för att vi hade spelat ut Djurgården ur SHL. Det var hela tiden målet att få stå här, och sen att få göra det här på Hovet med våra fans mot AIK - det kan inte bli bättre. 

Som du nämner stod du och tog rollen som frontfigur för Djurgården när man åkte ur SHL för tre år sedan. Nu är cirkeln sluten. Var det den här dagen du såg framför dig då?

- Ja men lite så. Nu känns det ju som att det var verkligen värt allt. Att få vara här och hjälpa Djurgården tillbaka och bidragande till att DIF är tillbaka i SHL igen. Som sagt, det var det här man drömde om. Man ville att det skulle ta ett år eller två år, det tog tre år. Men jag tycker vi är så jävla värda det!

Stort grattis, hur firar man det här? 

- Nä, det vet jag inte. Men det kommer bli bra!

Jonny Tychonick

Försvararen fullständigt sprudlade av energi när han flög runt bland sina lagkamrater för att fira avancemanget. Energiknippet hade känslorna på utsidan och det gick nästan att ta på hans stora glädje när vi träffade honom.

Jonny, hur har det varit att komma till Sverige och spela ishockey?

- Det har aldrig varit några problem. Vi hade ett mål i sikte och i en intervju tidigt på säsongen var det enda jag sa, SHL, SHL, SHL. Vi är i SHL! Jag skulle inte kunna vara gladare än vad jag är just nu. 

Du var säker på målet från början?

- Ja, jag vet vilken typ av grupp vi har. Du vet, den här gruppen har stridit igenom så många saker - från första dagen jag kom hit till där vi är idag. Vi är så värda det här. Jag är så otroligt glad för varenda person i laget.  

Härligt att höra, hur firar ni avancemanget ikväll?

  - Accordingly!

Filip Eriksson

Centern som gjorde matchens första mål var aningen mer samlad än lagkamraten med nummer 20 på ryggen. Eriksson utvecklade sina tankar om hur det var att komma in sent i laget, kemin i gruppen och hur han ser på slutspelets MVP. 

Filip, berätta. Du kom in i Djurgården ganska sent, hur har det varit att acklimatisera sig till laget?

- Det är klart att det är speciellt men grabbarna tog hand om mig från första dagen och jag kände mig väldigt välkommen från start. Vi hade ett mål och det var att gå upp - vi lyckades!

Många andra spelare i laget har pratat om just kemin i gruppen, hur upplever du den?

- Jo men det är klart man märkte av att det var en god stämning i gruppen. Det är gubbar som har varit med här i tre år och inte lyckats gå upp. Dem känner ju såklart en stor press och stress över det, men att vi lyckas nu är magiskt!

Marcus Krüger blev slutspelets MVP. Vad säger du om honom?

- Grym kapten. Han visar vägen varje dag, han gör jobbet hela tiden, går till gymmet och kör. Han är en grym kapten!

Patrick Thoresen

Om Patrik Andersson hade ett stort leende på läpparna är frågan om hans namne inte hade ett ännu större. Norrmannen, som besvärats av sina ljumskar under slutspelet, vädrade sina tankar om hur han ser på framtiden och hur han ska fira SHL-avancemanget.

Djurgården har gått upp i SHL, kan du beskriva känslan?

- Magiskt. Det är roligt att kunna göra så många glada. Den bästa glädjen är att kunna glädja andra och det har vi gjort idag.

Vad händer härnäst för egen del?

- Just nu är det dags att börja ta hand om mina ljumskar. Jag stänger inga dörrar för framtiden, men det får vi ta sen. Nu ska jag bara fira, njuta och ha roligt med lagkamraterna. Sen ska jag ha en trevlig semester med familjen, jag har varit ifrån dem mycket senaste tiden. 

Hur firas det ikväll?

- Vi pratar inte bara kvällen, vi pratar dagar. Festa är jag bra på!