En match jag hade höga förväntningar på med intensitet, skicklighet och kamp. Några tidiga signaler från AIKs sida i matchen, skulle visa sig vara ihållande över de första två perioderna.
Jag river av plåstret direkt: Färjestad är bra och har en otroligt vass forwardssida i besittning. Finner inget nöje att prata om motståndarlaget, utan håller mig till laget som med sina 17 raka säsonger slutat topp-6 i SHL.
Inledningen av säsongen har offensivt handlat om Oscar Lindberg och hans kedjekamrater. Att framgångar ska vila på enskilda spelare blir sällan bra - vilket vi idag med emfas kunde se. För ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Fallhöjden från Oscar till många övriga i laget är för hög tyvärr. Nyförvärven som Aagaard, Okuliar och Djuse finns det mycket mer att hämta av. Spelare som är värvade att göra skillnad och inte vara passagerare i vagn 8; kupé 40.
Hade hoppats att ord skulle implementeras i handling, då den nyrekryterade Hermansson vill se ett än mer framåtlutat AIK än föregående säsong. Ska inte måla fan på väggen efter tre omgångar, men det är lätt att skönja att traditionens makt är stark: Inte tagit ledningen i någon match hittills är en, så kallade skitmål i baken (tänker framförallt på matchen mot Djurgården) en annan. Spelare i hybris agerar mer altruister för motståndarlagen än, som det borde vara, ett kletigt virus. Nä, det ska vara plottrigt emellanåt i den egna zonen. Höjer spänningsnivån (obs, ironi).
I kvällens match är laget spretigt; med och utan puck. Många spelare som hittills inte riktigt bekantat sig med pucken (tekniska fel) och där AIKs signalement med aggressiv skridskoåkning, de första 30-35 minutrarna, inte infann sig. Ett lag som inte harmoniserar på isen och ofta ser, direkt, obekväma ut med varandra. Saknar symbiosen.
Som lekman ställer jag mig dock frågan: Om en snickare, elektriker eller ingenjör inte fullgör sina åtagande uppstår the Butterfly effect. Ett initialt fel som leder till något större. Bär inte en idrottsman samma ansvar? Dessa är yrkesmän precis som vilken yrkeskår som helst. Vart vill jag komma? Att efter bästa förmåga bära sin lön och arbetsbeskrivning med heder. Sedan kan du som yrkesman säga att du mött din överman. Men förlusten får inte styras av plattityder som: ”Vi kom inte upp i skridskoåkningen”. ”Skärpan fanns inte riktigt där idag”. Ni fattar! Jag kan konsumera en förlust, men inte som ikväll mot Färjestad. Där laget under de 30 första minutrarna mer repeterar I Väntan På Godot än verkar som gladiatorer.
Visst…sista perioden var rätt bra. Men tvåmålsunderläge mot ett tippat topplag ÄR för mycket (läs butterfly effect).
Nu kommer inte matchen spelas om, utan man får helt enkelt trampa vidare på stigen och hoppas att nästa hinder inte bär på mentala fallgropar eller slitna klyschor.
