Efter onsdagens match har spelarna fått känna på när det går emot i slutspelet. Den första perioden var en total överkörning från Skellefteås sida, men det stoppades av ett fantastiskt målvaktsspel från Oskar Blomgren i Malmö. Och ju mer matchen gick desto mer frustrerande eller uppgivet blev det i Skellefteå-lägret vilket märktes på fokuset. Andra perioden och tredje perioden var jämnare, även om AIK fortfarande sett över 60 minuter var det starkare laget.
Det blev tillslut 3-2 och nu bär cirkusen av mot Skåne där Malmö får ta del av hemmaplansfördelen.
Skellefteå har spelat 6 bra perioder, det går inte att säga något om, men den svaga effektiviteten sett till vad man skapar framåt är lite av ett varningstecken. Inte för att jag tror att Malmö kommer kunna vända serien tack vare bra försvar eller starkt målvaktsspel, utan jag blir mer fundersam över om AIK kan spela ur sig själva om självförtroendet dalar.
Vi ska inte bli allt för negativa eftersom AIK spelat otroligt bra utan att kanske ha önskvärd utdelning. Det ska ju sägas att Malmö gör allt för att låsa ner AIKs bästa spelare vilket leder till att djupet i laget måste kliva fram mer. Från onsdagens match kunde man ana att många spelare tog mer plats än vad de gjort tidigare. Oscar Vuollet, Jonathan Davidsson, Lars Bryggman m.fl. Tog chanserna i offensiven och även backar som inte är poängvana den här säsongen i form av Victor Grahn och Emil Djuse har klivit fram när det behövts.
Så, egentligen ska man kanske inte bli orolig över något mer än att en fundering kan vara befogad. AIK har ett djupt och jämnt lag som kan prestera över alla metrar på banan – jag ser inte många supertydliga svagheter. De som skulle vara de svagaste är om formen på samtliga är på botten och laget inte är på tårna.
Vad beträffar Malmö kunde jag ana att så fort de tog ledningen började de chippa ut puckar i väntan på att Skellefteå skulle göra misstag.
Det har ofta varit en strategi för motståndarna att checka hårt på AIKs backar för att störa det kreativa uppspelet men i år upplever jag att AIK har en så pass stark backlinje att laget inte lider i samma utsträckning av hård forecheck. Nu är det mest frustrationen att inte göra mål som mest spökar hos laget när det blir slarviga uppspel.
Disciplinen är det inget fel på än så länge och man håller sig utanför utvisningsbåset, vilket Malmö också gör mycket bra. Det kan vara den avgörande faktorn till varför målskyttet inte suttit som det ska för AIK eftersom de förlitat sig på ett starkt Powerplay under säsongen.
Nu väntar minst 2 matcher till och Skellefteå har möjligheten att gå vidare till seminfinal redan på söndag. Mycket ligger i deras händer med den kvaliteten på de spelare som finns i truppen. De får inte lämna något åt slumpen – de själva måste bestämma sig för att vinna.
