Första perioden var verkligen ett exempel på att Skellefteå inte var med. I kombination av att Skellefteå inte alls hade stäm på något över huvud taget till att Malmö hade klaffat spelet otroligt väl så fick de svartgula känna sig pressade.
Skellefteå ådrog sig många utvisningar som Malmö visserligen inte utnyttjade, men de kunde ändå gå från första perioden med en 1-0 ledning. Det var sannerligen ett tamt Skellefteå som missade allt ifrån gap control till enkla uppspel. Fanns det något som skulle gå fel kunde det gå fel helt enkelt. Det ska sägas dock att Malmö var högst delaktiga att göra Skellefteå dåligt, deras prestation i första perioden är deras hittills bästa.
Hur som helst kunde AIK hålla siffrorna nere till 1-0 och efter periodpausen kunde vi ana ett embryo till något bättre.
Visserligen tog inte Skellefteå isen med storm, men de visade sig att vara med i matchen igen. Man satt inte kvar på bussen längre och fokuset började titta fram. Främst tog Skellefteå tag i matchen efter att de hade sitt första powerplay och lyckades bibehålla ett anfall under en längre period. Det var aldrig riktigt samma tryck vi kunde ana i onsdags – men farten började ta sig.
Och tillslut kom kvitteringen via Mikkel Aagaard som med bestämdhet stänkte pucken i krysset bakom Blomgren och firade ordentligt därefter. Något som är en extremt viktig psykologisk pusselbit i ett vinnande lag. Det är aldrig så att firandet går till en överdrift – men känslan Mikkel förmedlar ger inte bara energi åt laget utan det förargar motståndarna. Det älskar jag att se.
Men efter en kavalkad av fler utvisningar – som Malmö inte kunde förvalta tack vara enormt bra boxplay – klev kapten Jonathan Pudas fram och presenterade sitt patenterade slagskott för Malmöpubliken. Återigen har Skellefteå vänt ett underläge och ledde nu med 2-1.
Tredje perioden upplevde jag som betydligt jämnare. Skellefteå spelade inte på ledning, men de tog inga onödiga chansningar heller. Pucken hölls inom laget men inte till den grad att anfallet led av det. Tempot blossade aldrig upp till något häpnadsväckande men det fanns ett lugn i laget som behöll ledningen på ett sofistikerat sätt i brist på bättre ord.
Det saknades dock inte chanser – Malmö var bara en stolpträff från att kvittera men inte allt för långt senare klev Pontus Johansson fram med en dumppuck vars väg ändrades i luften av en Malmöspelare. Oturligt för MIF men AIK tackade och tog emot en 3-1 ledning.
Några minuter senare ådrog sig Skellefteå, återigen, en utvisning och den här gången tog Malmö betalt. Nu var det slutminuterna och en forcering från Skåningarna väntades. 3-2 till AIK men det utökades till 4-2 i öppen kasse via Rickard Hugg.
Matchen spelades av och nu står det 3-0 i matcher – fördel Skellefteå AIK.
Malmö gjorde sin bästa match sett över 60 minuter medan AIK absolut har en del att fundera på inför fjärde matchen på söndag. Det är ingen walk in the park att spela mot ett hemmalag som inte har något att förlora, de har varit uträknade en gång under säsongen redan och har studsat mellan hopp och förtvivlan. Att MIF stjäl en match nu är inte alls omöjligt och Skellefteå gör sig själva en tjänst genom att inte sova en period till lika mycket som man gjorde idag.
