Inför matchen hade jag något på känn och det utan att egentligen basera det på något speciellt. Skellefteå vann första matchen med 4-1 och med rätt mycket marginal på spelet, varför skulle det vara någon skillnad? Ja, det kan ju vara att Malmö är ett sådant lag med “skrällpotential” som under grundserien haft stunder då de sett ut som runda miljonen men för att senare tappa fattningen och förlora 8 raka. Hockey är bra förunderligt ibland och idag trodde jag skulle vara en sådan dag – det blev nästan så också.
Det vi kan konstatera är att Malmö är laget som inte kommer att leta initiativet i matcherna, de kommer vänta på misstag och leva på chanspuckar. Och sen spela på en monstermålvakt, vilket Blomgren verkar vara.
Det var till synes en vägg som stod mellan stolparna i MIF. Ingenting verkade slinka förbi och efter den första perioden kunde man nog lika gärna ställt AIK ensamma mot Blomgren för så såg det ut. Det är sällan man får beskåda dessa enorma målvaktsprestationer men ikväll var en av dem.
I den andra perioden kommer Malmö definitivt med tillbaka i matchen. Jag upplever aldrig att de tar över på något sätt, trots att de lyckas göra 2 fler mål i andra perioden än vad Skellefteå lyckas med. Däremot tog AIK några kliv tillbaka och lät Malmö flytta upp spelet mer för att senare spela på bra självförtroende när AIK inte kunde skapa lika mycket farligt som i första.
Något som kan verka lite oroväckande är just att Skellefteås superkedja med Oscar Lindberg, Rickard Hugg och Mikkel Aagaard inte alls kommer till poängmässigt ännu. Don’t get me wrong – de spelar fortfarande fantastisk bra hockey men poängen uteblir och det självförtroendet kommer vara ohyggligt viktigt i resterande matcher.
Om AIK slår ut Malmö kommer det betydligt tuffare motstånd i senare serier och då måste dessa tre herrar prestera på topp.
AIK går till pausvila med 2-0 bakåt och någonstans verkar det behövas en murbräcka för att kunna rå på Blomgren.
Det som var en period där AIK var otroligt framåtlutande bar frukt: Oscar Lindberg hänger en reduceringskasse tidigt och många axlar lättade nog ordentligt. Härifrån torde det gå raka vägen till kvittering eller hur?
Det tog aldrig den farten man önskade men tillslut kunde Victor Grahn slå till och kvittera matchen.
För att sluta Pite-bo cirkeln kunde Lars Bryggman med endast 11 sekunder kvar slänga sig på en returpuck och stänka dit segerpucken.
Överlag gör AIK en typisk AIK - match. Spelet tummas inte på och man skapar enormt mycket chanser, målen uteblir bara. Det kändes lite som att studsarna inte var med killarna men i slutändan vann AIK rättvist och utökade ledningen i serien till 2-0.
