Förutom att dessa två herrar var med och avgjorde matchen i onsdags har de båda spelat en stabil roll för AIK under säsongen och lär vara båda viktiga för laget kommande slutspelsmatcher.
Lars Bryggman
Skellefteå AIK försökte redan föregående säsong få tag på Lars Bryggman men efter strul vid deadline fick han först ansluta inför 25/26.
I början var jag lite skeptisk till L.B. Inte för att han saknade någon form av skill eller storlek – utan för att han kändes lite fel till AIKs filosofi.
Det gick inte fort, han verkade inte hänga med i passningstempot AIK vill sätta och hans tidiga roll i powerplay var nästan katastrofal.
Men ju längre säsongen gick, desto bättre blev han. Om det fanns en kurva så gick den uppåt och har inte vänt ännu. Han plockades bort från powerplay och fick en mer “anonym” roll lägre i hierarkin. Något jag trodde skulle ge honom fog för att be om en trejd, men han blev kvar och började även producera poäng.
Ju längre säsongen gick desto mer började man förstå hans storheter. Det finns en smartness som han använder tillsammans med sin långa räckvidd. När han började anpassa sig tillbaka till SHL-tempot och bekanta sig alltmer med Skellefteås filosofi, då syntes det en enormt bra tvåvägsforward.
Det går fortfarande inte fort, men blicken för spelet går att jämföra med de bästa de passningsläggare i ligan. Lars kommer aldrig att vara en poängspruta i SHL, men att vara en spelare som kan göra 0.5 poäng/match med 10+ mål samtidigt som han är en som kan spela i alla former är guld värt. Förutom hans spel verkar han även vara en bra gubbe i omklädningsrummet.
Viktor Grahn
Grahnen anslöt till Skellefteå i början av säsongen och tog direkt en plats bredvid Jonathan Pudas efter att Måns Forsfjäll var bekräftad skadad igen. Viktor som spenderat mestadels av sin karriär i hockeyallsvenskan skulle nu få en roll med en av SHLs bästa backar genom tiderna sett till poängproduktion. Det var en stor roll att axla, men det har aldrig funnits några tvivel sen start.
Alla lag behöver en bra målvakt och alla lag behöver även bra defensiva backar. Du vinner inget utan en bra målvakt eller stabil defensiv, jag anser att det här är grunden i lagbyggen.
Med spelare som Arvid Lundberg och Måns Forsfjäll har AIK byggt ett starkt försvar som komplementeras av spetsen med spelare där Jonathan Pudas och Pontus Johansson är de dominanta namnen. Viktor Grahn hade mycket att bevisa för att ta sin plats och ska vi prata om en jämn spelare då har vi nr 3 att titta på.
Viktor kommer sällan få de stora rubrikerna, förutom när han gör kvitteringsmål som senast mot Malmö, men han kommer alltid att göra det jobbet som krävs.
Att axla rollen som den ansvariga i defensiven bredvid Pudas är ingen enkel uppgift men jag tror att mycket av Pudas framgång i år går till att han spelat med Viktor Grahn. Inte att han gjort en massa med assist eller mål åt kaptenen, utan att han tagit de defensiva starterna och boxplayminuterna som annars Pudas fått ta över och sprida sina kunskaper på.
Viktor Grahn är inte SHL-debutant för i år, men han gör sin första hela säsong i SHL men det ser ut som att han lirat i ligan 10+ år. Det finns en mognad och stabilitet som bara kanske kan trumfas av Arvid Lundberg, men då är det inte långt borta.
Summa summarum om dessa två Pite-pojkar är att de tagit stora roller i ett lag med stora ambitioner. De försvinner i skymundan när rekord sätts och poäng produceras i ohygglig fart. Men spelare som dessa är spelare som är en stomme i ett vinnande lag och AIK har fyndat två guldkorn från norrbotten.
