Näää... knappast play off...

Huddinge avlossade 0 skott på tre powerplay, man spelade ett försvarsspel som stundtals såg ut som en hönsgård och man brände klara chanser då man lyckades skapa en. Till och med det obligatoriska ledningsmålet för bortalaget kom, efter några minuter av den första perioden. Efter en fin start på serien så har man vikit ner sig, precis när man behöver vara som bäst, i matcherna mot jämna lag från mitten av tabellen, dit nu Huddinge verkat förpassat sig för ett bra tag framöver.

Piteå kämpade och spelade, men framförallt gjorde man mål. Speciellt den tredje anfallaren hängde med i anfallen och skapade farligheter i slottet menas Huddinges anfall präglades av byten, man var för trötta helt enkelt. På ett powerplay kunde Huddinge byta tre, fyra gånger. Inte en suck av kämpeglöd syndes i hemmalaget, inte ens en kroppstackling så långt ögat nådde.

Trots att Henrik Johanssons andra mål för kvällen betydde reducering till 2-3 så var man aldrig riktigt nära. Axtilius idiotrusning mot en fri Fredrik Davidsson i Piteå med pucken under full kontroll kunde inte betyda något annat än att Davidsson i tom kasse kunde lägga matchavgörande 2-4. Sömnigt Huddinge, än har tåget inte gått, men det är verkligen på väg att lämna Huddinge Station...

(Referatet från HuddingeHockey.com)