Hockeyzon
2019-03-27 00:17
Slutspelsbloggen: Är det slutspelsspöken som hägrar i Karlstad?
HV71 besegrade Färjestad i rond tre av kvartsfinalen. SvenskaFans Andreas Lundskog sätter nu ett varningens finger kring om favoriterna verkligen kommer att palla trycket?
Andreas Lundskog
4 kommentarer
"Förbluffad över hur mycket öppna spjäll som båda lagen spelade med"
Kvartsfinaler är kanske den mest ovissa och otäcka delen av ett slutspel. I alla fall för det laget som målas upp som det stora favoriterna. Oftast är det alltid någon underdog som lyckas få till en skräll och där den stora favoriten faller och oftast betecknas säsongen som den mindre typen av fiasko. De båda lagen kom med varsina segrar i bagaget där båda lagen hade agerat party-crashers i hemmaarenorna. Färjestad kom inför det här mötet som skyhöga favoriter, med all rätt egentligen. Värmlänningarna har visat prov på en enorm skicklighet med sitt spel som nästan fått nästan blåst motståndarna av banan med det efterföljande vinddraget.
En backsida med som har sina styrkor i båda delarna av banan och ett utav seriens främsta målvaktspar. Mot ett HV71 som har haft en säsong som gått som en berg och dalbana men som ändå ryckte upp sig när det gällde som mest i slutet. Ingen av lagen hade egentligen imponerat under de två första matcherna som fått en utgång som varit allt annat än logiska. Färjestad var vassare i det första mötet om man ser genomgående under sextio minuter hockey.
Ändå vann HV71 den matchen. Omvända roller i söndags när lagen möttes i Kinnarps Arena där hemmalaget var spelmässigt bättre i de två första akterna men där Färjestad klev upp start i den sista akten och bärgade segern. Där och då så kändes det till mångt och mycket som att Färjestad hade löst upp knutarna och satt sig i förarsätet. Och det var ett Karlstadlag som satte gasen i botten redan från start. Det tog bara 2:44 innan Oskar Steen kliniskt från Gretzky-position hittade en fristående Alexander Johansson som satte sitt första mål för säsongen. Den första akten blev sedan fylld av lite klassisk vidrutetrokarhockey som ett lätt oväder med snöblandat regn.
Det var chanser både här och där och jag var nästan förbluffad över hur mycket öppna spjäll som båda lagen spelade med. Genomgående var det stora öppna ytor i både den nordliga och söderliga delen av isen. Och just att byta chanser mot ett skridskostarkt Färjestad trodde jag att det skulle bli lite av en självmordstaktik från HV71:s sida.
"Matchen spelades i Löfbergs men där befann sig inte Färjestad "
Istället sprattlade man till och vände allt på 71 sekunder. Christoffer Thörngren visade att han nog hade behövts i det svenska fotbollslandslaget ikväll när han lyckades styra in kvitteringen via sin skridsko. Och där och då kändes Färjestad oerhört skakade och 71 sekunder senare så kunde Isac Brännström sätta in 1-2 pucken efter en rejäl markeringsmiss av Färjestadsförsvaret. Och självklart blev det inte ett mindre vanskligt läge för hemmalaget när återigen Thörngren satte hemmalaget på pottan med sitt 1-3 mål redan efter 32 sekunder i den andra perioden.
Matchen spelades som bekant i Löfbergs Arena men där kändes det inte som att Färjestad befann sig under till den till närmast första halvan av den andra perioden. HV71 kändes hetare men på samma gång kyligare, jag tänker i det fysiska spelet när det väl började vevas på klassiskt slutspelsmanér. Färjestad trummade igång något och fick sina lägen men det saknades någonting. Likadant blev det i den tredje akten där Färjestad såg ut att ha kört fast. 2-3 målet genom Gustav Rydahl kändes mer som att det var gjort med hjärtlugnräddning.
Och jag börjar verkligen fundera, har det återigen börjat spöka i katakomberna i den gamla kaffepannan? Färjestad har inte nått en semifinal sedan silversäsongen 2013/14. Två uttåg i åttondelen och två i kvartsfinalen. Och undrar om inte de där hjärnspökena börjar växa sig in allt mer i Karlstadklubben just nu.
Var är spelglädjen, frenesin och energin?
På isen så tycker jag att man ser det tydligt. Var är frenesin, energin och den där enorma spelglädjen som man spelade med i grundserien? Idag kändes det handfallet, nervöst och tafatt. Var är den där måltjuven i Mikael Lindqvist? Var är en sådan spelskicklig lirare som Jokaim Nygård? De måste kliva fram och ta vara på de där chanserna. Och frågan är hur Johan Pennerborn kommer att reagera inför de kommande ronderna. Jag tror det handlar mest om att spelarna måste få ner axlarna och börja njuta istället. Nu tänker man alldeles för mycket och ser mest ut att vara rädda för att göra misstag. Släpp sargen och börja spela på kreativitet säger jag.
Ändå måste man rikta ett stort beröm till HV71 som genomförde på snudden en perfekt bortamatch. Framför allt i förvarspelet där man har lyckats fått ner Färjestads enorma fart. Alla tränare som jag har pratat med under säsongen att det just handlar om det. Få ner Färjestads fart och spelvändningar. Och det kan jag säga är lättare sagt en gjort. På förhand trodde jag att det skulle bli HV:s stora akilleshäl att de defensiva backarna inte skulle hänga med i Färjestads tempo. Idag dödande man näst intill av Färjestads kvitteringsjakt på ett imponerande sätt.
Och som grädden på moset för HV71 så var det alltså den forna FBK-liraren Christoffer Thörngren som skulle stå som matchvinnare med sina två mål. Han som egentligen hade ett kontrakt med FBK över även denna säsong men som båda parterna kom överens att bryta. Nu fick han stå som hjälte i sin forna hemmaarena.
Och frågan är om de där slutspelsspökena lite lever kvar i Löfbergs Arena?
Det återstår som sagt att se.
Kvartsfinaler är kanske den mest ovissa och otäcka delen av ett slutspel. I alla fall för det laget som målas upp som det stora favoriterna. Oftast är det alltid någon underdog som lyckas få till en skräll och där den stora favoriten faller och oftast betecknas säsongen som den mindre typen av fiasko. De båda lagen kom med varsina segrar i bagaget där båda lagen hade agerat party-crashers i hemmaarenorna. Färjestad kom inför det här mötet som skyhöga favoriter, med all rätt egentligen. Värmlänningarna har visat prov på en enorm skicklighet med sitt spel som nästan fått nästan blåst motståndarna av banan med det efterföljande vinddraget.
En backsida med som har sina styrkor i båda delarna av banan och ett utav seriens främsta målvaktspar. Mot ett HV71 som har haft en säsong som gått som en berg och dalbana men som ändå ryckte upp sig när det gällde som mest i slutet. Ingen av lagen hade egentligen imponerat under de två första matcherna som fått en utgång som varit allt annat än logiska. Färjestad var vassare i det första mötet om man ser genomgående under sextio minuter hockey.
Ändå vann HV71 den matchen. Omvända roller i söndags när lagen möttes i Kinnarps Arena där hemmalaget var spelmässigt bättre i de två första akterna men där Färjestad klev upp start i den sista akten och bärgade segern. Där och då så kändes det till mångt och mycket som att Färjestad hade löst upp knutarna och satt sig i förarsätet. Och det var ett Karlstadlag som satte gasen i botten redan från start. Det tog bara 2:44 innan Oskar Steen kliniskt från Gretzky-position hittade en fristående Alexander Johansson som satte sitt första mål för säsongen. Den första akten blev sedan fylld av lite klassisk vidrutetrokarhockey som ett lätt oväder med snöblandat regn.
Det var chanser både här och där och jag var nästan förbluffad över hur mycket öppna spjäll som båda lagen spelade med. Genomgående var det stora öppna ytor i både den nordliga och söderliga delen av isen. Och just att byta chanser mot ett skridskostarkt Färjestad trodde jag att det skulle bli lite av en självmordstaktik från HV71:s sida.
"Matchen spelades i Löfbergs men där befann sig inte Färjestad "
Istället sprattlade man till och vände allt på 71 sekunder. Christoffer Thörngren visade att han nog hade behövts i det svenska fotbollslandslaget ikväll när han lyckades styra in kvitteringen via sin skridsko. Och där och då kändes Färjestad oerhört skakade och 71 sekunder senare så kunde Isac Brännström sätta in 1-2 pucken efter en rejäl markeringsmiss av Färjestadsförsvaret. Och självklart blev det inte ett mindre vanskligt läge för hemmalaget när återigen Thörngren satte hemmalaget på pottan med sitt 1-3 mål redan efter 32 sekunder i den andra perioden.
Matchen spelades som bekant i Löfbergs Arena men där kändes det inte som att Färjestad befann sig under till den till närmast första halvan av den andra perioden. HV71 kändes hetare men på samma gång kyligare, jag tänker i det fysiska spelet när det väl började vevas på klassiskt slutspelsmanér. Färjestad trummade igång något och fick sina lägen men det saknades någonting. Likadant blev det i den tredje akten där Färjestad såg ut att ha kört fast. 2-3 målet genom Gustav Rydahl kändes mer som att det var gjort med hjärtlugnräddning.
Och jag börjar verkligen fundera, har det återigen börjat spöka i katakomberna i den gamla kaffepannan? Färjestad har inte nått en semifinal sedan silversäsongen 2013/14. Två uttåg i åttondelen och två i kvartsfinalen. Och undrar om inte de där hjärnspökena börjar växa sig in allt mer i Karlstadklubben just nu.
Var är spelglädjen, frenesin och energin?
På isen så tycker jag att man ser det tydligt. Var är frenesin, energin och den där enorma spelglädjen som man spelade med i grundserien? Idag kändes det handfallet, nervöst och tafatt. Var är den där måltjuven i Mikael Lindqvist? Var är en sådan spelskicklig lirare som Jokaim Nygård? De måste kliva fram och ta vara på de där chanserna. Och frågan är hur Johan Pennerborn kommer att reagera inför de kommande ronderna. Jag tror det handlar mest om att spelarna måste få ner axlarna och börja njuta istället. Nu tänker man alldeles för mycket och ser mest ut att vara rädda för att göra misstag. Släpp sargen och börja spela på kreativitet säger jag.
Ändå måste man rikta ett stort beröm till HV71 som genomförde på snudden en perfekt bortamatch. Framför allt i förvarspelet där man har lyckats fått ner Färjestads enorma fart. Alla tränare som jag har pratat med under säsongen att det just handlar om det. Få ner Färjestads fart och spelvändningar. Och det kan jag säga är lättare sagt en gjort. På förhand trodde jag att det skulle bli HV:s stora akilleshäl att de defensiva backarna inte skulle hänga med i Färjestads tempo. Idag dödande man näst intill av Färjestads kvitteringsjakt på ett imponerande sätt.
Och som grädden på moset för HV71 så var det alltså den forna FBK-liraren Christoffer Thörngren som skulle stå som matchvinnare med sina två mål. Han som egentligen hade ett kontrakt med FBK över även denna säsong men som båda parterna kom överens att bryta. Nu fick han stå som hjälte i sin forna hemmaarena.
Och frågan är om de där slutspelsspökena lite lever kvar i Löfbergs Arena?
Det återstår som sagt att se.
