Alla förstod på förhand att semifinalen mellan Sverige och Finland skulle bli en jämn historia. JVM-matcher mellan dessa nationer är nästan alltid det. Faktum är att vi får gå tillbaka till 2017 för att hitta en match mellan Sverige och Finland som inte var en uddamålsseger för något av lagen.
Ändå känner jag att man som svensk alltid har gott självförtroende inför matcherna mot “lillebror”. Det kanske är dumt i och med att Finland har åtnjutit större framgång än Sverige både på herr- och JVM-sidan under 2020-talet, men så är det för mig åtminstone.
Det självförtroendet byts dock ofta ut mot oro och ångest, om inte i samband med att pucken släpps så när Finland gör sitt första mål. Semin mot Finland var inget undantag och även om Sverige fick en kanonstart med mål efter 36 sekunder så var Finland det klart bättre laget i första perioden och fick matchen precis dit de ville.
Andra var dock en uppryckning från Sverige där rätt spelare klev fram. Först mål av Ivar Stenberg, assisterad av Eddie Genborg, och sen var det dags för det omvända när Stenberg serverade Genborg till 3-2. Trots ett otroligt turmål av Finland så var det ett gynnsamt resultat och känslan var att Sverige borde kunna ro hem detta i tredje.
Det lyckades man dock inte med, mycket på grund av ett alldeles för passivt och fegt spel där Sverige skvätte puckar och tillät Finland komma in i anfallszon alldeles för enkelt gång på gång. Kvitteringen kom också med sex minuter kvar, och även om just den situationen var slumpartad så var det välförtjänt sett till matchbilden i tredje.
Gastkramande avslutning
Förlängning och tre mot tre spel i tio minuter alltså (bedrövligt med tre mot tre i slutspelssammanhang för övrigt). Det är knappast en spelform som är snäll mot nerverna om vi säger så, och efter att ha sett Viggo Björck bränna tre frilägen var jag övertygad om att det stod skrivet i stjärnorna att Finland skulle vinna. Den känslan blev inte svagare när just Björck åkte på en otroligt billig utvisning med dryga två minuter kvar.
Finland fick alltså chansen att spela två minuter i fyra mot tre, ett ypperligt tillfälle att avgöra matchen. De med starkt minne kommer säkert ihåg att det var på exakt det sättet Finland slog Sverige i semin 2025, sen svensk utvisning i övertid och sedan finskt avgörande i powerplay. Hockeygudarna, Love Härenstam och de svenska boxplay-spelarna ville dock annat den här gången och Sverige stretade emot och tog matchen till straffar.
Straffar är likt tre mot tre i övertid, knappast snällt mot nerverna och det började svagt för svensk del. Efter fyra straffomgångar ledde Finland med 1-0 och Sveriges kapten Jack Berglund var piskad att sätta sin straff för att ta kampen vidare. Berglund som också var monumental i det numerära underläget i OT var dock totalt iskall och lurade upp den finska keepern Rimpinen på läktaren och kvitterade.
Därefter väntade “suddenstraffar” som pågick i tre rundor innan Anton Frondell ÄNT-LI-GEN kunde avgöra semin en bra bit in på måndagsnatten. En oerhörd lättnadskänsla för Tre Kronor och hela nationen, men uppdraget är inte slutfört…
“Drömmotstånd” i finalen
Vi alla är smärtsamt medvetna om Juniorkronornas oförmåga att vara bäst när det gäller. Sedan det ikoniska guldet 2012 när Mika Zibanejad avgjorde mot Ryssland i förlängning har Sverige spelat fyra finaler och förlorat varenda en, dessutom har två av dessa finalförluster kommit på hemmaplan, en i Malmö och en i Göteborg.
Sveriges “förbannelse” i JVM står sig dock slätt mot Tjeckiens dystra facit. Det har nämligen hunnit gå ett kvarts sekel sedan tjeckerna senast stod högst på prispallen i ett JVM. Då, 2001 alltså var det den tidigare kultspelaren i Mora och Brynäs Pavel Brendl som var den stora segermakaren med tio poäng på sju matcher.
I år är det spelare som Vojtech Cihar och Tomas Galvas som har nyckelroller för Tjeckien, och som har burit dem till finalen. Det är givetvis starkt av Tjeckien att gå till final, och i synnerhet att slå ut Kanada på vägen, men vi måste kalla en spade för en spade här. Tjeckien är absolut ett drömmotstånd i en JVM-final sett till vilka lag som man brukar stöta på där. Oddsmakarna har Sverige som knappa favoriter, så hade det inte varit om det Kanada eller USA stått på andra sidan.
Ingången från svenskt håll är därför glasklar. Vinner vi inte nu, med den här truppen, mot det här motståndet så undrar jag om vi någonsin gör det.
TV: Magnus Hävelid om truppen och guldchansen
