När Kanada överraskande nog åkte ur hockey VM i torsdags mot Danmark var det en historisk sensation, men den danska knallen hade även en annan effekt. Den gav ett utomordentligt bra guldläge till Sverige.
Inför semifinalerna var Sverige tunga favoriter till att ta hem VM-guldet. Oddsmarknaderna gav inte ens två gånger pengarna på svenskt guld och det var inte svårt att se varför. Det krävdes bara seger mot USA i semifinalen innan Danmark eller Schweiz väntade i final. En överkomlig uppgift, speciellt för det här stjärnfyllda svenska landslaget som precis hade städat undan Tjeckien utan större problem.
När semifinalen mot USA började såg det dock ut att vara allt annat än överkomligt för Tre Kronor. Passningsspelet var ängsligt och slarvigt och Sverige stod för ett direkt mesigt närkampsspel, totalt utspelade. Målen kom också, USA gick till periodvila med ledning 2-0 efter ett par tveksamma målvaktsingripanden från Jacob Markström.
Kanske läge att ge laget en hårtork i periodpausen? Byta målvakt? Åtminstone slänga om lite i kedjorna? Nä, inte om man heter Sam Hallam inte. Nu vet jag förvisso inte vad som sades i det svenska omklädningsrummet i periodpausen men vad det än var så gav det ingen effekt. Den andra perioden fick exakt samma resultat som den första, 2-0 USA och totalt 4-0, ridå.
Det Hallam borde gjort inför andra kom istället inför tredje, när det redan var för sent med andra ord. Markström byttes mot Ersson och det slängdes om lite i kedjorna. Förändringarna gav ett litet lyft och Sverige gjorde två mål i tät följd och fick tillbaka hoppet. Det släcktes dock med knappa nio minuter kvar att spela när USA utökade till 5-2 och dödade matchen, även 6-2 kom i öppen målbur när Sverige gjorde ett desperat försök i slutet.
Sorti i semifinal alltså och ännu en turnering utan guld eller ens finalplats under Hallam. Han har visserligen kontrakt ett år till men det här går inte längre. Förtroendet för Sam Hallam är förbrukat.
