VM 2025
2025-05-25 19:47
Krönika: "Ett brons – varken mer eller mindre"
Sverige landade på en tredjeplats men bronset känns inte som någonting att fira.
Hanna Thompson
Chanslöst. Fiasko. Sämst genom tiderna.
Det är ord som använts i rubriker om semifinalförlusten efter att Sverige missat att ta sig till final för sjätte året på raken. Alla förluster svider, men lördagens semifinalförlust var brutal. Ett landslag som blev utbuat på hemmaplan, inte helt oförtjänt, och spelare som såg helt tomma ut i blicken när de anlände till mixade zonen.
Det blev en känslostorm för såväl publik som Tre Kronor själva. För bevis, se förbundskapten Sam Hallams framträdande i studion efter matchens slut. En pratstund som slutade med kängor till både Niklas Jihde och Erik Granqvist. En förlust blandad med halvtproverande kommentarer var nog för att Hallam skulle ryta till en aning.
När vi ändå är på ämnet tyckte jag inte det hela var så farligt från varken av sidorna. Istället för att fördöma någon av de involverade som många var snabba med i kommentarsfälten, vill jag hellre uppmuntra till mer sådant "ord-gurgel" framöver. Jag fann det lite uppiggande när det hettade till i sändning — en faktor som saknades på isen.
Den låga intensiteten återkom under den första perioden från Sverige under bronsmatchen. Ett ljummet tempo för en ljummen match. Det märktes även när man blickade ut över publiken, då det för första gången på länge inte var fullsatt i arenan. Gissningsvis har ett antal valt att bojkotta dagens match. Den gula massan som var på plats ska däremot ha eloge för den energi de bidrog. Lördagens synder bortblåsta och förlåtna.
I andra perioden kunde Sverige spräcka nollan och ledningen utökades, även om Danmark kunde stå för ett par reduceringsmål. Efter slutsignal var det ändå de gulklädda som säkrat bronspengen. Trots det hade jag personligen svårt för att hitta glädje kring resultatet. Vinst mot Danmark var förväntad. Det i sig var ingen bragd som var utanför Sveriges förmåga. Denna upplaga av det svenska landslaget bör ha kunnat uppnå mer. De har talangerna för det, men det går inte alltid som man vill.
Ett brons är ett brons, men det färgas av den bittra smaken i munnen från gårdagen.
Det är ord som använts i rubriker om semifinalförlusten efter att Sverige missat att ta sig till final för sjätte året på raken. Alla förluster svider, men lördagens semifinalförlust var brutal. Ett landslag som blev utbuat på hemmaplan, inte helt oförtjänt, och spelare som såg helt tomma ut i blicken när de anlände till mixade zonen.
Det blev en känslostorm för såväl publik som Tre Kronor själva. För bevis, se förbundskapten Sam Hallams framträdande i studion efter matchens slut. En pratstund som slutade med kängor till både Niklas Jihde och Erik Granqvist. En förlust blandad med halvtproverande kommentarer var nog för att Hallam skulle ryta till en aning.
När vi ändå är på ämnet tyckte jag inte det hela var så farligt från varken av sidorna. Istället för att fördöma någon av de involverade som många var snabba med i kommentarsfälten, vill jag hellre uppmuntra till mer sådant "ord-gurgel" framöver. Jag fann det lite uppiggande när det hettade till i sändning — en faktor som saknades på isen.
Den låga intensiteten återkom under den första perioden från Sverige under bronsmatchen. Ett ljummet tempo för en ljummen match. Det märktes även när man blickade ut över publiken, då det för första gången på länge inte var fullsatt i arenan. Gissningsvis har ett antal valt att bojkotta dagens match. Den gula massan som var på plats ska däremot ha eloge för den energi de bidrog. Lördagens synder bortblåsta och förlåtna.
I andra perioden kunde Sverige spräcka nollan och ledningen utökades, även om Danmark kunde stå för ett par reduceringsmål. Efter slutsignal var det ändå de gulklädda som säkrat bronspengen. Trots det hade jag personligen svårt för att hitta glädje kring resultatet. Vinst mot Danmark var förväntad. Det i sig var ingen bragd som var utanför Sveriges förmåga. Denna upplaga av det svenska landslaget bör ha kunnat uppnå mer. De har talangerna för det, men det går inte alltid som man vill.
Ett brons är ett brons, men det färgas av den bittra smaken i munnen från gårdagen.
