Staffan kom till Djurgårdens A-lag säsongen 2002-03. Det var tänkt att han skulle återvända till Huddinge men han spelade så bra under försäsongen att han fick stanna. Staffan var en stor fysisk defensiv back, som också kunde hjälpa till i offensiven. En back med ledaregenskaper, som tränare litade på. Han stod inte ut genom det mest bländande spelet så han fick sällan mest uppmärksamhet. Men han samlade laget och spelade tryggt. Styrde positionsspelet och slarvade i princip aldrig.
De kvaliteterna var han inte sen med att visa i Elitserien. Han gjorde i sin premiärsäsong 10 poäng på 48 matcher. Satt även en del i utvisningsbåset. Därutöver 12 slutspelsmatcher. För Djurgårdens del slutade man på 4:e plats i tabellen. Vi hade en viss Niklas Wikegård som tränare. Två slutspels-under dogs möttes i kvartsfinalen, Djurgården och Hv71. Det blev en jämn och spännande serie som gick till 7 matcher. Den sista matchen vanns med 3-0 på Hovet. I semifinalen väntade ett desto bättre Färjestad i en serie där Djurgården verkligen bjöd upp till dans, men där kvaliteten inte räckte till. Där tog säsongen slut. Staffan bidrog med mycket och hade duktiga poänggörare som Fredrik ”Linkan” Bremberg och Kristofer Ottoson att spela med, men det räckte inte mot den upplagans Färjestad.
* Innan säsongen 2002-03 blev han draftad i 9:e rundan av Toronto Maple Leafs.
*Säsongen 2002-03 spelade han i Djurgården med brorsan Niklas Kronwall som sedermera, likt Staffan själv, skulle uppleva internationella framgångar och viktiga roller i landslaget, och ta titlar. Säsongen 2003-04 stack Niklas över till NHL och Detroit Red Wings.
Djurgårdssäsongen därpå gjorde Staffan 6 poäng på 44 matcher. Samma backklippa. Spelade 4 slutspelsmatcher. Djurgården var fortfarande ett bra Elitserielag och Staffan var en naturlig del i lagbygget. Djurgården slutade 5:a i grundserien. Åkte sedan ut i kvarten mot Frölunda med 3-1 i matcher. Det var uppenbart att man nu var ganska långt borta från sm-guldårets framgångar, tre år tidigare.
Säsongen 2004-05 gjorde Staffan 5 poäng och spelade 35 matcher i ett stjärntoppat Djurgården, som fylldes på av NHL-spelare i och med lockouten. Staffan spelade genom hela slutspelet och intog samma stabila roll, och var en del av en viktig backuppsättning. Det blev respass mot Frölunda i semifinal, som hade Elitseriens bästa lag, med de bästa NHL-förstärkningarna.
Till NHL
Sen blev det Toronto Maple Leafs, klubben som draftade honom. Samma roll, samma egenskaper, högre nivå. Det blev lite spel för farmarlaget Toronto Marlies och mer spel för Maple Leafs, 1 poäng på 34 matcher. Anledningen var att han var lite för bra för farmarlaget den säsongen, med 11 poäng på 16 matcher. Maple Leafs kämpade med de förutsättningar de hade men missade slutspel. De spelade inte dåligt men många lag höll en väldigt hög högstanivå det året. Tufft för stora namn som kapten Mats Sundin, McCabe, Belfour, tränare Pat Quinn, och grabbarna. Första gången Maple Leafs missade slutspel sedan 1998. Följande säsong blev det enbart spel med Marlies. 2008-09 fick Staffan chansen i Maple Leafs igen men lyckades inte riktigt ta en ordinarie plats. Desto viktigare var han fortfarande för Marlies fram till 2009-10 då han trejdades till ett annat NHL-lag, Calgary Flames. Åter igen, spelade bra i NHL men ännu bättre än AHL.
En hastig comeback
På hösten 2010 återvände Staffan till Djurgården på ett 1-årskontrakt. Han gjorde 2010-11, 20 poäng på 45 matcher. Han förstärkte ett Djurgården som redan hade förväntningarna att vara ett topplag, med SM-silver taget säsongen innan. Det blev en 6:e plats i tabellen och sedan respass i kvarten mot Luleå, som vann serien med 4-3. En viss Marcus Krüger vann den interna skytteligan. Det blev en väldigt jämn serie där Djurgården vände 0-3 till 3-3 i matcher, men där Luleå tyvärr avgjorde match 7 i förlängning.
2011-12 blev han värvad till KHL till Severstal Cherepovets och säsongen därpå till toppklubben i samma liga, Lokomotiv Jaroslavl. Staffan blev snabbt assisterande lagkapten och stannade i 8 säsonger. Huvudkaptensrollen blev han tilldelad 2015-16. Staffan med familj ska ha betraktat klubben och staden som sitt andra hem.
Under VM 2013 var Staffan lagkapten för Tre Kronor som tog guld. Under Vinter-OS 2018 var han assisterande lagkapten för Tre Kronor.
Efter 18 år som hockeyproffs klev Staffan åt sidan, säsongen 2019-20. En lagkapten som man saknar i sina gamla klubbar än idag. Karriären kunde ha fått ett värdigare slut eftersom Lokomotiv Jaroslavl inte tog sig hela vägen fram trots högre förväntningar, men vilken karriär Staffan själv har haft.
Han jobbar idag som expert hos TV4. En man som andas hockey dygnet runt. Han har rätt att uttala sig för han vet vad han talar om. Det vore häftigt att få in honom till Djurgårdens tränarstab någon dag. Man kan lita på att han höjer sina lags förmågor, det har han visat.
