Osmickrande siffror
Det är ingen direkt hemlighet att den senaste månaden varit en tuff period för Djurgården. Senaste trepoängaren kom den 25:e november i 1-0 segern över Färjestad hemma på Hovet. Därefter har stockholmarna skrapat ihop ynka fem poäng på nio matcher innan kvällens möte med Timrå. Och det är inte bara poängskörden som varit svag, spelet har nått rekordlåga nivåer med underliggande siffror som tillhör den absoluta botten av SHL. Med statistiken i bakhuvudet och fortsatt många spelare borta var hoppet om poäng mot ett för stunden formstarkt Timrå därför låg.
Brister i defensiven
Under lördagen reste Djurgården genom ett vinterland till arenan där SHL-degraderingen förkunnades för knappt fyra år sedan. De mindre lyckade matcherna från kvalspelet såg ut att ha konserverats och nu förföljt de för kvällen gulklädda spelarna i DIF, trots att Ludvig Rensfeldt var den enda spelaren med skölden på bröstet våren 2022.
Timrå tog en tidig ledning och sekvensen som föranledde målet är ett utmärkt exempel på hur enkelt det är för motståndare att såra Djurgården. Med en enkel kroppsfint vann TIK-spelaren insida och kunde enkelt slänga in en puck mot ett vältrafikerat mål. Att spela anfallsspel mot Mesta Mästarna är just nu rena drömmen där man tillåts operera över stora ytor med möjlighet att enkelt få till rikligt med skott och farliga chanser framför en, tack och lov, mycket kompetent målvakt i Magnus Hellberg. Återigen - hade det inte varit för nummer 35 i DIF-kassen hade stockholmarna återigen gått lottlösa den här kvällen. Det börjar bli dags att ta tag i grunderna. Att släppa till 35-40 skott per match kommer inte att vara hållbart över tid. Här krävs förändring, och det snarast!
Svårigheter att skapa någonting framåt
Hur många farligheter skapade Djurgården under kvällen i Medelpad? Är man generös kan man nog komma upp i en handfull chanser. Det är uppenbart att stockholmarna har problem att hitta kontrollerade ingångar i offensiv zon och när man väl tar sig dit via dumpade puckar resulterar det ofta i en forecheck som motståndarna kan spela sig ur relativt besvärsfritt. Ja, man har fått organisera om i kedjorna och visst finns det brist på offensiv kvalité längre ner i hierarkin bland forwards. Men känslan är att man saknar en tydlig plan för att bli riktigt jobbiga och tunga att möta - det finns speed och tyngd i laget, men just nu ges det inte uttryck på isen. Samtidigt har stockholmarnas spets haft en räcka med matcher utan att man lyckats bära sitt lag offensivt. Tydligaste exemplet är Charles Hudons offensiva svacka. Innan kvällens möte stod kanadensaren noterad för ett mål på de senaste tio matcherna. Kan kvällens avgörande ha varit startskottet på en positiv målform?
Idrott är stundtals ologisk
Timrå hade full kontroll på händelserna under de första 50 minuterna och Djurgården kom ingenstans. Efter målsprutan Jonathan Dahléns 2-0 mål lade hemmalaget om sin spelplan för att försvara sig till slutsignal. Plötsligt öppnades ytor för spelarna i DIF och med två distansskott var tillställningen utjämnad.
När 60 minuter var spelade hade Djurgården, från egentligen ingenstans, lyckats sno åt sig ett poäng. Och visst bör Oula Palve ha tystat de största kritikerna? Finländaren har tillsammans med Joe Snively varit stockholmarnas främsta spelare under de två senaste matcherna.
Väl i förlängningen avgjorde Charles Hudon till de gulkläddas fördel samtidigt som Philip Holm återigen hade stor del i att Djurgården, på nytt, tog poäng mot Timrå - ett lag som stockholmarna skördat många poäng mot den här säsongen.
Om kvällens seger var rättvis? Nej. Var den på något sätt logisk? Verkligen inte - men vem har sagt att idrott är logisk? Det tar däremot inte bort faktumet att det var två otroligt viktiga poäng som landade på DIF-kontot under kvällen. Däremot krävs en spelmässig höjning hos hela laget för att man ska fortsätta hålla lagen underifrån på behagligt avstånd.
