StartishockeySHLDjurgårdens IFGenomgång av truppen: Forwards
Lagbanner
Genomgång av truppen: Forwards

Djurgården

idag kl. 10:03

Genomgång av truppen: Forwards

Med tre dagar kvar till SHL-premiären har det blivit dags att gå igenom Djurgårdens forwardsida. Här har det hänt en hel del inför säsongen när man nu gör ett försök att åter etablera sig i Sveriges högsta liga.

Author
Marcus Skogström

Senast Djurgården huserade i SHL var säsongen 2021/2022. Då premiärspelade man mot Skellefteå AIK på ett fullsatt Hovet och Ludvig Rensfeldt tog sina första skär i den blå DIF-dressen. Resten är historia och förutom att “Ludde” fortsatt huserar i laguppställningen får vi hoppas att likheterna mellan säsongerna 21/22 och 25/26 stannar här. 

Vilka tar plats bredvid "Ludde"?
Årets forward- och centersida genomsyras till stor del av ledorden kontinuitet, “grit” och järnkaminsanda. Nyss nämnda Ludvig Rensfeldt kommer utgöra navet i en fjärdekedja där han med sin rutin blir viktig i arbetet med att stänga ner motståndarnas offensiva kraft. Konkurrensen om platserna bredvid nummer 24 är hård och man kan tydligt se att Wikegårds taktik med att mönstra en bred trupp håller i sig från föregående säsong. Får vi se en fortsättning på HA-slutspelets succékedja med “Ludde”, “Brodda” och Grewe? Eller lyckas någon av Håvard Salsten eller Arvid Costmar tillskansa sig en ordinarie plats längre ner i kedjehierarkin?

Ungtupparna
Det är såklart svårt att på förhand innan säsongspremiären spika exakt hur Kimy med kollegor kommer välja att formera sina kedjor. Jag skulle däremot bli förvånad om den så uppskattade David Blomgren lämnas utanför de tolv forwards som gör entré på Hovets blanka is lördagen den 13 september. Den Flemingsbergsfostrade forwarden, som gått via Djurgårdens juniorlag, har tålmodigt jobbat på och får nu äntligen testa på SHL-spel med Mesta Mästarna. 

Två andra intressanta spelare, som även de gått via Djurgårdens egna led, är de nyss NHL-tingade Victor Eklund och Anton Frondell. Direkt efter draften dök rubriker upp om att de två unga DIF-talangerna eventuellt skulle packa trunkarna för att påbörja sitt nya hockeyliv på andra sidan pölen redan nu i höst. En viss oro kring att tappa talangerna bubblade snabbt upp men innan oron hann nå ytan förkunnade Wikegård bestämt att Eklund och Frondell blir DIF trogna under både sommaren och den stundande SHL-säsongen. De båda ungtupparna gjorde under förra året starka avtryck i HockeyAllsvenskan och det blir minst sagt intressant att få se dem bevisa sig på en ännu högre nivå. Kan Frondell om möjligt utvecklas till en bärande spelare på SHL-nivå? Klarar han av att ta en roll som center? Lyckas rivjärnet Eklund med konsten att utveckla sitt fysiska spel ytterligare en nivå för att borra sig igenom täta SHL-försvar? Kan vi dessutom få förmånen att se Viggo Björck och Theo Stockselius göra SHL-debut under säsongen? Talangfabriken arbetar fortsatt hårt och intensivt.

Klasen - vart placeras han?
En spelare som sitter på bra mycket mer rutin och erfarenhet än de nyss nämnda talangerna är Linus Klasen. Trollkarlen har onekligen händerna och spelsinnet för att hantera SHL. Frågan är däremot hur hans kropp svarar upp mot det höga tempot. Att “Klasse” behåller sin roll i någon av powerplay-uppställningarna ser jag som självklar men tiden i fem mot fem lär dras ner ett, eller till och med två, snäpp jämfört med förra säsongen i HockeyAllsvenskan. Vi vet sedan tidigare att Klasens styrkor inte ligger i de defensiva situationerna där offensivt skickliga spelare ska stoppas, här synades hans brister redan förra året. Tränare Holmqvist och Kimby står därför inför ett viktigt och noga avvägt val när de ska placera in nummer 86 i laguppställningen.

Ledarna på centersidan
Sedan tidigare återfinns den så pålitliga kaptenen Marcus Krüger i DIF och utgör själva hjärtat i laget. Det har inte skrivits några större rubriker om “Kryckan” inför säsongen - egentligen inte om Djurgårdens centersida överlag. Men när det kommer till stockholmarnas centrallinje har man det väl förspänt. Kapten Krüger kommer garanterad vara fortsatt nyttig i tvåvägsspelet och tekningscirkeln, samtidigt som han agerar stöttepelare för andra i laget att luta sig emot. Lyckas Jacob Josefson, som förhoppningsvis har en frisk och kry kropp, med konsten att återvända till ishockeyn efter fyra år utanför isen och nå upp till ungefär samma nivå som han höll innan hjärnskakningsproblematiken? Ja, då ser det plötsligt ganska intressant ut. Med spelare som Krüger, Josefson, Rensfeldt och eventuellt Frondell i centrallinjen frodas Djurgårdens centersida av järnkaminsanda samtidigt som den erbjuder ett brett spektra av olika nyttiga spetsegenskaper, offensiva som defensiva.

De producerande spelarna, hur står de sig i en ny liga?
När det kommer till producerande forwards har spelare som Patrick Thoresen, Dick Axelsson och Tyler Kelleher bytts ut inför återstarten i SHL. Det har skett en föryngring bland spetsspelarna samtidigt som det eventuellt finns ett litet orosmoln kring att många av dessa saknar rutin från spel i Sverige och SHL. Hur står sig de tilltänkta producerande spelarna i en ny liga? Och hur tänker man formera de här kedjorna? 

Om vi backar bandet några år så minns vi alla hur den senaste SHL-säsongen slutade. Inför spelåret 21/22 hade man ändrat taktik från den sportsliga ledningen genom att banta spelarbudgeten under den ovissa covid-19-tiden. Tanken var att man skulle ha två producerande och två “shut-down” kedjor. Ovanför spelarna längre ner i formationerna hängde en stor röd skylt med ordet REA på. Till de tilltänkta producerande linorna hämtade man in relativt välmeriterade namn i Paul Carey, Matt Lorito och Emile Poirier - spelare som däremot redan passerat bäst före-datum. Man lockade dock tillbaka Marcus Sörensen med ett lukrativt avtal och knöt till sig erfarenhet i Linus Videll, värvningar som gav hopp inför säsongen. Spelarna som hade passerat bäst före-datum skulle däremot visa sig ha passerat det nyss nämnda, och det var egentligen bara Filip Cederqvist, Ludvig Rensfeldt och Marcus Sörensen som lämnade säsongen med någon form av heder i behåll - resten är historia.

Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, att det finns vissa likheter i årets truppbygge - låter det pessimistiskt? Möjligt, jag vill dock tro att det till årets trupp finns mer inslag av positiva vindar - i alla fall såhär på förhand. Wikegård och den sportsliga ledningen har likt den dåvarande diton 21/22 plockat in en hel del tilltänkt spets utifrån i form av bland annat den målfarlige kanadensaren Charles Hudon, samt den passningsskickliga trion Joe Snively, Jesse Ylönen och Mathias Pettersen. Skillnaden mellan då och nu är att majoriteten av de nyss nämnda spelarna befinner sig i en mer gynnsam ålder. Spelare som Ylönen, Snively och Pettersen har fortfarande möjlighet att genom ett lyckat år i Djurgården och SHL inkassera ett nytt kontrakt på andra sidan pölen, alternativt ett attraktivt sådant i Schweiz - eller för den delen fortsätta bygga upp något framgångsrikt och positivt i Stockholm. Faktorer som gör att de anlänt till Stockholms Stolthet för att prestera, inte runda av karriären. 

De importerade spelarna känns på förhand välscoutade och man har från ett objektivt synsätt investerat stora pengar på de här namnen. En viktig subjektiv detalj, kanske den viktigaste, är att man från den sportsliga ledningen och tränarsidan lagt ner mycket tid på att noggrant undersöka vilka personligheter man adderar i truppen - en grundläggande faktor för att möjliggöra och skapa god harmoni och arbetsmoral i gruppen. Nytillskotten kommer dessutom till ett lag där de omgärdas av många kulturbärare. Med kulturbärarna i omklädningsrummet, Kimby på bänken och med “Wikens” hökblick från läktaren kommer dessa spelare inte att tillåtas lämna matcherna med en torr tröja, var så säkra. 

Om man ändå ska försöka sig på att leka djävulens advokat och identifiera något frågetecken inför säsongen så finns det eventuellt en smula oro kring rena målskyttar. Hudon har ett beprövat skarpt skott, Snively likaså - även ifall han främst beskrivs som en skicklig passningsläggare och skridskoåkare. Förhoppningsvis kan frågetecknet rätas ut tidigt på säsongen genom att spelare som Eklund, Frondell och namn som Emilio Pettersen, Ylönen och de nyss nämnda Snively och Hudon får igång målproduktionen redan från start. 

Med försiktig optimism ser undertecknad fram emot en SHL-säsong där Djurgården förhoppningsvis kan klara av att åter etablera sig i den högsta serien. Det är dags för nya hjältar att gestalta sig på isen och bära den nya vackra matchdressen med stolthet, passion och mod. Nu kör vi!

Spel utan konto innebär att man använder e-legitimation för registrering.

spela18-logostodlinjen-logospelpaus-logospelinspektionen-logo