VM 2025
2025-05-13 16:42
Historiehörnan: ”Frankrike – Hockeymissionärerna utan framgångar”
En tillbakablick i arkivet där redaktör Viktor Alner går igenom ländernas hockeyhistorier. Näst ut Frankrike.
Viktor Alner
Observera! Detta är en återpublicerad text från arkivet i en omarbetad version. Den ursprungliga texten publicerades 2019-05-20.
De var visionärerna vars ambitioner födde fram det internationella hockeyförbundet och hjälpte sedan till att sprida ishockeyn runt om Europa. Trots det har de internationella framgångarna lyst med sin frånvaro och frågan är om fransmännen någonsin kommer vilja satsa storsint på sporten de själva spred över Europa?
Världens äldsta landslag
Under tiden jag sökt efter information om de europeiska hockeynationerna fanns där en gemensam nämnare som alltid dök upp oavsett land – Frankrike. För även om Storbritannien var först med ishockeyn i Eruopa var det fransmännen som skulle se till att vår älskade sport också blev en riktig internationell folkrörelse.
Frankrike hade en nationell ishockeyliga redan 1903 och ett landslag från 1905, vilket gör att det franska landslaget är världens äldsta landslag i ishockey. Fransmännen kom sannolikt i kontakt med sporten redan under 1800-talet. Trots att Québec – där ishockeyn började ta form – vid den tiden tillhörde det brittiska imperiet, var befolkningen huvudsakligen fransktalande (vilket fortfarande gäller i dag), och hade både direkta och indirekta band till Frankrike.
På samma sätt som Storbritannien introducerades till ishockeyn via sin militära närvaro i Kanada, tog Frankrike till sig sporten genom sina historiska och kulturella kopplingar till den fransktalande delen av Nordamerika. Det är därför ingen tillfällighet att just Frankrike, Storbritannien – och även Belgien – blev de första länderna i Europa att organisera ishockeyn.
I Frankrike var det framför allt i regionerna nära Alperna som sporten först slog rot – något som märks än idag. Flera av de klubbar som spelar i de högsta divisionerna har sitt säte i landets sydöstra delar, där ishockeyn fortfarande står starkare än i övriga delar av landet.
Louis Magnus – Internationella hockeyförbundets skapare
Det var den franske idrottsmannen Louis Magnus som grundade det internationella ishockeyförbundet, IIHF, år 1908.
Magnus var en ivrig allroundidrottsman. Han tyckte om tennis och blev 1909 generalsekreterare för Garden Tennis Club i Normandie. Hans största intressen var dock skridskoåkning och ishockey. Han blev fransk mästare i individuell skridskoåkning fyra år i rad – 1908, 1909, 1910 och 1911 – och agerade dessutom domare i flera internationella tävlingar, där han gjorde sig känd för sin gedigna kunskap om sporten. Som ishockeyspelare var han främst aktiv i klubben Club des Patineurs de Paris mellan 1902–1912. samt deltog i det franska landslaget 1912 .
Som en av tidens pionjärer spelade han en viktig roll i sportens tidiga utveckling, och det var troligen hans erfarenhet av internationella tävlingar som gav honom en vision för ishockeyns framtid. Tillsammans med representanter från Belgien, Storbritannien och Schweiz var han med och grundade det som idag är International Ice Hockey Federation (IIHF). Magnus blev organisationens första ordförande och ledde den mellan 1908–1912 samt återigen år 1914. Under denna period började ishockeyn sprida sig över Centraleuropa och etablerade sig som en organiserad sport.
Magnus tillbringade större delen av sitt yrkesliv som journalist och skribent och var chefredaktör och grundare av den populära sporttidningen Les Sports d'Hiver. Under första världskriget var Magnus krigskorrespondent i den brittiska armén. Han dog 1950, och 1985 inrättade det franska ishockeyförbundet Louis Magnus Cup till hans minne, som skulle delas ut årligen till de nationella ishockeymästarna. Även Frankrikes högsta ishockeyliga har namnet Ligue Magnus.
1997 var han en av de första som invaldes i IIHF:s Hall of Fame. Han invaldes också i den franska ishockeyns Hall of Fame samma år, välförtjänt erkännande för hans betydande bidrag till ishockeyn.
Landets enda internationella guld kom efter final mot svenskarna
Frankrike må ha varit tidiga med ishockeyn, men i internationella sammanhang har fransmännen inte lyckats särskilt bra bortsett från det europeiska mästerskapet 1924:
Det var bara sex lag som ställde upp i det europeiska mästerskapet 1924 som därför bildade två grupper med tre lag i vardera. Sverige tillhörde grupp A med Schweiz och Spanien. Sverige slog Schweiz med 6–2 och mot Spanien vann man, av oklar anledning, på Walk-over.
Frankrike vann mot Italien med 12–0 och besegrade sedan Belgien med 3–0. Vilket föranledde till en direkt final mellan Frankrike och Sverige. Den 17e mars 1924 slog Frankrike nykomlingarna Sverige i EM-finalen med 3–2. Det blev trots allt en rätt jämn batalj mot svenskarna som vid den här tiden enbart hade bandyspelare i sitt landslag.
Dock fick Frankrike stryk med 22–0 mot USA samma år, vilket är fransmännens största förlust genom tiderna.
Fungerande liga trots krig och ockupation
Under åren 1915 till 1919 låg den franska ishockeyn nere till följd av Första världskriget. Trots att landet senare drabbades av ett ännu mer förödande krig lyckades Frankrike därefter upprätthålla sin inhemska liga.
Mellan 1937 och 1949 saknade Frankrike ett fungerande landslag, vilket till stor del kan förklaras av de omvälvningar som följde efter Nazitysklands ockupation av landet under Andra världskriget. Trots detta fortsatte den inhemska ligan att spelas, med undantag för året 1941 då finalen mellan Briançon och Paris Université Club ställdes in på grund av kriget.
Till skillnad från Storbritannien, där ishockeyn i princip kollapsade efter kriget, lyckades Frankrike bevara sin hockeyrörelse – en insats som till historieböckerna förtjänar ett erkännande.
Även om ligaspelet hölls vid liv, blev efterkrigstiden en kämpig period för fransk ishockey. Mellan 1951 och 1991 fick det franska landslaget pendla mellan B- och C-VM. Det var först när VM-turneringen breddades på 1990-talet som Frankrike kunde ta steget tillbaka till ishockeyns finrum – efter 40 år i skuggan.
Frankrike nådde visserligen en femteplats i en större internationell turnering under 1920-talet, men har därefter inte lyckats nå samma nivå. Detta kan ses som ett långvarigt misslyckande för den franska anrika hockeyrörelsen som aldrig riktigt har slagit igenom stort i landet. Sedan 2008 har Frankrike deltagit i de högsta internationella mästerskapen, men ännu inte nått några större framgångar.
En liten hockeyrörelse i motvind
Ligue Magnus, som under säsongerna 2015/16 och 2016/17 bar namnet Saxoprint Ligue Magnus av sponsorskäl, är idag en medelmåttig europeisk liga med spelare från många olika nationer – representanter från i princip hela ishockeyvärlden. Att ligan domineras av utländska spelare kan ofta ses som ett tecken på begränsad bredd inom den inhemska hockeyn. I jämförelse kan man se hur exempelvis SHL i Sverige till stor del består av svenska spelare, vilket vittnar om en stark nationell utveckling. Men det betyder inte att Frankrike saknar potential.
Flera skickliga franska spelare har gjort avtryck internationellt. Ett välbekant namn för svenska hockeyfans är Pierre-Édouard Bellemare, som tidigare spelade åtta säsonger i Sverige för både Leksand och Skellefteå och sedan gick vidare till NHL. Frankrike har även spelare i både NHL och tidigare i KHL, och även om det sker sällan, har landet ibland överraskat hockeyvärlden. Ett tydligt exempel är VM 2014, då Frankrike sensationellt besegrade Kanada efter straffläggning – en match som blev en skräll i internationell ishockey. Så sent om i årets hockey-VM höll fransmännen på att ta finländarna på sängen när de ledde med 3–1 i den sista perioden.
Trots att Frankrike haft betydande pionjärer och visionärer inom ishockeyns tidiga europeiska historia, har sporten aldrig lyckats etablera sig som en av de större i landet. Med en befolkning på cirka 65 miljoner har Frankrike endast omkring 17 000 registrerade ishockeyspelare – att jämföra med Sveriges drygt 70 000 registrerade hockeyspelare. Det visar att sporten fortfarande har en lång resa framför sig. Historiskt sett har ishockeyn främst varit stark i regionerna nära Alperna. Det var först på 1950-talet, i takt med att man började bygga ishallar och arenor, som sporten började få ett något bredare fotfäste. Trots detta är ishockeyn än idag en liten sport i det västeuropeiska stornationen.
Potentialen finns, inte minst sett till befolkningsmängden – men frågan kvarstår: är fransmännen ens intresserade?
De var visionärerna vars ambitioner födde fram det internationella hockeyförbundet och hjälpte sedan till att sprida ishockeyn runt om Europa. Trots det har de internationella framgångarna lyst med sin frånvaro och frågan är om fransmännen någonsin kommer vilja satsa storsint på sporten de själva spred över Europa?
Världens äldsta landslag
Under tiden jag sökt efter information om de europeiska hockeynationerna fanns där en gemensam nämnare som alltid dök upp oavsett land – Frankrike. För även om Storbritannien var först med ishockeyn i Eruopa var det fransmännen som skulle se till att vår älskade sport också blev en riktig internationell folkrörelse.
Frankrike hade en nationell ishockeyliga redan 1903 och ett landslag från 1905, vilket gör att det franska landslaget är världens äldsta landslag i ishockey. Fransmännen kom sannolikt i kontakt med sporten redan under 1800-talet. Trots att Québec – där ishockeyn började ta form – vid den tiden tillhörde det brittiska imperiet, var befolkningen huvudsakligen fransktalande (vilket fortfarande gäller i dag), och hade både direkta och indirekta band till Frankrike.
På samma sätt som Storbritannien introducerades till ishockeyn via sin militära närvaro i Kanada, tog Frankrike till sig sporten genom sina historiska och kulturella kopplingar till den fransktalande delen av Nordamerika. Det är därför ingen tillfällighet att just Frankrike, Storbritannien – och även Belgien – blev de första länderna i Europa att organisera ishockeyn.
I Frankrike var det framför allt i regionerna nära Alperna som sporten först slog rot – något som märks än idag. Flera av de klubbar som spelar i de högsta divisionerna har sitt säte i landets sydöstra delar, där ishockeyn fortfarande står starkare än i övriga delar av landet.
Louis Magnus – Internationella hockeyförbundets skapare
Det var den franske idrottsmannen Louis Magnus som grundade det internationella ishockeyförbundet, IIHF, år 1908.
Magnus var en ivrig allroundidrottsman. Han tyckte om tennis och blev 1909 generalsekreterare för Garden Tennis Club i Normandie. Hans största intressen var dock skridskoåkning och ishockey. Han blev fransk mästare i individuell skridskoåkning fyra år i rad – 1908, 1909, 1910 och 1911 – och agerade dessutom domare i flera internationella tävlingar, där han gjorde sig känd för sin gedigna kunskap om sporten. Som ishockeyspelare var han främst aktiv i klubben Club des Patineurs de Paris mellan 1902–1912. samt deltog i det franska landslaget 1912 .
Som en av tidens pionjärer spelade han en viktig roll i sportens tidiga utveckling, och det var troligen hans erfarenhet av internationella tävlingar som gav honom en vision för ishockeyns framtid. Tillsammans med representanter från Belgien, Storbritannien och Schweiz var han med och grundade det som idag är International Ice Hockey Federation (IIHF). Magnus blev organisationens första ordförande och ledde den mellan 1908–1912 samt återigen år 1914. Under denna period började ishockeyn sprida sig över Centraleuropa och etablerade sig som en organiserad sport.
Magnus tillbringade större delen av sitt yrkesliv som journalist och skribent och var chefredaktör och grundare av den populära sporttidningen Les Sports d'Hiver. Under första världskriget var Magnus krigskorrespondent i den brittiska armén. Han dog 1950, och 1985 inrättade det franska ishockeyförbundet Louis Magnus Cup till hans minne, som skulle delas ut årligen till de nationella ishockeymästarna. Även Frankrikes högsta ishockeyliga har namnet Ligue Magnus.
1997 var han en av de första som invaldes i IIHF:s Hall of Fame. Han invaldes också i den franska ishockeyns Hall of Fame samma år, välförtjänt erkännande för hans betydande bidrag till ishockeyn.
Landets enda internationella guld kom efter final mot svenskarna
Frankrike må ha varit tidiga med ishockeyn, men i internationella sammanhang har fransmännen inte lyckats särskilt bra bortsett från det europeiska mästerskapet 1924:
Det var bara sex lag som ställde upp i det europeiska mästerskapet 1924 som därför bildade två grupper med tre lag i vardera. Sverige tillhörde grupp A med Schweiz och Spanien. Sverige slog Schweiz med 6–2 och mot Spanien vann man, av oklar anledning, på Walk-over.
Frankrike vann mot Italien med 12–0 och besegrade sedan Belgien med 3–0. Vilket föranledde till en direkt final mellan Frankrike och Sverige. Den 17e mars 1924 slog Frankrike nykomlingarna Sverige i EM-finalen med 3–2. Det blev trots allt en rätt jämn batalj mot svenskarna som vid den här tiden enbart hade bandyspelare i sitt landslag.
Dock fick Frankrike stryk med 22–0 mot USA samma år, vilket är fransmännens största förlust genom tiderna.
Fungerande liga trots krig och ockupation
Under åren 1915 till 1919 låg den franska ishockeyn nere till följd av Första världskriget. Trots att landet senare drabbades av ett ännu mer förödande krig lyckades Frankrike därefter upprätthålla sin inhemska liga.
Mellan 1937 och 1949 saknade Frankrike ett fungerande landslag, vilket till stor del kan förklaras av de omvälvningar som följde efter Nazitysklands ockupation av landet under Andra världskriget. Trots detta fortsatte den inhemska ligan att spelas, med undantag för året 1941 då finalen mellan Briançon och Paris Université Club ställdes in på grund av kriget.
Till skillnad från Storbritannien, där ishockeyn i princip kollapsade efter kriget, lyckades Frankrike bevara sin hockeyrörelse – en insats som till historieböckerna förtjänar ett erkännande.
Även om ligaspelet hölls vid liv, blev efterkrigstiden en kämpig period för fransk ishockey. Mellan 1951 och 1991 fick det franska landslaget pendla mellan B- och C-VM. Det var först när VM-turneringen breddades på 1990-talet som Frankrike kunde ta steget tillbaka till ishockeyns finrum – efter 40 år i skuggan.
Frankrike nådde visserligen en femteplats i en större internationell turnering under 1920-talet, men har därefter inte lyckats nå samma nivå. Detta kan ses som ett långvarigt misslyckande för den franska anrika hockeyrörelsen som aldrig riktigt har slagit igenom stort i landet. Sedan 2008 har Frankrike deltagit i de högsta internationella mästerskapen, men ännu inte nått några större framgångar.
En liten hockeyrörelse i motvind
Ligue Magnus, som under säsongerna 2015/16 och 2016/17 bar namnet Saxoprint Ligue Magnus av sponsorskäl, är idag en medelmåttig europeisk liga med spelare från många olika nationer – representanter från i princip hela ishockeyvärlden. Att ligan domineras av utländska spelare kan ofta ses som ett tecken på begränsad bredd inom den inhemska hockeyn. I jämförelse kan man se hur exempelvis SHL i Sverige till stor del består av svenska spelare, vilket vittnar om en stark nationell utveckling. Men det betyder inte att Frankrike saknar potential.
Flera skickliga franska spelare har gjort avtryck internationellt. Ett välbekant namn för svenska hockeyfans är Pierre-Édouard Bellemare, som tidigare spelade åtta säsonger i Sverige för både Leksand och Skellefteå och sedan gick vidare till NHL. Frankrike har även spelare i både NHL och tidigare i KHL, och även om det sker sällan, har landet ibland överraskat hockeyvärlden. Ett tydligt exempel är VM 2014, då Frankrike sensationellt besegrade Kanada efter straffläggning – en match som blev en skräll i internationell ishockey. Så sent om i årets hockey-VM höll fransmännen på att ta finländarna på sängen när de ledde med 3–1 i den sista perioden.
Trots att Frankrike haft betydande pionjärer och visionärer inom ishockeyns tidiga europeiska historia, har sporten aldrig lyckats etablera sig som en av de större i landet. Med en befolkning på cirka 65 miljoner har Frankrike endast omkring 17 000 registrerade ishockeyspelare – att jämföra med Sveriges drygt 70 000 registrerade hockeyspelare. Det visar att sporten fortfarande har en lång resa framför sig. Historiskt sett har ishockeyn främst varit stark i regionerna nära Alperna. Det var först på 1950-talet, i takt med att man började bygga ishallar och arenor, som sporten började få ett något bredare fotfäste. Trots detta är ishockeyn än idag en liten sport i det västeuropeiska stornationen.
Potentialen finns, inte minst sett till befolkningsmängden – men frågan kvarstår: är fransmännen ens intresserade?
