VM 2025
2025-05-18 18:22
Historiehörnan: ”Kazakstan – En ung hockeynation i ryska klor”
En tillbakablick i arkivet där redaktör Viktor Alner går igenom ländernas hockeyhistorier. Näst ut Kazakstan.
Viktor Alner
Observera! Detta är en återpublicerad text från arkivet i en omarbetad version. Den ursprungliga texten publicerades 2020-05-12.
För oss i väst har det ofta framstått som något oväntat att ishockey spelas i Kazakstan, och kanske är det just därför vi lägger märke till landet under ishockey-VM. Asien är sällan det första man tänker på i samband med sporten. Men faktum är att klimatet i Kazakstan i många avseenden liknar det vi har i Sverige. I norra delarna kan vintertemperaturerna sjunka till omkring 20 minusgrader, vilket skapar goda naturliga förutsättningar för is och vintersport. Dessutom räknas Astana, landets huvudstad, som en av världens kallaste huvudstäder.
Kazaker och ryssar delar en tusenårig historia och just Kazakstans hockeyrörelses direkta relation till Ryssland är inget undantag. Idag ses Kazakstan som Asiens starkaste hockeynation och har under sin korta självständiga historia deltagit i världens största hockeyturneringar.
Vi kan hitta Kazakerna som folkslag så långt bak som på 900-talet, men det var inte förrän 1456 som kazakerna blev självständiga för första gången. Självständigheten varade fram till 1847 då Kazakerna ställdes underordnade Ryssland efter att ryssarna koloniserade landet. Gång på gång har kazakerna revolterat mot ryssarna fram till 1920 då Sovjetunionen fick sitt ordentliga grepp om befolkningen. Det var också ryssarna, under sovjetisk ledning som fick ishockeyn att gro i nuvarande Kazakstan och det ryska inflytandet över kazakernas hockeyrörelse ser vi tydliga spår av än idag.
Kazakstans hockeyrörelses levde kvar efter Sovjets fall
Kazakstan blev den sista delrepubliken att förklara sig självständigt ifrån Sovjet den 16 december 1991. Redan då fanns det en hockeyrörelse i landet utifrån att landets nordligaste regioner består av många etniska ryssar och landets bästa lag tillhörde den gamla sovjetiska hockeyligan. Det är dock ytterst få kazaker som deltar i ishockeyn i Kazakstan, även om sporten växer är det i hockeystaden Ust-Kamenogo samt huvudstaden Astana som det mesta av ishockeyn spelas och i stort sett samtliga av landets hockeyspelare är etniska ryssar.
Det var också ryssar som i maj 1992 grundade Kazakstans motsvarighet till vårt hockeyförbund, efter att man bara en månad tidigare, den 14 april, hade ställt upp med nationens första landslag någonsin i en match mot Ukraina i Sankt Petersburg. Kazakstan vann den matchen med 5–1.
1998 – Kazakstans stora internationella genombrottsår
Kazakstan deltog i sin första stora internationella hockeyturnering vid OS i Nagano, Japan, 1998. Förväntningarna på laget var låga, men kazakerna överraskade många genom att ta sig vidare från gruppspelet till slutspelet. Där ställdes de mot Kanada och förlorade med 4–1. Det var första gången Kazakstan mötte världens främsta hockeynationer i tävlingssammanhang.
Senare samma år lyckades Kazakstan kvalificera sig till A-VM i Schweiz. De besegrade Polen med 6–1, förlorade mot Österrike med 4–2 och vann mot Norge med 4–2. I A-VM fick laget det dock svårt. De hamnade i samma grupp som Ryssland, Finland och Lettland, och åkte på tre raka förluster. Totalt slutade Kazakstan näst sist i turneringen.
Även i juniorvärldsmästerskapet (JVM) tog Kazakstan ett historiskt kliv 1998, då de för första gången kvalificerade sig för turneringen. De tog sig hela vägen till kvartsfinal, där Finland satte stopp för deras framfart.
Berg-och-dalbana i mästerskapen
Att slå sig in bland hockeyvärldens giganter är en utmaning, särskilt när den inhemska hockeyverksamheten är relativt liten och till stor del beroende av yttre krafter. I Kazakstans landslag ser man sällan etniska kazaker – däremot är det vanligt med spelare av rysk härkomst samt enstaka kanadensare med kazakstanskt medborgarskap.
Denna bräckliga grund kan vara en förklaring till varför Kazakstans resultat genom åren har varierat kraftigt i VM-sammanhang – likt en jojos rörelse upp och ner mellan divisionerna.
Sedan år 2000 har Kazakstan spelat i B-VM (nuvarande Division I) vid 14 tillfällen och i A-VM vid 11. Ofta har det handlat om att alternera mellan divisionerna från år till år. Men sedan debuten i A-VM 1998 har laget aldrig fallit ner till C-VM-nivå.
Betydligt bättre har det gått i Asian Winter Games, det asiatiska mästerskapet som hålls vart fjärde år. Kazakstan anses vara Asiens starkaste hockeynation (med undantag för Ryssland som inte deltar) och har vunnit turneringen fem av de sju gånger den spelats sedan nationen debuterade 1996.
KHL och Kazakstan
Sett till antalet ishockeyutövare i Kazakstan i relation till befolkningen är det tydligt att landet saknar bredd nog för att bygga upp en stark inhemsk liga. Med en befolkning på omkring 18,3 miljoner invånare och färre än 4 500 registrerade hockeyspelare, utgör hockeyutövarna mindre än 0,02 % av befolkningen.
Som tidigare delrepublik i det forna Sovjetunionen har Kazakstan både en naturlig och komplicerad relation till Ryssland. Eftersom den inhemska hockeyscenen till största delen består av etniska ryssar, och med tanke på landets historiska band till Ryssland, är det inte förvånande att Kazakstans ishockey knutits till den ryska ligastrukturen – främst genom KHL.
Redan under KHL:s första säsong 2008/09 deltog Barys Astana (numera Barys Nur-Sultan), vilket fortfarande är Kazakstans enda riktigt framstående klubb på nationell nivå.
Andra kazakstanska klubbar, som Nomad Nur-Sultan, Saryarka Karaganda och Torpedo Ust-Kamenogorsk (landets näst största lag), spelar alla i den ryska andraligan, vilket understryker Kazakstans beroende av det ryska hockeysystemet. Landet har nämligen ingen egen seniorliga på nationell nivå, och är i praktiken helt beroende av KHL och ryska resurser.
Ett tydligt exempel på den bristande tillgången på inhemska spelare är den svenske målvakten Henrik Karlsson. Han fick sin hockeyfostran i Hammarby och spelade bland annat i Färjestad under SHL-säsongen 2009/10, följt av tre år i NHL och en säsong i Skellefteå 2013/14. Därefter gick han vidare till KHL, och 2016 skrev han kontrakt med Barys Astana i Kazakstan.
Karlsson har dubbelt medborgarskap – svenskt och kazakstanskt – och har därmed representerat Kazakstan i landslagssammanhang. Karlssons sista turnering med Kazakstan spelade han 2020.
Kazakstans bästa målvakt genom tiderna gick till Ryssland
Redan 1991 tillhörde han Kazakstans anrika hockeyklubb, Torpedo Ust-Kamenogo, under sovjetiska ligans sista säsong. Yevgeni Nabokov föddes i Kasakstan men var också ryss. Han fostrades genom den kazakstanska ishockeyn och spelade för Kazakstan under sin tid som junior. Han var också en av Kazakstans första landslagsmålvakter i historien då han spelade för kazakerna i C-VM 1994.
Men Nabokov är ryss och hade även ryskt medborgarskap, varav han under sin tid som senior blev mer tillhörande Ryssland. Ur ett sportsligt perspektiv är det rätt logiskt med tanke på att Ryssland har bra större chanser att vinna de stora turneringarna än vad Kazakstans har. Samtidigt kan nog många hockeyentusiastiska kazaker säkerligen muttra över att Nobokov trots allt föddes i Kazakstan och borde därmed vara nationen trogen.
Vi svenskar kanske bäst minns honom i VM 2008 då han blev vald till turneringens bästa målvakt när han också med sitt Ryssland titulerade sig som världsmästare.
Vidare fick Nabokov över 14 säsonger i NHL, senast var i Tamba Bay där han avslutade karriären säsongen 2014/15.
Hockeyframtiden i Kazakstan
Ishockeyn i Kazakstan är på frammarsch, om än i långsam takt. En överblick över landets hockeyhistoria visar tydligt hur starkt sporten är knuten till ryska intressen – på både gott och ont. Det är främst genom ekonomiskt stöd från Ryssland och tack vare de etniska ryssarna i de norra delarna av landet som Kazakstan överhuvudtaget kunnat delta i större internationella hockeysammanhang.
Men det finns också en baksida. Talanger som föds i Kazakstan och börjar spela hockey riskerar att snabbt söka sig till Ryssland, där utvecklingsmöjligheterna är betydligt bättre. En stark inhemsk liga är därför troligen ouppnåelig. Däremot skulle Kazakstan, med rätt strategi, kunna bygga upp ett slagkraftigt landslag – präglat av rysk hockeykultur.
Det är också viktigt att komma ihåg att Kazakstans hockeyhistoria som självständig nation sträcker sig mindre än trettio år tillbaka i tiden. Som jämförelse tog det omkring 40 år för svensk ishockey att etableras brett över hela landet.
Antalet aktiva inom sporten ökar, även om tillväxten sker långsamt. Skulle utvecklingen ta fart – både i antal spelare och i ekonomiskt stöd från fler aktörer – finns det i grunden förutsättningar för Kazakstan att en dag etablera sig som en stormakt inom ishockey. Men i dagsläget saknas både bredden av talangfulla kazaker och de investeringar som krävs för ett verkligt genombrott.
För oss i väst har det ofta framstått som något oväntat att ishockey spelas i Kazakstan, och kanske är det just därför vi lägger märke till landet under ishockey-VM. Asien är sällan det första man tänker på i samband med sporten. Men faktum är att klimatet i Kazakstan i många avseenden liknar det vi har i Sverige. I norra delarna kan vintertemperaturerna sjunka till omkring 20 minusgrader, vilket skapar goda naturliga förutsättningar för is och vintersport. Dessutom räknas Astana, landets huvudstad, som en av världens kallaste huvudstäder.
Kazaker och ryssar delar en tusenårig historia och just Kazakstans hockeyrörelses direkta relation till Ryssland är inget undantag. Idag ses Kazakstan som Asiens starkaste hockeynation och har under sin korta självständiga historia deltagit i världens största hockeyturneringar.
Vi kan hitta Kazakerna som folkslag så långt bak som på 900-talet, men det var inte förrän 1456 som kazakerna blev självständiga för första gången. Självständigheten varade fram till 1847 då Kazakerna ställdes underordnade Ryssland efter att ryssarna koloniserade landet. Gång på gång har kazakerna revolterat mot ryssarna fram till 1920 då Sovjetunionen fick sitt ordentliga grepp om befolkningen. Det var också ryssarna, under sovjetisk ledning som fick ishockeyn att gro i nuvarande Kazakstan och det ryska inflytandet över kazakernas hockeyrörelse ser vi tydliga spår av än idag.
Kazakstans hockeyrörelses levde kvar efter Sovjets fall
Kazakstan blev den sista delrepubliken att förklara sig självständigt ifrån Sovjet den 16 december 1991. Redan då fanns det en hockeyrörelse i landet utifrån att landets nordligaste regioner består av många etniska ryssar och landets bästa lag tillhörde den gamla sovjetiska hockeyligan. Det är dock ytterst få kazaker som deltar i ishockeyn i Kazakstan, även om sporten växer är det i hockeystaden Ust-Kamenogo samt huvudstaden Astana som det mesta av ishockeyn spelas och i stort sett samtliga av landets hockeyspelare är etniska ryssar.
Det var också ryssar som i maj 1992 grundade Kazakstans motsvarighet till vårt hockeyförbund, efter att man bara en månad tidigare, den 14 april, hade ställt upp med nationens första landslag någonsin i en match mot Ukraina i Sankt Petersburg. Kazakstan vann den matchen med 5–1.
1998 – Kazakstans stora internationella genombrottsår
Kazakstan deltog i sin första stora internationella hockeyturnering vid OS i Nagano, Japan, 1998. Förväntningarna på laget var låga, men kazakerna överraskade många genom att ta sig vidare från gruppspelet till slutspelet. Där ställdes de mot Kanada och förlorade med 4–1. Det var första gången Kazakstan mötte världens främsta hockeynationer i tävlingssammanhang.
Senare samma år lyckades Kazakstan kvalificera sig till A-VM i Schweiz. De besegrade Polen med 6–1, förlorade mot Österrike med 4–2 och vann mot Norge med 4–2. I A-VM fick laget det dock svårt. De hamnade i samma grupp som Ryssland, Finland och Lettland, och åkte på tre raka förluster. Totalt slutade Kazakstan näst sist i turneringen.
Även i juniorvärldsmästerskapet (JVM) tog Kazakstan ett historiskt kliv 1998, då de för första gången kvalificerade sig för turneringen. De tog sig hela vägen till kvartsfinal, där Finland satte stopp för deras framfart.
Berg-och-dalbana i mästerskapen
Att slå sig in bland hockeyvärldens giganter är en utmaning, särskilt när den inhemska hockeyverksamheten är relativt liten och till stor del beroende av yttre krafter. I Kazakstans landslag ser man sällan etniska kazaker – däremot är det vanligt med spelare av rysk härkomst samt enstaka kanadensare med kazakstanskt medborgarskap.
Denna bräckliga grund kan vara en förklaring till varför Kazakstans resultat genom åren har varierat kraftigt i VM-sammanhang – likt en jojos rörelse upp och ner mellan divisionerna.
Sedan år 2000 har Kazakstan spelat i B-VM (nuvarande Division I) vid 14 tillfällen och i A-VM vid 11. Ofta har det handlat om att alternera mellan divisionerna från år till år. Men sedan debuten i A-VM 1998 har laget aldrig fallit ner till C-VM-nivå.
Betydligt bättre har det gått i Asian Winter Games, det asiatiska mästerskapet som hålls vart fjärde år. Kazakstan anses vara Asiens starkaste hockeynation (med undantag för Ryssland som inte deltar) och har vunnit turneringen fem av de sju gånger den spelats sedan nationen debuterade 1996.
KHL och Kazakstan
Sett till antalet ishockeyutövare i Kazakstan i relation till befolkningen är det tydligt att landet saknar bredd nog för att bygga upp en stark inhemsk liga. Med en befolkning på omkring 18,3 miljoner invånare och färre än 4 500 registrerade hockeyspelare, utgör hockeyutövarna mindre än 0,02 % av befolkningen.
Som tidigare delrepublik i det forna Sovjetunionen har Kazakstan både en naturlig och komplicerad relation till Ryssland. Eftersom den inhemska hockeyscenen till största delen består av etniska ryssar, och med tanke på landets historiska band till Ryssland, är det inte förvånande att Kazakstans ishockey knutits till den ryska ligastrukturen – främst genom KHL.
Redan under KHL:s första säsong 2008/09 deltog Barys Astana (numera Barys Nur-Sultan), vilket fortfarande är Kazakstans enda riktigt framstående klubb på nationell nivå.
Andra kazakstanska klubbar, som Nomad Nur-Sultan, Saryarka Karaganda och Torpedo Ust-Kamenogorsk (landets näst största lag), spelar alla i den ryska andraligan, vilket understryker Kazakstans beroende av det ryska hockeysystemet. Landet har nämligen ingen egen seniorliga på nationell nivå, och är i praktiken helt beroende av KHL och ryska resurser.
Ett tydligt exempel på den bristande tillgången på inhemska spelare är den svenske målvakten Henrik Karlsson. Han fick sin hockeyfostran i Hammarby och spelade bland annat i Färjestad under SHL-säsongen 2009/10, följt av tre år i NHL och en säsong i Skellefteå 2013/14. Därefter gick han vidare till KHL, och 2016 skrev han kontrakt med Barys Astana i Kazakstan.
Karlsson har dubbelt medborgarskap – svenskt och kazakstanskt – och har därmed representerat Kazakstan i landslagssammanhang. Karlssons sista turnering med Kazakstan spelade han 2020.
Kazakstans bästa målvakt genom tiderna gick till Ryssland
Redan 1991 tillhörde han Kazakstans anrika hockeyklubb, Torpedo Ust-Kamenogo, under sovjetiska ligans sista säsong. Yevgeni Nabokov föddes i Kasakstan men var också ryss. Han fostrades genom den kazakstanska ishockeyn och spelade för Kazakstan under sin tid som junior. Han var också en av Kazakstans första landslagsmålvakter i historien då han spelade för kazakerna i C-VM 1994.
Men Nabokov är ryss och hade även ryskt medborgarskap, varav han under sin tid som senior blev mer tillhörande Ryssland. Ur ett sportsligt perspektiv är det rätt logiskt med tanke på att Ryssland har bra större chanser att vinna de stora turneringarna än vad Kazakstans har. Samtidigt kan nog många hockeyentusiastiska kazaker säkerligen muttra över att Nobokov trots allt föddes i Kazakstan och borde därmed vara nationen trogen.
Vi svenskar kanske bäst minns honom i VM 2008 då han blev vald till turneringens bästa målvakt när han också med sitt Ryssland titulerade sig som världsmästare.
Vidare fick Nabokov över 14 säsonger i NHL, senast var i Tamba Bay där han avslutade karriären säsongen 2014/15.
Hockeyframtiden i Kazakstan
Ishockeyn i Kazakstan är på frammarsch, om än i långsam takt. En överblick över landets hockeyhistoria visar tydligt hur starkt sporten är knuten till ryska intressen – på både gott och ont. Det är främst genom ekonomiskt stöd från Ryssland och tack vare de etniska ryssarna i de norra delarna av landet som Kazakstan överhuvudtaget kunnat delta i större internationella hockeysammanhang.
Men det finns också en baksida. Talanger som föds i Kazakstan och börjar spela hockey riskerar att snabbt söka sig till Ryssland, där utvecklingsmöjligheterna är betydligt bättre. En stark inhemsk liga är därför troligen ouppnåelig. Däremot skulle Kazakstan, med rätt strategi, kunna bygga upp ett slagkraftigt landslag – präglat av rysk hockeykultur.
Det är också viktigt att komma ihåg att Kazakstans hockeyhistoria som självständig nation sträcker sig mindre än trettio år tillbaka i tiden. Som jämförelse tog det omkring 40 år för svensk ishockey att etableras brett över hela landet.
Antalet aktiva inom sporten ökar, även om tillväxten sker långsamt. Skulle utvecklingen ta fart – både i antal spelare och i ekonomiskt stöd från fler aktörer – finns det i grunden förutsättningar för Kazakstan att en dag etablera sig som en stormakt inom ishockey. Men i dagsläget saknas både bredden av talangfulla kazaker och de investeringar som krävs för ett verkligt genombrott.
