Historiehörnan: ”Norge – En liten hockeyrörelse”

Observera! Detta är en återpublicerad text från arkivet i en omarbetad version. Den ursprungliga texten publicerades 2020-05-14.

Det var det första västerländska landslaget att möta Sovjetunionen och deras nationelLa Liga kan stoltsera sig med världens längsta hockeymatch genom tiderna. Norges hockeyhistoria är inte känd för några större sportsliga framgångar men trots det finns norrmännen representerade i världens större ligor och internationella sammanhang.

För att vara ett land med naturliga vintrar, framgångsrika i vintersporter och har kulturella likheter med sina skandinaviska grannar är Norge det allra yngsta hockeylandet i Norden. Norges hockeyrörelse föddes sent. Det var inte förrän 1934 som det norska ishockeyförbundet bildades och året därefter gick norrmännen med i det internationella hockeyförbundet IIHF. Notis att nämna är att det norska landslaget kallas även för Isbjörnarna (Isbjørnene). 

Trots att Norge var medlem i det internationella förbundet 1935 och räknades därmed som officiellt ett hockeyland var man inte med i mästerskapen det året och inte heller året efter i de olympiska spelen 1936. Det var inte förrän 1937 som det norska förbundet lyckades samla ihop tillräckligt med pengar för att skicka ett lag till VM i London.

Norrmännens första landslagsmatch skedde därför den 17 februari 1937 mot Tjeckoslovakien som de förlorade med 7–0. Sedan åkte norrmännen på en 13–2-förlust mot Schweiz och eliminerades från VM.


Efter andra världskrigets slut växte den norska hockeyrörelsen

Norge deltog i världsmästerskapet 1938, men därefter dröjde det länge innan landet återigen gjorde avtryck i de stora internationella mästerskapen. Under tiden spelade det norska landslaget enstaka matcher, däribland ett möte med Sverige den 20 januari 1939 – en match som slutade 4–3 till svenskarnas fördel.

När andra världskriget bröt ut ändrades dock förutsättningarna drastiskt. Likt Sverige förklarade sig Norge neutralt 1939, men den 9 april 1940 invaderades landet av Nazityskland. Efter två månaders tappert motstånd tvingades Norge kapitulera och ockuperades därefter av den tyska krigsmakten.

Detta satte naturligtvis stopp för idrottslig utveckling, och ishockeyn – som redan hade begränsade resurser – hamnade långt ned på prioriteringslistan. Under krigsåren var det helt enkelt annat som upptog det norska folkets tankar.

När freden återvände 1945, påbörjades ett omfattande återuppbyggnadsarbete. Infrastrukturen förbättrades, företagandet tog fart och landet reste sig ur ruinerna. I detta uppsving följde även idrotten, och ishockeyn fick ett rejält lyft. Nya klubbar bildades, och Norge började sakta men säkert göra bättre ifrån sig på den internationella scenen än någonsin tidigare.

Men vägen dit var inte utan bakslag. Den 12 mars 1947 drabbades Norge av en av sina mest smärtsamma nederlag någonsin – en match mot Finland som slutade hela 20–0 till finländarna.


"Guldåren" 1950 – 1953

Ett viktigt kapitel i norsk ishockeyhistoria tog sin början 1950, då det norska förbundet anställde den kanadensiske tränaren Bud McEachern som förbundskapten. Med sig hade McEachern det nordamerikanska synsättet på spelet – ett mer fysiskt och intensivt spel än vad norrmännen tidigare var vana vid. Hans inflytande förändrade norsk ishockey i grunden.

Redan året därpå, under världsmästerskapet 1951, kom de första resultaten. Norge överraskade genom att besegra både USA och Storbritannien, och slutade på en imponerande fjärdeplats – landets bästa placering i ett internationellt mästerskap någonsin.

1952 var det Norge som stod värd för vinter-OS. Men trots hemmaplan lyckades laget inte upprepa sina framgångar från året innan och slutade sist i turneringen.

Ett år senare, 1953, reste det norska landslaget till Moskva för att spela en träningsmatch mot Sovjetunionen – en i sig historisk händelse. Men just den 6 maj, samma dag som matchen skulle spelas, avled Sovjetledaren Josef Stalin. Nyheten kastade en skugga över tillställningen, men matchen blev ändå av. Det gjorde Norge till det första västerländska laget som mötte Sovjet på isen – ett helt år innan Sovjetunionen gjorde sin debut i hockey-VM.
Tiden mellan 1949 och 1953 brukar därför kallas för norsk ishockeys "guldår". Inte så mycket på grund av sensationella resultat, även om VM-placeringen 1951 står ut, utan snarare för att det var under dessa år som Norge för första gången började göra avtryck internationellt och ta plats på hockeyns världskarta.


Norges första NHL-spelare blev mållös 

Björn Skaare var aktiv i Färjestad BK som J20-spelare säsongen 1976/77 och fick samma säsong prova på att spela i Elitserien under nio omgångar. Därefter reste han till Ottawa och spelade ett år i OMJHL innan han året 1978 skrev på ett kontrakt med Detroit. 

Skaare blev då Norges första NHL-spelare genom tiderna. Hur lång blev då NHL-karriären? Tja, han fick chansen i en match som slutade poänglöst och skickades sedan ner till farmarklubben. 

Något mer av Skaare fick vi aldrig se bland världens toppligor då han återvände till Norge 1979. 


Espen "Shampo" Knutsen – En fantastisk karriär kantades av en allvarlig olyckshändelse

Han kallades för Shampo, men Espen Knutsen, fostrad i den norska klubben Vålerenga, minns vi i Sverige kanske bäst som då han spelade för Djurgården under mitten av 90-talet. Men inför säsongen 1997/98 tog han steget vidare och spelade då för Anaheim. Det blev 19 omgångar i NHL, tre assist och mållöst. 

Han blev då nedflyttad till AHL och redan säsongen därefter var han tillbaka till Djurgården. Med Djurgården hade Knutsen en stark framhävande roll och säsongen 1999/00 stod han för totala 53 poäng på 48 matcher och titulerade sig sedan som svensk mästare med stockholmslaget. 

Det var efter den säsongen som han på nytt fick en möjlighet i NHL, då med klubben Columbus Blue Jackets, och det var den säsongen som han också blev, år 2000, världens första norrman att göra ett NHL-mål. 

Det var också i Columbus som Knutsen blev inblandad i en av hockeyvärldens mest tragiska olyckshändelser. Den 16 april 2002 mötte laget Calgary. Knutsen fick ett skottläge och avlossade pucken som studsade på motståndarens klubba ut mot publiken och träffade en 13-årig flicka vid namn Brittanie Cecil, som fick direkt åka till sjukhus. Två dagar senare avled hon. 

Händelsen blev medialt uppmärskammat och NHL införde då nät runt samtliga av ligans hockeyrinkar så att något snarlikt aldrig skulle komma att hända igen. Knutsen själv blev erbjuden samtalstöd för att hantera händelsen med ville inte ta emot stödet. Åtta år senare träffade Espen Knutsen flickans familj i samband med Columbus tioårsfirande. Viktigt är att påpeka att flickans familj ej anklagar Knutsen för dödsolyckan. 

Hur påverkad Knutsen egentligen blev av händelsen är det svårt att sia om. Han själv har inte kommenterat händelsen särskilt mycket. Men i karriären gick det sedan neråt med en och annan skadeproblematik. Säsongen 2004/05 blev Knutsens sista säsong som spelare. Då var han tillbaka till Djurgården men det blev bara 15 spelade omgångar. 

Sedan dess har han varit sin moderklubb Vålrenga trogen som både sportchef och tränare i olika omgångar. En förening han är kvar i än idag i ledarposition trots att han har fått erbjudande om att leda det norska landslaget. 


Get-ligaen 

Get-Ligaen är Norges högsta liga. Den grundades 2004 för att ersätta den tidigare Elitserien som funnits sedan 1990. Men bara för att ligan är ung betyder inte det att den norska inhemska ishockeyn är det. Innan 1990 var det norska systemet likt hur Sverige hade det i början med Division 1 som högsta division. Norge har haft en egen liga sedan ishockeyn grundades formellt i landet 1935. 

Get-ligaens två första år hette den UPC-ligaen men bytte namn 2006 när huvudponsorn UBC kom att heta GET istället. 

Get-ligaen har inte en särskilt hög status i hockeyvärlden. Många liknar kvalitén med den svenska HockeyAllsvenskan. Ligans med kända klubb är Vålerenga ishockey som vunnit flest (21) titlar. 


Världens längsta match 

Om man inte kan skryta med en mäktig, global liga eller triumfer i de stora mästerskapen – då får man hitta andra sätt att skriva in sig i hockeyhistorien.
Den 12 mars 2017 skulle det bli ett till synes vanligt kvartsfinalmöte mellan Storhamar och Sparta Sarpsborg. Det var den femte matchen i serien, och ingen kunde ana att den skulle gå till historien som något helt annat.

Efter Tre Perioder stod det 1–1, och matchen gick till förlängning. Pucken släpptes klockan 18:00. Timmarna tickade på. Vid 00:52 bröts det tidigare världsrekordet för världens längsta hockeymatch – men spelet fortsatte ändå. Det blev natt i arenan. Publiken, som vägrade ge upp, började enligt uppgift beställa pizza till läktarna för att hålla ut.

Först klockan 02:32, i den elfte perioden efter totalt 217 minuter och 13 sekunder på isen, kom det avgörande skottet. En utmattad Joakim Jensen sköt pucken i mål och säkrade en historisk 2–1-seger för Storhamar.

Det blev inte bara en match – det blev ett maraton. Ett uthållighetstest för både spelare och åskådare, och en berättelse som för alltid kommer att ha sin plats i ishockeyns historia.


Ligger Norges framtid i den svenska hockeyskolan?

Norge har på pappret alla förutsättningar för att bli en framtida stormakt inom ishockey – precis som grannländerna Sverige och Finland. Klimatet erbjuder naturliga förhållanden för vintersport, landet är ett av de rikaste i Norden med goda resurser, och den inhemska ligan ger en stabil grund att bygga något långsiktigt på.

Men frågan är om viljan verkligen finns.

Trots förutsättningarna finns det enbart sextio hockeyhallar r i hela landet, varav endast 37 är riktiga ishallar. Med en befolkning på 5,3 miljoner finns det omkring 6 400 aktiva spelare – ett lågt antal jämfört med grannarna. Norge har inte heller gjort sig kända för att producera egna världsstjärnor, även om det förstås finns undantag och tecken på utveckling.

Genom åren har det norska ishockeyförbundet ofta vänt sig till Sverige för stöd. Svenska tränare och ledare har varit en viktig del i att utbilda och vägleda norska spelare. Många unga norrmän har också sökt sig till svenska hockeygymnasier – en strategi som inte är utan fördelar. Den svenska "plantskolan" håller hög klass och kan ge erfarenheter som är svåra att hitta hemma.

Samtidigt ska det sägas att många norska spelare faktiskt väljer att stanna kvar och utvecklas på hemmaplan. Men om Norge någonsin ska kunna etablera sig som en slagkraftig hockeynation i de stora internationella sammanhangen, krävs ett brett och långsiktigt arbete. Den största utmaningen ligger i att växa på bredden – att skapa fler rinkar, få fler barn att börja spela, och bygga en kultur kring sporten.

Tills dess lär Norge fortsätta befinna sig i den nedre halvan av VM-tabellen, år efter år. Och vi kommer fortsätta se enstaka norrmän ta plats i SHL – och några få som lyckas ta sig hela vägen över Atlanten.