VM 2025
2025-05-19 12:00
Historiehörnan: ”Schweiz – En anrik och växande hockeynation”
En tillbakablick i arkivet där redaktör Viktor Alner går igenom ländernas hockeyhistorier. Näst ut Schweiz.
Viktor Alner
Observera! Detta är en återpublicerad text från arkivet i en omarbetad version. Den ursprungliga texten publicerades 2019-05-17.
---
Schweiz har spelat en central roll i den moderna europeiska ishockeyns framväxt. Även om Storbritannien var först på kontinenten, var Schweiz inte långt efter. Tillsammans med britterna, Frankrike och Belgien var landet med och grundade det internationella ishockeyförbundet, IIHF, den 15 maj 1908. Som många känner till har IIHF än idag sitt säte i Schweiz.
I hockeysammanhang kallas Schweiz ibland även för Eisgenossen.
Landets ishockeyhistoria går tillbaka till 1902, då de första matcherna spelades. Det var åtta klubbar från den fransktalande delen av landet som då bildade Schweiz första hockeyliga.
Schweiz första dokumenterade landskamp ägde rum 1909 mot Storbritannien, i Frankrike den 23 januari. Britterna vann med 3–0. Året därpå, 1910, arrangerades det första europeiska mästerskapet – just i Schweiz. I öppningsmatchen förlorade värdnationen mot Belgien med 1–0.
Trots att Schweiz varit med sedan hockeyns tidiga dagar har man aldrig tagit guld i världsomfattande turneringar. Landets bästa resultat är silver i VM och brons i OS. Ändå räknades Schweiz under en period som en av Europas främsta hockeynationer. I EM-sammanhang tog Schweiz guld 1926, 1935 och 1939 – det sistnämnda året även som bästa europeiska lag i VM.
Den första halvan av 1900-talet betraktas därför som Schweiz storhetstid på landslagsnivå.
En historisk förlust som etsat sig fast
Att vara bland de bästa i Europa betydde dock inte att man tillhörde världseliten. På andra sidan Atlanten dominerade Kanada, ett land som ser sig som ishockeyns vagga och har älskat sporten sedan mitten av 1800-talet. Den 30 januari 1924 möttes Schweiz och Kanada i Charmonix i Frankrike – samma ort där schweizarna spelade sin allra första landskamp. Resultatet blev förkrossande: Kanada vann med hela 33–0, en förlust som fortfarande sticker som en törn i den schweiziska hockeyhistorien.
Inte ens den schweiziska 23–0-segern mot Jugoslavien 1939 känns som tillräcklig kompensation för den svidande förlusten mot Kanada.
Från bronsglans till långvariga motgångar
Under 1950-talet tog Schweiz tre VM-brons (1950, 1951 och 1953), och så sent som 1950 kom man tvåa i EM. Trots denna starka inledning på decenniet markerade 50-talet slutet på epoken som en av Europas ledande hockeynationer.
1959 åkte Schweiz ur A-VM för första gången. Visserligen tog man sig tillbaka redan 1963, men under resten av 60-talet var Schweiz sällan bland de bästa. 1969 spelade landet till och med sitt första C-VM.
Schweiz studsade upp till B-VM, men under 70-talet blev pendlingen mellan nivåerna ett mönster. Först 1986, efter att ha vunnit B-VM, började Schweiz återigen göra anspråk på att tillhöra toppen. Under 90-talet blev man en "jojonation", likt många mindre etablerade hockeyländer i dag, med upprepade ned- och uppflyttningar mellan A- och B-VM.
Det var först 1998 som Schweiz etablerade sig i A-VM för att stanna. Men ännu under flera år framöver betraktades de som en "blåbärsnation". Det dröjde ytterligare ett decennium innan Schweiz började konkurrera med de verkliga toppnationerna.
Från navel till nav – en modern kraft i hockeyvärlden
Till skillnad från exempelvis Storbritannien har Schweiz en mer kontinuerlig hockeyhistoria. Landet undgick andra världskrigets förödelse, vilket gjorde att spelare kunde återvända till sina klubbar snabbare än i många andra länder.
Den schweiziska hockeyligan, National League, har sina rötter från1909, samma år som det schweiziska hockeyförbundet grundades. Även om ligans format förändrats över tid – precis som i Sverige – har hockeyrörelsen i Schweiz lyckats bevara sin styrka.
Att Schweiz, ett litet men centralt beläget land i Europa, i dag ses som en potentiell stormakt inom ishockey är inte längre något som tas med en axelryckning. Landets blomstrande ekonomi och status som bas för många stora företag och organisationer, där IIHF är ett tydligt exempel, ger schweiziska klubbar goda möjligheter att bygga starka samarbeten. Detta skapar både sportsliga och ekonomiska förutsättningar att konkurrera med övriga europeiska ligor.
I Sverige märks detta tydligt – flera stjärnspelare har på senare år valt Schweiz före SHL.
Samtidigt fortsätter landet att producera toppspelare. Timo Meier, Roman Josi och Nico Hischier är bara några exempel på schweiziska NHL-profiler som satt avtryck i världens bästa liga. Med framgångar både på klubblags- och landslagsnivå har Schweiz återtagit sin plats som en stark europeisk hockeynation.
Kanske är det den schweiziska traditionen av ordning och struktur som bidragit till återkomsten efter decennier av motgångar? Idag är Schweiz ett typexempel på en tidigare blåbärsnation som vuxit till sig och blivit en seriös utmanare.
Frågan är: hur långt kan schweizisk ishockey gå under de kommande tio, 20 åren?
---
Schweiz har spelat en central roll i den moderna europeiska ishockeyns framväxt. Även om Storbritannien var först på kontinenten, var Schweiz inte långt efter. Tillsammans med britterna, Frankrike och Belgien var landet med och grundade det internationella ishockeyförbundet, IIHF, den 15 maj 1908. Som många känner till har IIHF än idag sitt säte i Schweiz.
I hockeysammanhang kallas Schweiz ibland även för Eisgenossen.
Landets ishockeyhistoria går tillbaka till 1902, då de första matcherna spelades. Det var åtta klubbar från den fransktalande delen av landet som då bildade Schweiz första hockeyliga.
Schweiz första dokumenterade landskamp ägde rum 1909 mot Storbritannien, i Frankrike den 23 januari. Britterna vann med 3–0. Året därpå, 1910, arrangerades det första europeiska mästerskapet – just i Schweiz. I öppningsmatchen förlorade värdnationen mot Belgien med 1–0.
Trots att Schweiz varit med sedan hockeyns tidiga dagar har man aldrig tagit guld i världsomfattande turneringar. Landets bästa resultat är silver i VM och brons i OS. Ändå räknades Schweiz under en period som en av Europas främsta hockeynationer. I EM-sammanhang tog Schweiz guld 1926, 1935 och 1939 – det sistnämnda året även som bästa europeiska lag i VM.
Den första halvan av 1900-talet betraktas därför som Schweiz storhetstid på landslagsnivå.
En historisk förlust som etsat sig fast
Att vara bland de bästa i Europa betydde dock inte att man tillhörde världseliten. På andra sidan Atlanten dominerade Kanada, ett land som ser sig som ishockeyns vagga och har älskat sporten sedan mitten av 1800-talet. Den 30 januari 1924 möttes Schweiz och Kanada i Charmonix i Frankrike – samma ort där schweizarna spelade sin allra första landskamp. Resultatet blev förkrossande: Kanada vann med hela 33–0, en förlust som fortfarande sticker som en törn i den schweiziska hockeyhistorien.
Inte ens den schweiziska 23–0-segern mot Jugoslavien 1939 känns som tillräcklig kompensation för den svidande förlusten mot Kanada.
Från bronsglans till långvariga motgångar
Under 1950-talet tog Schweiz tre VM-brons (1950, 1951 och 1953), och så sent som 1950 kom man tvåa i EM. Trots denna starka inledning på decenniet markerade 50-talet slutet på epoken som en av Europas ledande hockeynationer.
1959 åkte Schweiz ur A-VM för första gången. Visserligen tog man sig tillbaka redan 1963, men under resten av 60-talet var Schweiz sällan bland de bästa. 1969 spelade landet till och med sitt första C-VM.
Schweiz studsade upp till B-VM, men under 70-talet blev pendlingen mellan nivåerna ett mönster. Först 1986, efter att ha vunnit B-VM, började Schweiz återigen göra anspråk på att tillhöra toppen. Under 90-talet blev man en "jojonation", likt många mindre etablerade hockeyländer i dag, med upprepade ned- och uppflyttningar mellan A- och B-VM.
Det var först 1998 som Schweiz etablerade sig i A-VM för att stanna. Men ännu under flera år framöver betraktades de som en "blåbärsnation". Det dröjde ytterligare ett decennium innan Schweiz började konkurrera med de verkliga toppnationerna.
Från navel till nav – en modern kraft i hockeyvärlden
Till skillnad från exempelvis Storbritannien har Schweiz en mer kontinuerlig hockeyhistoria. Landet undgick andra världskrigets förödelse, vilket gjorde att spelare kunde återvända till sina klubbar snabbare än i många andra länder.
Den schweiziska hockeyligan, National League, har sina rötter från1909, samma år som det schweiziska hockeyförbundet grundades. Även om ligans format förändrats över tid – precis som i Sverige – har hockeyrörelsen i Schweiz lyckats bevara sin styrka.
Att Schweiz, ett litet men centralt beläget land i Europa, i dag ses som en potentiell stormakt inom ishockey är inte längre något som tas med en axelryckning. Landets blomstrande ekonomi och status som bas för många stora företag och organisationer, där IIHF är ett tydligt exempel, ger schweiziska klubbar goda möjligheter att bygga starka samarbeten. Detta skapar både sportsliga och ekonomiska förutsättningar att konkurrera med övriga europeiska ligor.
I Sverige märks detta tydligt – flera stjärnspelare har på senare år valt Schweiz före SHL.
Samtidigt fortsätter landet att producera toppspelare. Timo Meier, Roman Josi och Nico Hischier är bara några exempel på schweiziska NHL-profiler som satt avtryck i världens bästa liga. Med framgångar både på klubblags- och landslagsnivå har Schweiz återtagit sin plats som en stark europeisk hockeynation.
Kanske är det den schweiziska traditionen av ordning och struktur som bidragit till återkomsten efter decennier av motgångar? Idag är Schweiz ett typexempel på en tidigare blåbärsnation som vuxit till sig och blivit en seriös utmanare.
Frågan är: hur långt kan schweizisk ishockey gå under de kommande tio, 20 åren?
