Hur är det med målvakten?
Djurgården drabbades av ett sent avbräck då Magnus Hellberg tvingades att kasta in den beryktade handduken. Orsaken är ännu inte offentliggjord vilket osökt för tankarna till att det rör sig om någon form av skada. Med tanke på att laget haft stora defensiva problem och släppt till strax över 40 skott flera matcher i följd kom 35:ans frånvaro inte som någon direkt chock - Hellberg har fått slita minst sagt hårt.
Hittills på säsongen har DIF inte lyckats gå segrande ur en enda match när Magnus inte vaktat buren. Daniel Marmenlind har inte gjort någon besviken men att han ännu inte lyckats sno åt sig en vinst är såklart ett litet orosmoln. Skulle Järnkaminernas dag bli det positiva trendbrottet som burväktaren, laget och hela DIF-familjen väntat på?
Defensiv struktur?
Det snabba och enkla svaret är NEJ, inte idag heller. För kvällen gästade topplaget Rögle BK Hovet och ställde många svåra frågor till ett Djurgårdsförsvar - som under de 40 första minuterna hade stora svårigheter att finna rätt svar.
De blåklädda hade svårt att sätta sin forecheck och blev allt som oftast enkelt förbispelade. De vitklädda skåningarna fick gång på gång komma till snabba spelvändningar när de erbjöds oceaner av is i mittzon - vart befann sig forwards? Ofta långt ner i offensiv zon.
Att gå bort sig någon gång då och då är accepterat. Det går snabbt ute på isen. Men när man gång efter varannan släpper till kontringar där motståndare kommer i numerärt överläge måste det saknas någon form av struktur. Ofta sker det i anslutning till att någon DIF tagit sig in i offensiv zon och precis fått iväg ett avslut mot mål. Stockholmarna är oroväckande sårbara från att man tappar puck i offensiv zon till de defensiva omställningarna - vem ansvarar för att det INTE ska se ut såhär?
Det är uppenbart att motståndarlagen synat Djurgården och försöker straffa stockholmarna med snabba spelvändningar. Den här kvällen är bara ett av många exempel där motståndarna utnyttjade Järnkaminernas svaga hemgångar. Ni minns väl hur det såg ut mot exempelvis Luleå och Leksand…?
Varför vaknar man så sent?
Ett sent reduceringsmål i slutet på den andra perioden såg ut att ha väckt liv i det blådressade laget. Under kvällen bars man fram av ännu ett mäktigt tifo när en stor skara publik firade Järnkaminerns dag. I den tredje perioden gav spelarna i hemmalaget hopp och tro åt sina supportrar och visade upp glimtar av det Djurgår’n som vi fått se i början av årets säsong - hög intensitet och en härlig kämpaglöd.
Forwards satte sin forecheck framgångsrikt, backarna vågade stå upp på blå och äntligen var det lite fart och fläkt i offensiv zon - där motståndarna hade problem att hitta kontrollerade utgångar ur densamma. Men som så många gånger när ett lag befinner sig i en djup svacka räckte det inte hela vägen. Skåningarna gjorde det som många topplag ofta gör - höll undan och lyckades dessutom utöka sin ledning sent i matchen. Men varför vaknade DIF så sent? Vart var desperationen och viljan från start? Bortsett från firma Snively, Pettersen och Palve är det många som åkte och gömde sig under de första 40 minuterna på Hovet. Bör tränartrion se över forwardsuppsättningen i ett försök att skapa fler offensiva hot? Just nu händer inte mycket i offensiv väg.
På torsdag väntar ett otroligt viktigt möte mot Örebro. Känslan är att Djurgården just nu står vid ett vägskäl. Ska man haka på i kampen om 6:e platsen och hålla undan från lagen bakom sig? Eller dras man på riktigt in i bottenstriden? Svaret kommer om två dagar - förhoppningsvis med de guldprydda JVM-spelarna tillbaka på Hovets is. Förhoppningsvis med tre inspelade poäng
