När allting ser som mörkast ut, när laget och hela bygden är uträknat på nio , när inget talar för Rögle, när alla har dömt oss och när det inte finns något längre att förlora. Det är då vi reser oss. Det är då vi visar att ”Rögle vi ger oss aldrig” inte bara en skårrande och ekande läktarramsa i Catena Arena utan det är även ett mantra som sitter ingjutet i betongväggar och insytt i klubbmärket på den här Bandyklubben. I måndags var det ett fullsatt men sömnigt Löfbergs Arena där alla förväntade sig att hemmalaget skulle slå in matchbollen efter att ha vunnit tre i rad – men där växlade Rögle över momentum istället och snodde med sig matchen med 2-1 efter att Arvid Holm varit Arvid Holmisk mellan stolparna och Calvin de Haan och Brad Friedman visat boxplay-spel och hjärta som sällan skådats.
Sen kom den här matchserien hem till Ängelholm igen och Catena Arena var redo – tifo inför nedsläpp, läktarramsorna ekade över hela arenan, pulsen var hög, publken var redo och Rögles första period visade verkligen att laget också var redo. Precis som i de första fyra matcherna så var första perioden Rögles, men denna gången tog man lite bättre betalt för det. 1-0 genom Friedman och 2-0 genom Zaar som var iskall i friläge. Sen kom en andraperiod där momentum växlade över igen till gästerna – man fick det där viktiga 1-2 målen och vittring och jagade kvitteringen. Då stack Filip Johansson upp och tryckte in 3-1 – helt ologisk där och då. Men med bara 7 sekunder kvar av perioden fick Färjestad vittring igen genom en kvittering och samtidigt en Rögle-utvisning med sig. En bräcklig 3-2 ledning inför tredje och inleda med boxplay i nästan 2 minuter – det var minst sagt ovisst och osäkert inför tredjeperioden.
Men istället för en nervpärs och Färjestad-kvittering så var det Rögle och Daniel Zaar som kopplade greppet om matchen med 4-2 mål i sitt första powerplay i avslutningsperioden. Sen började Färjestads ras, det andra för gången detta slutspelet. Denna gången var det huvudet man helt tappade – där kanske allt började med tränaren Cam Abbott på bänken som ledare för laget. Utvisningarn duggade tätt och det var få minuter i tredjeperiodens andra halvan som inte var powerplay för något av lagen. Men när Filip Johansson utnyttjade Rögles 5 mot 3 och gjorde sitt andra för kvällens kändes det väl avgjort. Men ett par kompensationsutvisningar av zebrorna och Färjestad powerplay och det var ändå orolig med dryga 6 minuter kvar. Då hittade kapten Bengtson ett ”skott” från egen zon, med pucken på högkant rullade hela vägne in i tom kasse. 6-2 och taket lyfte. Att sen Paul Ladue öste på med 7-2 och verkligen sköt Färjestad i sank i ytterligare ett pp i slutet var litegrann the icing on the cake som Ladue säkert själv sagt.
Färjestad tar 10 (!) tvåminuters utvisningar i sista perioden – två för abuse. Det är ändå imponerande av ett lag som Cam Abbott själv sa efter match 1 inte alls skulle lägga fokus på domarna eftersom de hade de svårt nog ändå och gjorde så gott de kunde. Men kanske börjar frustration rinna över och kanske börjar Karlstad-laget fundera för mycket, Rögle har synnerligen börjat ställa frågor. Rögle har synnerligen börjat se ut som laget som flög fram i höstas och Färjestad ser också ut som dem gjorde i höstas under Jörgen Jönsson.
Men samtidigt det enda man med säkerhet vet i den här galna men oerhört underhållande matchserien det är inget är avgjort och på fredag kan allt hända. Båda lagen verkar ha imponerande kort minne och inte riktigt vara fast i det som hänt i matchen tidigare. Så jag räknar med ett heltaggat, revanschsuget hemmalag på långfredagen som vill slå in matchbollen inför sin hemmapublik, men samtidigt ett Rögle som vet att får man matchen dit man vill så blir det nog också snabbt ett stressat Färjestad som börjar tänka tanken att bli första laget att tappa 3-0 matcher. Jag hoppas av flera anledningar att vi får en sjunde avgörande match i Catena Arena på påskdagen – man vill aldrig att denna matchserien ska ta slut. Två lag som krigar om varje centimeter på isen, två lag som skapar känslor på isen och utanför isen och matcher som är oerhört jämna varje gång och svänger gång på gång i matcherna fram och tillbaka och där små saker kommer avgöra.
Det som Rögle saknade i match 1-2 framförallt var att offensiva spelare skulle kliva fram , att få igång sitt powerplay/boxplay och ha en målvakt som i stunder kan stå på huvudet. Det är ganska så enkelt att checka av dessa boxarna idag efter två raka Rögle-segrar där Arvid Holm varit strålande mellan stolparna med god hjälp av General de Haan tillbaka i försvaret och där målen spridits mellan kedjorna (egentligen bara kvar att Olofsson-kedjan ska få det att lossna) och ikväll gör Rögle tre powerplay-mål och ett boxplay-mål.
Krokusen har nu inte bara sådär försiktigt , osäkert tagit sig genom jorden – nu börjar den blomma ut i full styrka.
När vi vänder – detta kan bli en minst lika klassisk kvartsfinalserie som den mot Färjestad 2024 och Dan Tangnes kan va på väg att göra det igen.
