Man kan förlora och man kan förlora. För andra året i radet så visar Rögle-laget sig från sin sämsta sidan när det gäller som mest. För ganska så exakt ett år sen var det genom uttåg mot Malmö i åttondelsfinal, idag slog man nya rekord när man lyckades med konststycket att tappa en 5-0 ledning på hemmaplan – till förlust 5-6. Och det finns så många delar och saker att ifrågasätta här att jag knappt vet vart jag ska börja.
Men Dan Tangnes, han pratade om domarnas ledarskap förra matchen – hans egna ledarskap över laget ute på isen har varit väldigt vagt två matcher i rad och in minst ikväll så måste man verkligen ifrågasätta Tangnes och kollegor på tränarbänken. När man ser laget tappa såväl resultatmässigt mål efter mål efter en 5-0 ledning – och inte tar timeout eller gör något för att väcka laget eller förändra rytmen och låter laget falla allt djupare ner i det hålet man började bygga redan i slutet av första perioden. Ja då tycker jag att ledarskapet måste ifrågsättas – det visade mycket känslor på domare och efter matchen senast, men jag upplevde mindre av de delarna under 65 minuter hockey idag.
Ledande spelare i Rögle – var ska vi börja här? Kanske från slutet – hur Bristedt kan ta en så idiotisk och självisk utvisning i mittzon i sudden i det läget, är helt oförsvarligt och blev helt avgörande i slutändan. Rögle misslyckades helt att utnyttja Lodins idiot-utvisning men Färjestad behövde inte lång tid på sig att utnyttja sitt överläge. Sedan spelare som ska vara kaptener och ledare därutom– Anton Bengtsson, Freddy Olofsson, Dennis Everberg vart fanns dessa spelare när ALLA i hela Catena Arena kunde se att Rögle började skaka i andra perioden och tappade den här matchen helt och hållet. Ingen klev fram – alla föll bara tillbaka och vi fick se ett otroligt ängsligt och närmast vettskrämt Rögle-lag.
Man hade 5-0 men verkade intala sig själva att det betydde att man hade allt att förlora, medans det var motsatta tongångar i Abbotts gäng som verkade se 5-0 som otroligt spännande utmaning och inget att förlora längre och spelade därefter.
Jag har sett Rögle spela sämre genom åren, jag har sett otroligt mycket svagare Rögle-lag passera och sämre matcher – men jag vet inte om jag nånsin sett ett ängsligare Rögle-lag på isen än det man visade upp efter 18 minuters perfekt hockey.
Det måste också ställas stora frågor till Hampus Sjöström för de här lagbyggena vi sett de senaste åren – mycket pengar har investerats, fria tyglar har getts – men ändå är det ett lag med så uppenbara brister som gör att det närmast känns som ett luftslott. Hyggliga i medgång, men viker ner sig vid minsta lilla motgång. Samma sak kan sägas om Dan Tangnes ledarskap och coachning – han har sedan hösten inte lyckats hitta rätt med det här laget som ena stunden kan prestera en högstanivå som är SM-guldklass, men kan se falla genom fullständigt lika snabbt och då finns det inga ledare eller spelare som verkar kunna stoppa blodflöde. Spelarna såg ut att längta efter golfsäsongen mer än att våga och ge allt för att förlänga den här säsongen.
När det nalkades förlängning tror jag de flesta av 6310 personerna i Catena kände lite som jag – det var bara en tidsfråga innan Färjestad skulle ges möjligheten att avgöra detta. Och det kom efter att flera Rögle-spelare framför eget mål viftat lite med klubborna för att få bort pucken och Tomasek drämde upp pucken i taket med pondus för 5-6 på tavlan.
Nu finns det inget som talar för Rögle i denna matchserie. Vilket är märkligt – vid 5-0 tänkte nog många att det var en rejäl fråga Rögle ställde till Karlstad-laget inför mötena i Löfbergs Arena. Men nu, med det moraliska i att vända 0-5 till 6-5 och lika käftsmäll för laget som tappade först första hemmamatchen och sen den här matchen – på det här sättet ikväll.
Otroligt besviken att man återigen ser ut att lämna slutspelet och avsluta säsongen på det här pinsamma sättet, för andra året i rad. Man kan förlora, man kan avsluta säsongen på många sätt – Rögle verkar slå rekord i hur man kan förstöra krokushockey för andra året i rad.
